Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 15 september 2015

När jag lyssnar på Stefan Löfven ..


.. i vanliga fall, brukar det sluta med att jag vill tugga på mattan av ren frustration över att jag inte förstår vad det är han vill ha sagt med alla motsägelsefulla påståenden, svar och frågeställningar.

Ofta i en och samma mening?

I dag när vår statsminister läste upp sin regeringsförklaring ville jag helst krypa in UNDER mattan och stanna där till 2018.

När jag var liten brukade jag fantisera om vad jag ville ha. Ett limegrönt hus med rosa knutar i flera våningar med en rutschkana formad som ett rör från vinden ner till hallen med extra anslutningar mellan alla rum och våningar .. hur det skulle fungera rent praktiskt hade jag ingen aning om men huset skulle vara fyllt av barn som kom farande från alla håll och som bara ville vara med just mig.

På vinden .. som naturligtvis hade ett tornrum och en repstege ner till marken .. räknade jag med att det skulle finnas allt som jag ville ha men inte fick .. stora dockor med exklusiva kläder, färger, penslar, tyger i fantastiska material, utklädningskläder av alla slag .. särskilt hattar och balklänningar, smycken i stora högar och ett överflöd av allt som jag inte längre minns.

På alla väggar, tak och golv fick jag måla mina bilder själv, det var långt innan jag hade en aning om att det fanns något som hette graffiti, och golven var fyllda med stora kuddar i färgsprakande mönster tillsamman med kritvita ejderdunstäcken.

Jag skulle bara äta ananas och sockerkakssmet och en eller annan biff .. utan sås. ALDRIG fisk .. fast i en stor skål skulle jag ha en tam guldfisk som hette Cleo. Hundar och katter och silkesmjuka, fluffiga kaniner med rosetter om halsen skulle jag också ha och alla skulle bara älska mig och sova med mig bland kuddar och täcken.

I trädgården skulle det finnas massor av klätterträd som alla bar frukt, bersåer, mystiska krypin och hemliga ställen samt en jättehemlig gång som slutade i skafferiet som innehöll tårtor, pajer, bakelser och maränger. Vid trädgårdens slut fanns en sjö, en roddbåt och i sjön fanns en ö med ett klättervänligt berg och en hemlig grotta.

Jag behövde aldrig gå och lägga mig och aldrig stiga upp förrän jag själv ville.

Det var min dröm om mitt vuxenliv när jag var ungefär 7-8 år

I dag ser verkligheten delvis annorlunda ut .. bortsett från att jag faktisk bor i ett stort hus, har en djungel med tillhörande klätterträd till trädgård, ett hem som alltid varit fyllt av husdjur, bland annat en guldfisk som hette Cleo och en slöjstjärt som var tam och gick att klappa .. högar med samlade hattar, kläder och smycken .. väggar som till största delen döljs av det jag målat själv .. och en enorm vind, utan tornrum, där det går att hitta en hel del annat som min inre 7-åring fortfarande har rätt mycket glädje av.

Vad Stefan Löfvens inre 7-åring skulle ha glädje av vet jag inte, men inte hade han särskilt roligt när han tragglade sig igenom sin regeringsförklaring som mest liknade en önskelista över lika ouppnåeliga saker som dem jag inbillade mig fanns inom räckhåll .. om jag bara önskade tillräckligt mycket .. när jag var barn.         

En exportoffensiv inleds. Exporten underlättas för små- och medelstora företag. Svensk närvaro ökar på tillväxtmarknader. En samordningsfunktion, Team Sweden, ska effektivisera och stärka statens exportfrämjande. En exportstrategi presenteras under året.

"Team Sweden" .. ett gäng som sköter innovationskatapulten åt Industrikanslern?

Det låter faktiskt som en lika rolig idé .. men mindre färgsprakande .. som min ursprungsidé med den bläckfiskformade rutschbanan där "alla kan vara med" .. och lika trovärdig om inte företagens orderböcker fylls på från någon okänd källa.

Det är lätt att säga tulipanaros .. sa någon bortglömd släkting. YES, we can .. utropade Obama och vann presidentposten, vilket fick Mona Sahlin att välja SWECAN som valvinnande slogan 2010 .. vilket i sin tur retade upp Sveriges Canabisodlare som redan hade det som gemensam beteckning .. vilket i sin tur ledde till att Mona Sahlin i stället koncentrerade sig på att tala om Sverigedemokraternas ondska så till den milda grad att de kom in i riksdagen.

Man ska vara försiktig med vad man önskar sig alltså .. det kanske Stefan Löfven får anledning att fundera över vid nästa regeringsförklaring?

Stadsministern läste upp ord som trygghet, solidaritet, gemensamt och framtid. Staplade orden på varandra och uttalade ordet VI så att alla VI ANDRA förstod att det bara var vi som stod i vägen för hans dröm om  ett land där ingen behövde grädda en sockerkaka innan de fick äta upp den.

Men en sak missade han.

Om man vill sälja en dröm så måste man verkligen brinna för den, tro på den så starkt att vi som hör budskapet tror att den kan bli verklig och finns alldeles runt hörnet, om bara vi hjälps åt att förverkliga den.

Om statsministern hade haft en tiondel av det engagemang och den känsla och glädje som Lisa Nilsson lyckades förmedla när hon verkligen TRODDE .. och på fullt allvar förväntade sig .. att hon kunde få hela riksdagen att sjunga som ett enda VI, då .. kanske .. hade jag trott att något av det han lade fram som löften var möjligt.

Nu tycker jag i stället att platsen under mattan känns som landets tryggaste plats.


6 kommentarer:

  1. Nu är han ju inte ensam.
    "Wir scaffen das" sa Merkel och drog till sig all världens invandrare.
    Två veckor senare blev hon tvingad av bayrarna och andra tyskar med fötterna på jorden att stänga gränserna. Nu säger hon att hela EU är i gungning.
    Vad är det som händer? Varför har så många toppolitiker blivit helt galna?
    Civilingenjör Bo Adolfsson

    SvaraRadera
    Svar
    1. Menar du att Stefan Löfven skulle vara en 'toppolitiker'??!/Gunilla

      Radera
  2. "Varför har så många toppolitiker blivit helt galna?"

    Jag tror att det har något med vattnet att göra och att MP är inblandade (i vattnet). ;))

    SvaraRadera
  3. Ja, mattor kan vara mer än dekorativa. De kan skydda mot verkligheten också och den är ju inte alltid så vacker, särskilt inte den som nu dukas upp av Löfven och hans hejdukar. Kanske till och med dags att dra till landet Långtbortistan jag brukade läsa om som liten i Kalle Anka. Landets nuvarande situation har ju rätt mycket gemensamt med just Kalle Anka, det är ett stort skämt.

    SvaraRadera
  4. När livet var som mest jobbigt med en kamp för min funktionshindrade sons rättigheter i skolan och samhället så hade jag en återkommande dröm. Där hade jag en liten lägenhet som bara jag hade tillgång till.

    Där fanns en stor säng som var bara för mig så jag verkligen skulle kunna få sova ut. Där fanns också min symaskin med massor av tyger, det fanns en tv och en massa böcker. Där fanns också en telefon, fast bara med en utgående linje. Jag skulle kunna ringa till någon när jag kände för detta men ingen skulle kunna nå mig.

    Du kan få låna den drömlägenheten av mig där du kan få gömma dig vid behov. Det känns så dammigt och svettigt att behöva gömma sig under mattan :-)

    SvaraRadera
  5. Mina öron gör som vinbergssnäckan vid torka när jag hör Löfven (eller KinbergBatra för den delen): utvecklar ett skum som blir som ett lock som effektivt dämpar ljudet till ett avlägset mummel. En överlevnadsstrategi??!!

    SvaraRadera