måndag 22 april 2013

Saab, Socialdemokraterna och andra minnen från förr.


I går läste jag två nästan identiska inlägg hos Peter Högberg och Johan Westerholm. Det märks att de inte bara är partikamrater utan också vänner och det blev väldigt likt de "poddar" för inbördes beundran som är så vanliga just nu .. Filip & Fredrik eller Sigge & Alex till exempel.

Det hela gick ut på att det minsann var Socialdemokraterna som byggde välfärds-Sverige och att det var de dumma väljarna som lät sig luras av de ondskefulla Moderaterna och därför ska vi inte klaga utan skylla oss själva ... typ.

För hade vi inte varit så korkade så hade vi fortfarande "haft trygghet, arbete och en väl utbyggd välfärd samtidigt som företagen gått bra". Pensionerna skulle ha varit bättre trots att vi aldrig haft så många pensionärer tidigare och sjukförsäkringen och a-kassan hade varit generösare. Hade vi bara suttit still i båten och låtit sossarna styra den så hade färre varit arbetslösa och vardagen roligare.

Men som sagt .. nu får vi skylla oss själva. Pilutta oss!

Det låter som en bilförsäljare som försöker sälja nytillverkade Saab av 60-tals modell och med den tidens tekniska prestanda.

Jag har all respekt för de här bloggarna som jag upplever som seriösa socialdemokrater som sätter politiken före de egna behoven .. vilket verkar vara oerhört sällsynt .. men här förstår jag inte hur de tänker. Är det någon slags taktik? Ska vi drabbas av ruelse och ånger? Eller försöker sig Peter Högberg och Johan Westerholm på konststycket att kräva in någon slags skuldsedel för det som skedde för 40 år sedan? Ska det ske i form av belöningsröster från väljare som inte ens var födda då .. eller hur tänker de?

Jag var däremot född när sossarna lade sista byggstenarna på välfärdsbygget. Det var första steget på det som förr i världen kallades ... Förvärvare, Ärvare och Fördärvare.

Den Förvärvande generationen socialdemokrater byggde välfärds-Sverige, det är sant och det ska vi vara tacksamma för.

Den andra generationen, Ärvarna, gjorde allt för att behålla den makt de ärvde .. även om det innebar att de var tvungna att köpa röster med ytterligare välfärdssatsningar, betalade med pengar som egentligen var avsatt pension för dem som nu vill plocka ut den men som betalas med det de som arbetar nu sätter av till sin framtida pension.

Det som vi har nu är den inavlade generationen, Fördärvarna, som egentligen inte vet mer än att de MÅSTE ha tillbaka det som slarvades bort, men som totalt glömt bort vilka som gav dem den makten från början. Och varför.

Jag minns den "gamla goda tiden" med skatteavdrag som nästa krävde att man belånade sig upp över öronen för att ha något att dra av. Jag minns också hur många av våra vänner som fick sälja både båt, husvagn, fritidshus och villa när den förmånen försvann. Men minnet av resorna runt i världen fick de behålla .. tillsammans med de övriga skulderna.

Jag kommer ihåg alla kattuppfödarkompisar jag hade på den tiden som kunde föda upp raskatter på heltid genom att sälja parningar och kattungar svart och leva på a-kassa i 8-10 år genom att med regelbundenhet skaffa sig "nya dagar" genom att gå en kortare kurs i teckenspråk eller navigering.

En och annan hunduppfödare med samma upplägg mötte jag också och åtskilliga halvtidsarbetande kvinnor som stämplade upp till heltid på samma sätt.

Ack ja, det var tider det?

Men en viss skamkänsla kommer jag ihåg alla veckor som jag sjukskrev mig bara för att jobbet var tråkigt eller för att jag hade något roligare för mig .. men jag var inte ensam och det kanske var därför som jag såg det som min rättighet .. eller nåt?

Jag kommer ihåg när socialbidraget .. som det kallades då .. skulle motsvara den standard som de som hade arbete hade. Samma rätt till inredning, kläder, mat och nöjen som alla andra .. i jämlikhetens namn. Så vackert i den bästa av välfärdsvärldar .. men det kostade.

Jag kommer ihåg när terapiarbetet, gymnastiken, samtalen, utflykterna och underhållningen försvann från äldreboendena. Min mamma var där då .. och det var inte Alliansen som gjorde hennes sista år fullständigt innehålls- och meningslösa, med undantag för den tid som jag kunde frigöra mellan heltidsarbete och den egna småbarnsfamiljen.

Jag minns också att en del försäkringskassor fick premier för varje förtidspensionär de skapade och jag kommer också ihåg alla ideologiska samtal om elevernas självbestämmande i skolan där betyg var en förolämpning som bara skulle utdelas till lärarna av eleverna .. eller hur det nu var? Jag kommer i alla fall ihåg att jag då hade ansvaret för en tonårskille med svåra sociala problem som jag lämnade och hämtade i skolan varje dag i ett halvt års tid .. bara för att upptäcka att han aldrig var med på några lektioner?

Ingen tyckte sig kunna "tvinga" in honom i lektionsrummet .. trots att alla var väl införstådda med hans behov och visste att han tillbringade dagarna innanför skolans väggar med att spela pingis och umgås med kompisarna utanför skolkiosken där de spenderade de pengar de hade.

Jag minns en hel del som jag faktiskt tror andra var lika less på som jag 2006 när vi slutligen fick nog.

Så försök inte att skylla på väljarna!!

Att försöka sälja socialdemokratin till väljarna på gamla meriter är nog lika meningsfullt som att blåsa liv i Saab-tillverkningen i Sverige igen, är jag rädd. Det var kanske en bra bil .. men handen på hjärtat, den gick bara med vinst under en mycket, mycket kort tid.

Jag saknar Tage Danielsson något oerhört. Det finns ingen som kan fylla det tomrum som han lämnade efter sig alldeles för tidigt. Han var socialdemokrat och till och med han blev besviken i mitten på 70-talet då han skrev sången "Var blev ni av ljuva drömmar" som Monica Zetterlund sjöng och som var riktad till Socialdemokraterna.

Var blev ni av ljuva drömmar om en rimligare jord?
Ett nytt sätt att leva? Var det bara tomma ord?
Var är han nu, våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?
Han rör ju på sig, så han är nog inte riktigt död ....

Nu, över 30 år senare, så kan vi kanske fråga oss .. hur är det med våra frihetsdrömmars junker Morgonröd?

Rör han fortfarande på sig?

AB, Expr., AB,

4 kommentarer:

  1. Jag håller med dig i den historiska beskrivningen och en sak som jag blir förbannad på är inte bara att den sk välfärden och dess utbyggnad skenat den påstås också vara "gratis".

    Det vet väl alla att det som är gratis sätter man inte något värde i.

    Det finns vissa saker som vi faktiskt alla vill ha, vård, skola och omsorg brukar det kallas.

    Om dessa saker inte var "gratis", utan man faktiskt fick lov att betala en hel del för det, gärna efter skatter är dragna (men givetvis med en rejäl skattesänkning först), så kanske folk börjar sätta rätt värde på saker och ting.

    Det är ju när vi inte värderar saker korrekt som det blir fel.

    Jag har i över 40 år vetat att jag kommer att kosta ganska mycket i sjukvårdskostnader, men jag har räknat på detta. De skatter jag betalat täcker mer än väl både min utbildning samt de sjukvårdskostnader jag kommer att kosta, och då vet jag att långt ifrån alla kommer att kosta lika mycket som jag och inte är jag speciellt rik heller. :-)

    Slukhål är ju ett modernt ord för dagen och vart skatterna går är för mig ganska solklart. Byråkrater, byråkrater och byråkrater, som alltid.

    /Henrico

    SvaraRadera
  2. Westerholm brukar ofta skriva rätt förnuftigt. Men ibland blir det stora svarta hål av häpnadsväckande blindhet. Jag reagerade också på att den där postningen var så urbota naivt torftig. Var den verkligen seriöst menad?

    Sedan tänker jag förstås att många kanske har den uppfattningen. På allvar. Man blandar ihop den industriella utvecklingen och efterkrigstidens strukturomvandling med just socialdemokratins förtjänster. Som om sverige skulle vara efterblivet utan S. Som om tyskland alltid haft s-regeringar. Eller nederländerna. Osv.

    Bara den möjligheten till mytbildning är ju ett hot mot demokratin. Socialdemokraterna har kämpat flera bra strider och vunnit rättvist och duktigt. Men man har också gjort en del dumheter. Liksom olika borgerliga partier kämpat bra och dåligt, för bra och dåliga saker.

    Samtidigt som verkligheten hela tiden omformar sig. Förutsättningar ändras. Villkor ändras. Och den enskilt största förändringen är väl globaliseringen. Som påverkar allt. Den gör att inga gamla recept längre fungerar likadant som de gjorde tidigare. Förstår man inte det så riskerar man att göra bestående skada.

    Men på många sätt är vi nog präglade av den synen som Johan Westerholm gav uppfattning för där i sin blog. Jag har egentligen hört den uppfattningen återkommande från människor jag inte hade väntat mig.

    Samtidigt kan jag inte låta bli att tänka på vissa kvaliteter som andra länder har kvar, medan vi tycks ha rationaliserat bort dem. Kanske kunde mycket ha gjorts lika bra, fast på annat sätt. Det får vi aldrig veta.

    E

    SvaraRadera
  3. Vi kan heller inte glömma att vi klarade oss från kriget och hade en bra start när industrialismen tog fart. Och Any många av oss som varit med ett tag känner väl igen allt i din krönika.Precis så var det och jösses vad skattepengarna rullade,det gör dom nu också men vart vete gudarna.Inte till gamlingarna i äldrevården i alla fall och det gör mig så förbannad med alla vackra ord mens det snikar in på allt som det går att snåla in på,jo sossarna började och inte blir det bättre.
    Man känner sig så maktlös att inte våra skattepengar går till det dom ska.Vi får snart göra som bönderna som tågade till Stockholm i det gamla bondeupproret.

    SvaraRadera
  4. Kan inte låta bli att rek. en roman som fått hela Europa att le -Dålig Karma av David Safier. Helknasig, jätterolig och en massa djur,b.la en katt vid namn Casanova som är en reinkarnation av den riktiga med samma namn.
    Läs den och få många goda skratt.

    SvaraRadera