Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 3 december 2011

Spegelmänniskor ..


.. jag har mött några få och det är de som har gjort mig mest illa och mest besviken.

Det börjar så bra, ett möte med en öppen och karismatisk människa som verkligen HÖR vad jag säger och som verkar tycka om mig. Vi skrattar åt samma saker och jag får det gensvar jag behöver för att öppna mig och jag finner att mina idéer och funderingar finns i andra ord hos den jag talar med.

Vi tycker lika om nästan allt.

Det är rent otroligt ibland och jag blir alldeles varm av lycka över att äntligen ha hittat en tvillingsjäl att tala med. Och talar .. det gör vi med varandra, samtidigt som vi lyssnar in vad den andra säger. Det går så fort, det är nästan som kärlek .. på ett högre och mer intellektuellt plan. Det är så sällsynt att det känns som en oskattbar gåva.

Åtminstone upplever jag det så .. och jag ställer upp, bryr mig om och försvarar min nyfunne vän när andra uttrycker sig kritiskt och negativt.

En del säger till och med .. men ni är ju INTE ALLS lika? Hur kan du tro det? SER du inte skillnaden?

Men det gör jag inte, jag hör ju vad h*n säger, min tvillingsjäl. Vi tycker ju exakt lika i alla stycken .. även om h*n formulerar det på ett annat sätt.

Men efter en tid känns det som att något inte riktigt stämmer .. små saker som inte känns rätt? Det kan komma in någon annan i samtalet och vänskapen som har helt motsatta åsikter, vilket är stimulerande och roligt .. men då upptäcker jag att min tvillingsjäl plötsligt glider mellan våra åsikter och inte alls speglar mina egna längre?

En tillfällighet??

Jag VILL ha min vän kvar och förtränger den magkänsla som börjar kännas .. har jag missuppfattat något? Kan jag ha gjort ett misstag och lämnat ut för mycket av mig själv och mina innersta, mest hudlösa tankar?

Det händer igen och igen. Löften som givits och försäkrats .. förvandlas till underliga tolkningar av vad jag egentligen sagt och gäller inte längre. Misstagen och misstolkningarna hopas och .. bomfallera .. så är min vän en kopia av en annan vän som kan erbjuda mer och större fördelar.

Och jag inser att under hela den tiden som jag inbillat mig att jag haft en verklig vän, en tvillingsjäl som jag litat på som på mig själv .. så har jag faktiskt bara speglat mig i en annan människa som helt saknat eget innehåll.

Jag har varit förfört av mig själv! Av mina egna åsikter och min egen livsfilosofi .. och jag känner mig utomordentligt löjlig, kränkt och lurad.

I går såg jag Skavlan och Håkan Juholt. Det märks att sosseledaren startat sin karriär som en STOR fisk i en liten skål i hemstaden Oskarshamn .. och det var viktigt för honom att poängtera. Tyvärr så var väl Skavlans program en lite för stor skål för honom .. men jag vill inte sparka på en som inte ens vet att han ligger .. så jag nöjer mig med att säga att Juholt gav ett ganska blekt intryck.

Men när jag såg hur han försökte suga in sig i Charlotte Perrellis skilsmässokris med ungefär samma ord som hon själv beskrev den .. då kände jag igen mig. Hon erbjöds en möjlighet att spegla sina egna erfarenheter i en annan människa .. men hon var inte lika naiv och lättköpt som jag, utan avstod.

Då blev det platt och lite pinsamt, en kort sekund.

Jag läser sossebloggar, det har väl inte undgått någon?

Ibland läser jag om etablerade sossar som får möta Håkan Juholt vid ett middags- eller kaffebord. Det är trevliga möten har jag förstått .. samtalet kretsar runt bloggarens hjärtefrågor och ledaren svarar med exakt de tankar som bloggaren själv tänkt. Han är på rätt väg, har rätt tankar och måste bara beredas tillfälle att få föra sin egen politik .. brukar den lyckliggjorde skriva efteråt, eller något annat med samma innebörd.

När jag sedan läser de olika skribenternas olika bloggar, förvånas jag över skillnaden i de åsikter som de för fram där, och som de anser sig fått bekräftade från Håkan Juholt?

De tycker ju inte alls lika?

Men .. ändå .. så anser de sig bekräftade och sedda av samma människa?

Jag känner inte Håkan Juholt, har aldrig träffat honom mer än genom tv-rutan .. men av det lilla jag har sett så är jag glad över att jag inte mötte honom INNAN han blev vald och offentlig.

Spegelmänniskor .. det finns inga som kan göra dig så illa som dom. De krossar din egen spegelbild och får dig att tvivla på, eller förakta dig själv.

Och det gör ont när du kommer på det.

DN, DN, SvD, Expr., Expr., AB, AB    

3 kommentarer:

  1. Vi är alla lika, vi är alla unika.

    Det är det som är det stora problemet för (S)(och framförallt V). Man vill att alla ska stöpas i samma form men samtidigt skiljer man på person och person i tid och otid.

    Ger man 10 personer 10.000 SEK så kommer det att finnas 10 olika högar kvar efter en månad. Vi tänker alla olika (även om man kan se att kvinnor tänker likt kvinnor och män likt män) vilket också avspeglar sig i våra val.

    I min värld är det då bättre med en politik som bygger på att vi är olika och att vi alla får möjlighet till att välja olika.
    De som har tendens till att hamna i trubbel på ett eller annat sätt bör få hjälp både proaktivt och retrioaktivt.

    Att Juholt ena dagen är höger och andra dagen är vänster tyder på att han vet inte på vilket be han står. Han vill alla inom partiet väl, så han talar inte illa om någon, han säger det just den S-företrädaren vill höra. Det resulterar i stor förvirring och besvikelse för de som sen upptäcker att det han sa till just denne inte längre stämmer. Kan man då lita på att det han säger gäller nästa dag i det offentliga rummet?

    Hade jag haft en sådan chef, hade jag lämnat företaget med en gång.

    SvaraRadera
  2. Det var väldigt markant, tyckte jag, att Skavlan gav liksom upp. Det var inte lönt att intervjua Juholt för det kom bara en massa floskler ur hans mun. Det blev totalt ointressant för Skavlan. Tur han hade mer spännande människor att intervjua.

    SvaraRadera
  3. Du sätter ord på känslor jag bär men inte själv kan uttrycka. Ny på den här skarpa bloggen.

    SvaraRadera