Nyamko Sabuni har inget att förlora.

 Liberalernas partiledare är bara partiledare för ett halvt parti, den andra halvan drömmer fortfarande om drömprinsen som förvandlades till en groda. Eller bara försvann?

Hennes företrädare tyckte att fyra års samvaro i en tvångströja tillsammans med Stefan Löfven, Isabella Lövin och Annie Lööf var en trevlig avskedspresent till sin efterträdare, men jag antar att Nyamko Sabuni är ungefär lika road som jag skulle ha varit i hennes situation.

Jag kan liksom inte tänka mig något värre.

Nu sätter hon ner foten och det gör hon rätt i. Vad har hon att förlora? Ledarskapet över ett döende parti? De bittra s-märkta Ullenhagisterna? Tvånget att vara delaktig i beslut som varken hon eller väljarna tror på?

Det är kanske möjligt att gå ner i politisk spagat om det finns något att vinna, men att befinna sig i denna omöjliga position år ut och år in bara för att Annie Lööf tyckte det var en bra ställning att inta för att stänga ute Jimmie Åkesson från ett umgänge han inte efterfrågat. Särskilt som det ser så löjeväckande ut att andelen möjliga väljare försvinner för varje opinionsmätning.

Jag håller tummarna för att Nyamko Sabuni står på sig och tvingar Löven att backa från sitt desperata försök att linda in afghanamnestin och alla andra utvisningsdömda i en värmande filt av ömmande skäl.

Lyckas hon kanske det återvänder tillräckligt med förlorade väljare för att hålla Liberalerna kvar i riksdagen. Misslyckas hon vinner partiet högsta vinsten i form av kapten Erik Ullenhag, om han fortfarande vill ta befälet över det sjunkande skeppet, där Stefan Löfven sitter stadigt placerad på styråran.

Men Nyamko Sabuni har inget att förlora men mycket att vinna, för VEM mer än Nooshi Dadgostar vill frivilligt bli tystad och osynliggjord i ytterligare drygt 1,5 år medan Stefan, Annie, Per och hans okända par-rör pekar ut färdriktningen?

För vad det kan vara värt .. jag håller verkligen tummarna för att Nyamko Sabuni står fast nu när det blåser upp till storm i partiet.