Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

lördag 14 mars 2015

Dagens Alice ..




Kostnaderna för invandringen och hur de i förlängningen kommer att påverka och förändra det samhälle som vi hittills tagit för givet.

Alice Teodorescu skriver att .. Sverige står inför ett vägval. De alternativ som finns är

1) att fortsätta som i dag, med kosmetiska förändringar och fortsatt framväxt av parallella samhällen i samhället,

2) att minska invandringen rejält och samtidigt acceptera det befintliga sysselsättningsgapet, eller

3) att vidta kraftfulla reformer som i grunden förändrar den svenska modellen och lönebildningen, arbetsrätten och bidragsmodellen.

Den verklighet hon beskriver är samma verklighet som jag upplever att jag lever i, och skräms av, och de tre alternativen hon väljer att ställa läsaren inför kommer alla att påverka det liv som ligger framför mig.

Men finns det egentligen något annat att välja längre?

Att låtsas som om sysselsättningsgapet och de framväxande parallellasamhällena i samhället inte kommer att påverka oss som är uppvuxna med svensk trygghet och svenska skyddsnät skulle vara en ren lögn, och jag skulle ljuga om jag sa att något av ovanstående alternativ känns tilltalande.

Jag misstänker att jag känner som alla andra som levt ett helt liv med ett av världens högsta skattetryck, i förvissningen om att jag har betalat för utbildning, trygghet, vård och omsorg för alla och för mig själv .. om olyckan skulle vara framme och jag måste förlita mig på samhällets stöd.

Att acceptera förändringar av "den svenska modellen" .. av hela vårt välfärdssystem .. är ju som att ha betalat för något där bästföredatumet passerats redan innan leveransen.

Men jag föredrar dåliga nyheter som det går att anpassa sig till än en lögn som döljer helhetsbilden.

En omfattande migration till ett land med höga skatter, som finansierar en ytterst generös välfärd, ställer krav på en fläckfri integrationsmodell för bibehållen acceptans. Att arbetslösheten bland utlandsfödda, och därmed utanförskapet, är enormt i delar av Sverige är ett misslyckande som långsamt undergräver systemet .. skriver Alice Teodorescu och våra politiker vet att dagens situation är ohållbar, men väljer att tiga eller frisera sanningen, nöjer sig med att fatta beslut som döljer problemen för stunden och hoppas att Någon Annan ska ta hand om ansvaret och skyldigheterna .. senare.

Men Någon Annan bor inte längre här och som Alice Teodorescu skriver ..  En sak är säker, det som i dag är politiskt omöjligt kan snart bli politiskt oundvikligt.


De måste tala med oss om pengar .. hur framtidens välfärdssystem kommer att se ut .. kostnader .. krav .. möjligheter .. rättigheter och skyldigheter .. innan det är för sent. Det är de skyldiga kommande generationer och de svagaste i samhället .. arbetslösa, äldre, funktionshindrade, sjuka, missbrukare, hemlösa .. oavsett vilka de är, var de är födda och hur mycket de tillfört samhället.

5 kommentarer:


  1. När jag nämner eller försöker diskutera det du och Alice beskriver får jag konstiga eller medlidsamma (typ stackars vilsna människa) blickar. Tack vare er känn det åtminstone mindre ensamt.

    Hur även intelligenta människor kan undvika att tänka i dessa banor är en gåta för mig.

    SvaraRadera
  2. Kan bara hålla med Riga.
    Dock ser jag ett litet ljus i mörkret.När invandrarna börjar se hur illa ställt det är med vårat krackelerande välfärdssystem, då kanske många av dom väljer att lämna skutan innan den sjunker och åker hem igen.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Dessvärre blir det antagligen de invandrare, liksom övriga svenskar, som bidrar mest och på andra sätt är positiva för Sverige, som först lämnar den sjunkande skutan emedan de som lyfter bidrag och framlever sitt liv exakt som i sina tidigare hemländer i de ständigt växande "utanförskapsområdena", blir kvar. En s.k. "lose-lose" situation för Sverige.
      Ser vi på andra länder så sticker unga och välutbildade först. Gamla, sjuka och arbetslösa blir kvar.
      Grattis Sverige med dess infantila media- och politikerkår!

      Radera
  3. Ja när och om även invandrarna upptäcker att välfärdssystemet är i fritt fall så är det tyvärr redan för sent. Skadan är redan skedd och är i det närmaste irreparabel. //tompas11

    SvaraRadera
  4. Ja, vilken väg är egentligen realistisk?

    Fortsätta som idag? Nej, det går inte. För att integrera de som kommer så måste det till bostäder, skolor, sjukhus, tandläkare, tolkar osv. Det snyts inte ur näsan. Att fortsätta fylla på utanförskapsområdena går inte i evighet. Att låta invandrare gå före i bostadskön kommer medelklassen aldrig acceptera, den som inför det kommer förlora nästa val. Enda lösningen på denna inrikting som jag ser är tältläger där flyktingar förvaras tills vidare.

    Dra ned invandringen? Det löser inflödesproblemet, men problemet med existerande utanförskap återstår och måste lösas. Hur får vi en bra skola i förorten? Hur kommer vi tillrätta med trångboddhet och kriminalitet? Även vid ett tokstopp så måste mycket till.

    Avskaffa välfärden? Lär inte hända, den som föreslår att införa nattväktarstaten lär raskt få sämre opinionssiffror än feministiskt initiativ.


    Vi får väl helt enkelt förlita oss på att vår eminenta utrikesminister Margot Wallström lyckas förhandla sig till en jämnare europeisk flyktingmottagning. Halleluja!

    SvaraRadera