Kultur och Yttrandefrihet …

I Ankeborg ersätts de tidigare utställningarna ”Grytvantens betydelse för ärtsoppan”, ”Persienner i det gamla Persien” och ”Varför det snöar in i sandaler”  med utställningen ”Fornsibiriska tandborstar i ord och bild”. Bankir von Anka rasar! ”Idiotiskt! Allt för sta´ns pengar … det vill säga skattebetalarnas! Vi har bara oduglingar i stadsfullmäktige, det är hela saken! En samling förståndslösa slösare!”

I Grönköping visade konstmålare Malte Janzzon upp sitt konstverk, en installation vid namn ”Två äpplen och en kanelbulle” på Galleri Gluntens högtidliga och festliga lördagsvernissage.

Enligt konstnären syftade verket till att ”problematisera betraktarens subjektiva upplevelse” och hr Janzzon konkretiserade sitt budskap genom att, ”å stående fot”, äta upp föremålen. Efter att ha misslyckats med att auktionera ut de båda äppleskrottarna som blev över, lämnade konstnären galleriet i vredesmod. Senare meddelade installationsverkets upphovsman att ”den dramatiska sortin utgjorde det verkliga konstverket”.

Vivallakullen, en fritidspark i Vivalla i Örebro, fick en rejäl upprustning förra året. Det hela kröntes med ett konstverk, ”Äppeltanke”, på toppen av Vivallakullen. Örebropartiets Markus Allard rasade! Kommunens satsning kostade över 17 miljoner kronor och … ”vi slösar 660 000 av örebroarnas skattemedel på ett kromat äppelskrutt! Det är dubbelt så mycket som det indragna högkostnadsskydd styrelsen föreslagit inom färdtjänsten!”

I Nerikes Allehanda svarar Vivallabon ”Vivallabo” signaturen ”Äppelskrutten”, som uttryckt en önskan om att verket ”Äppeltanken” ska förflyttas till stadsparken ”så att fler kan åskåda det” ... med att h*n ”verkar mån om de som bor nära stadsparken, men verkar omedveten om att Äppeltankar glädjer många där uppe på Vivallakullen.”

Tatueraren Zashay Tastas i Stockholm har skapat tillfälliga tatueringar av statsepidemiolog Anders Tegnell, som kan tvättas bort med tvål och vatten.

En kund, vid namn Gustav, har till och med den folkkäre Tegnell som permanent tatuering på vänsterarmen, berättar Zashay som också tagit fram en annan bild, där Anders flankeras av biträdande statsepidemiolog Anders Wallensten och professorn Agnes Wold. Den får man intatuerad gratis, lovar den generöse tatueraren.

I Grönköping hyllas stadens egen virusspecialist, hr stadsläkare August T Salvén, som en superstjärna efter att ”ha ägnat åtskilliga timmar åt smittspridningen”. Även i Grönköping tycks det finnas damer och herrar som låtit tatuera porträtt av stadsläkaren ”å sina extremiteter”, och såväl ”kravatter som tygpåsar” med dennes ansikte applicerat på framsidan lär säljas som smör på torget.

Hr varudirektör A Jonsson har till och med tittat in i hr virusspecialistens garderob för att få ett medgivande att sy upp en hel kollektion med kopior av superstjärnans kläder som ”tvivelsutan utstrålar en såväl ledig som jordnära elegans.”

Känslan av ofrihet i att sitta i karantän kan botas med inmundigande av litteratur meddelar hr bokhandlare August Joelsson i GV, och rekommenderar ”Helga Torsteindottirs nakna beskrivning av hur det uppväxande Grönköping i början av 1300-talet försökte stå digerdöden emot. En skakande ögonvittnesskildring!”

Något som kanske kan komma väl till pass för ”stadens mest välisolerade person, hr f.f. Hildor Peterzohn, som vägar bryta sin självförvållade isolering med hänvisning till att han inte känner sig säker å att vara immun mot vare sig det ena eller andra utanför polishuset." Han kräver en hälsokontroll för att ”åvisa om han är immun mot civilsamhället utanför finkan eller inte” och kräver att hr polis Bergström ska visa upp ”en skriftlig sk utsläppsrätt” innan han frivilligt lämnar sin isolering.

Inmundigandet av den nyutgivna boken ”Det här är en svensk tiger”, av Aron Flam, är däremot utom räckhåll för karantänisolerade, boktörstande svenskar, eftersom polisen, utan föregående rättegång, beslagtagit hela lagret av författarens förbeställda böcker. Förmodligen saknades en skriftlig sk utsläppsrätt undertecknad av statsepidemilogen, kulturministern, justitieministern eller statsministern? För under en pandemi befinner sig kanske det svenska folket i ett så synnerligen känsligt läge där de inte bör utsättas för vilken information som helst.

Något som influensern (influeraren?) och konstnären Carolina Gynning drabbades av när hon fick en ”extremt sensuell och konstnärligt vacker” bild borttagen från sitt Instagram eftersom det med en viss ansträngning kunde anas en bröstvårta. Konstnären C Gynning rasar upprört … ”männen visar ju sina bröstvårtor och sitt kön och jag får inte ens visa min lilla minibröstvårta från sidan i svartvitt på en helt totalt oskyldig bild! För bröstvårta som bröstvårta, är det någon jävla skillnad mellan en kvinnlig och en manlig bröstvårta?”

Jag väntar med spänning på svaret från Instagram.

I går hävde UD sin reseavrådan till Belgien, Frankrike, Grekland, Island, Italien, Kroatien, Luxemburg, Portugal, Schweiz och Spanien. ”Anledningen till att avrådan hävs för dessa länder är att de har beslutat att öppna för resande från Sverige och övriga EU. Det innebär att osäkerhetsfaktorer för svenskar minimeras”, säger utrikesminister Ann Linde (S) under en presskonferens.

Jag är inte riktigt säker på vilka osäkerhetsfaktorer för svenskar som minimeras med den här åtgärden, bortsett från de ekonomiska i de berörda länderna, men förmodligen har hr statsepidemiologen Anders Tegnell eller hr statsminister Löfven utfärdat en sk skriftlig utsläppsrätt för särskilt riskvilliga och ressugna svenskar?

Det är en spännande tid vi lever i. Det är nästan svårt att se skillnaden mellan satir och verklighet.

Alldeles särskilt spännande är det med det skrivna ordet. Vad är möjligt att uttrycka offentligt? Vilka risker medför det om du råkar uttrycka en faktabaserad åsikt som inte är densamma som den för ögonblicket mest omhuldade?

Yttrandefriheten verkar har försetts med fallgropar som i vissa fall inte märks förrän du landat i dem .. och då är det ju för sent?

Jag blir förvånad när jag ser att, av våra åtta partier är det bara ett som har yttrandefrihet som en punkt i sitt politikprogram. Det är Liberalerna som anser att ”yttrandefrihet är lika viktigt som luften vi andas” och att ”i dag går utvecklingen åt fel håll i många länder, både i Europa och på andra ställen”.

Vem hade kunnat ana det?

Äsch, Liberaler! De är som små hundar! – säger Katten föraktfullt. Nervösa, bjäbbande, ettriga typer som bara känner och tycker, men inte uträttar något mer märkbart än kissar inne. De saknar helt förmåga att uppfylla en Katts enklaste behov.

Men så du säger? – reagerar jag upprört. Liberalerna som har individens frihet som grundläggande värde och kämpar för mänskliga rättigheter, yttrandefrihet, privat äganderätt, religionsfrihet, jämlikhet, demokrati, och ett fritt näringsliv med marknadsekonomi?

Det låter bra, det känns bra och det är fint att säga – säger Katten ironiskt. Men vilka är det som kommer svansande och tar för sig av Kattmaten, Katternas rättigheter, Katternas privata äganderätt till hem, kuddar, sängar och begreppet ”gullighet”?

Jo, små nervösa, ettriga typer som ligger i sängen och bärs omkring i handväskor! Liberaler allihop!!

Du har fördomar – konstaterar jag sorgset. Men eftersom jag är Människa och Katten är Katt så inser jag att min förmåga måste användas till att uppfylla Kattens behov och rätt till ”frihet att yttra och föra fram åsikter utan censur, begränsning eller någon typ av bestraffning”.

Det är det som är grunden för demokratin – säger Katten och lämnar rummet. Men du mår nog bättre om du Tiger utanför Åsiktsburen än anpassar dig bakom gallret.