Frihet under an(s)var?

Markus Balázs Göransson, fil dr i internationell politik, beskriver Sveriges Corona-strategi i en debattartikel i Expressen, och jag blir alldeles varm av lycka eftersom det är ungefär så jag själv ser på det som händer, eller rättare sagt, inte händer, just nu.

”Att införa skarpa restriktioner i en situation där människor svävar i potentiell livsfara vore utan rim och reson. Ska vi inskränka friheter måste det gälla viktiga saker, som att hindra kroggäster från att dansa och att bestraffa människor som har en joint i fickan”.

Frihet utan ansvar verkar däremot vara regeln som regeringen lutar sig mot? Ansvaret för medborgarnas hälsa och liv har fördelats mellan myndigheter, regioner och kommuner, samt medborgarna själva, på ett så fiffigt sätt att politikerna själva har befriats från betungande ansvarstagande.

Och eftersom myndigheter, regioner och kommuner styrs av tjänstemän som befriats från det betungande tjänstemanna-ansvaret så verkar Sverige ledas av demokratiskt folkvalda, fria, ansvarslösa politiker och byråkrater som delar ut goda råd till en befolkning som förväntas ta ansvar för sig själva?

Rätta mig gärna om jag har fel.

I min närmiljö har detta fria folkliga ansvarstagande resulterat i åtminstone ett nytt konstaterat covid-19 fall. En nära bekant ville så förskräckligt gärna gratulera sin guddotter på en studentmottagning som h*n såg som riskfri eftersom det bara var de närmaste i form av familj och bekanta närvarande. H*n vidtog säkerhetsåtgärden att ”bara ge studenten en liiiten kram”. Något som tydligen alla andra närvarande också gjorde.

Den här typen av ansvarstagande har ställt till lite problem för oss. Eftersom ingen annan smittspårar enstaka smittotillfällen har vi försökt göra det själva. Vilka har träffat den kramande vännen och vilka har vi själva umgåtts med innan personen i fråga testades positivt för covid-19?

Nu har det gått drygt två veckor. Faran borde vara över för vår del, men hur mår de övriga deltagarna på studentfesten? Det får vi nog aldrig veta.

Som Markus Balázs Göransson skriver .. ”så fungerar det i Sverige. Frihet under ansvar. Ibland. Men bara under ”livshotande pandemier där människor svävar i potentiell livsfara”, i övrigt behöver befolkningens frihetsbehov fortfarande styras med restriktioner, lagar, förordningar och tillstånd.

Allt för att våra folkvalda ska kunna fortsätta att fritt agera utan det ansvar som de gett myndigheter, regioner och kommuner friheten att förhålla sig till utan några besvärande krav på ansvarstagande?