Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 20 mars 2016

Bländad, skrämd och paralyserad.


Vi bor på landet och vägen bort och hem ringlar sig mellan skog, gärden och gamla rödmålade hus i olika skick och storlekar.

Det finns ingen vägbelysning annat än den som leder upp till kyrkan som ligger i slutet på "vår" väg .. något som vi är väldigt tacksamma för när vi kvällspromenerar med hunden. För övrigt är det mörkt när solen gått ner och molnen döljer månen.

Eftersom vi vet vilka som bor i de obebyggda skogarna så vet vi också, när vi färdas i bilen på väg bort eller hem .. att billyset när som helst kan reflekteras i ögon som i nästa sekund kan visa sig tillhöra älg, hjort, rådjur, räv, vildsvin, grävling eller en totalförlamad hare som står blickstilla mitt på vägen.

Stadsbor brukar flasha med helljuset och signalera hej vilt när detta händer, men vi som bor här vet att djuret inte har en aning om att vägen är den enda plats vi kan ta oss fram på. Särskilt hjortdjuren verkar tro att de är fullständigt osynliga om de bara står stilla i det bländande ljuset.

Vi stannar, ibland släcker vi ljuset några sekunder .. och vips så är närkontakten med vildmarken bruten. Om man har tur .. för ibland är det någon som bestämt sig för att vänta på att vi ska försvinna innan vederbörande röjer sin närvaro genom onödiga förflyttningar. För det mesta handlar det då om paralyserade harar.

Jag har aldrig kört på någon .. men en gång blev jag nästan "påkörd" av en älg som sprang över vägen så oväntat och så nära att jag lovar att jag såg varje enskilt hårstrå på den sida som var vänd mot mig. Först när bilen slog ner på de hjul som verkade hänga i luften, insåg jag att jag rundat den med minsta möjliga marginal.

Det är då hjärtat får visa vad det kan prestera när det gäller hög puls.

För närvarande känner jag mig som den korkade haren som sitter mitt i strålkastarljuset.

Fastfrusen i obeslutsamhet och helt oförmögen att analysera och/eller tolka det som närmar sig i en hastighet och en riktning som ingen kan förutse.

Företrädarna för Europas gemenskap balanserar vidare på sina lerfötter, vinglar hit och dit och gör sitt bästa för att fläkten inte ska sprida ansvaret i deras riktning. Ledare för visionslösa partier söker makt utan mening, formulerar meningar och löften utan innehåll, som de dessutom saknar makt att genomföra.

Politiker föraktar folket som föraktar politiker som de själva valt. Regeringar och oppositionspartier hotar och skrämmer sina väljare för att byta fokus när den verkliga verkligheten blir för verklig .. samtidigt som de krälar för media som föraktar både folket och politikerna samtidigt som de slåss för sin överlevnad genom att ge "rätt" politiker vad de vill ha för att få det de själva tror de kommer att få i utbyte.

Allt jag byggt mitt liv på, allt jag försökt att bidra till, allt jag trott på och allt som jag tagit för givet .. är plötsligt inte längre en självklarhet utan fyllt med så många sprickor och hål att det är omöjligt att förhålla sig till.

Jag läser välformulerade meningar som jag själv har tänkt i en slarvigare form .. "Men situationen kan också glida oss ur händerna. I så fall bevittnar vi ett historiskt skede där västvärlden i sin nuvarande skepnad monteras ner bit för bit. Det borde skärpa sinnena hos oss alla." - Anna Dahlberg,
"Det höga tonläget, osynlighetsmanteln som breddes över målkonflikterna och den moraliska överlägsenheten som till slut led nederlag i konfrontation med en krass realitet – den kraschen medger inga eleganta flyktvägar. Det vi har bevittnat är ett ledarskapsmässigt haveri på högsta nivå, och förtroendeskadorna lär leva med oss under lång tid." - Tove Lifvendahl,
Maria Ludvigsson - "Det är [ ...] inte bara retoriken som håller anti-intellektuell kvalitet, även analysen i den mån någon sådan finns" ...och inser att det inte spelar någon roll vem eller vad det handlar om .. det verkar inte finnas någon som har en aning om hur vi bör förhålla oss till dagens problem så framtiden blir så problemfri som möjligt.

Och i det fall det verkligen spelar roll, så ställer jag mig helhjärtat bakom Fnordspottings slutsats ... "Idag har Stefan Löfven, till skillnad från då han sökte väljarnas mandat och till skillnad från då han tillträdde, faktiskt en plan. Planen är dock inte på något sätt genomtänkt, utan bär tvärtom en plan framtagen i panik av någon som har målat in sig i ett hörns alla kännetecken. Planen går nämligen ut på att försöka vara Olof Palme, Jimmie Åkesson och Gudrun Schyman – samtidigt!
Avsikten med denna plan är tämligen uppenbar, nämligen att nå ut till breda väljargrupper. Resultatet däremot blir, Löfvens ständiga löften om att vara tydlig till trots, ett politiskt sammelsurium så obegripligt att det torde sakna motstycke i svensk historia".

Och det är väl det enda vi kan se fram emot .. det som vi nu ser början på, kommer förmodligen att få ett alldeles eget utrymme i framtidens historieböcker.

drawing by Belinda Elliott


Jag lägger mig platt som en paralyserad hare i strålkastarljuset, blundar och hoppas att allt ska vara som vanligt när jag öppnar ögonen igen.

.. och eftersom jag bor mitt i spenaten bland skogar och ängar, så vet jag att en skräckslagen hare mitt på vägen, mitt i strålkastarljusen inte kan tänka en vettig tanke förrän lyset är släckt och fienden utom synhåll .. så jag drar ur kontakten och lägger mig själv i mediemörker.

Under den senaste veckan har jag sett årets första fjäril, högvis med snödroppar, ett antal huttrande krokus och upptäckt att tofsviporna är tillbaka. Det kvittrar överallt och vid ett gyllene tillfälle var det tillräckligt varmt för att dricka kaffe och läsa en bok på verandan.

Det är lerigt på småvägarna. Det känns som om vi promenerar på tvättsvampar och även om jag torkar Rackarkotten aldrig så mycket så lämnar hon ett sandigt lerlager efter sig på platsen hon vilat upp sig på. Företrädesvis i min säng .. och trots att jag skyddar både sängkläderna och överkastet med en oöm filt kan det hända att jag vaknar av att jag har sand mellan tänderna.

I mitt arbetsrum finns en gammal skivspelare och en hel hög med vinylplattor och gamla stenkakor som jag har lyssnat på medan jag avslutat gamla idéer och påbörjat nya och i dag lyssnade jag till och med på dagens gudstjänst från Öjersjö kyrka medan jag målade blommor och blad som ett slags egenkonstruerat Mindfullness-projekt. Eftersom det var första gången sedan jag konfirmerades så var det intressant att Jesus numera verkar dyrkas mer som Justin Bieber än den könlöse Messias som presenterades då.

Jag har skött om gamla kontakter som jag misskött, rört mig utanför min bekvämlighetszon och skapat några nya och anmält mig till en kurs i akvarellmålning .. som jag hittills ansett vara det tråkigaste som finns.

Vi har lagat ny sorts mat, experimenterat med vegetariska alternativ och landat i nya älsklingsrätter .. samtidigt som vi firat orgier i onyttiga efterrätter och bakverk som vi köpt utan att lägga några som helst synpunkter på råvarorna.

Det har varit en bra vecka. En slags semester och jag har till min stora förvåning inte saknat den här bloggen alls?

På ett plan känns det som en stor sorg. Som att upptäcka att marsvinet dött på grund av slarv från ägaren .. dvs mig. Fast det enda husdjur som jag förlorat på det sättet är en sköldpadda som "sprang bort" medan jag var djupt försjunken i en bok av Enid Blython för hundra år sedan.


Och då landar hela den här utläggningen i att jag beter mig som en paralyserad hare som rymt från sin sköldpadda .. enligt Maken som tycker det är en omåttligt rolig förklaring till varför tiden står stilla på min blogg.

10 kommentarer:

  1. Kusinen från landet20/3/16 16:46

    OK, även om du inte saknat bloggen, så har vi följare saknat dig.-:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. ...och oroat oss för ett nytt influensatillslag (eller annat lika drastiskt)! /Gunilla

      Radera
  2. Jepp, har letat efter dig varje dag.

    SvaraRadera
  3. Puss och kräm kära cybersyster förstår precis din känsla men själv känner jag mig som den där fisken som äntligen klarade att hoppa ur sin skål - tyvärr hamnade jag i askfatet som stod bredvid skålen. Torrsim är inte min grej och saknar dig gör jag.

    SvaraRadera
  4. Tittar till din blogg varje dag. Har i dagarna själv tagit hundarna och flyttlasset och lämnat staden för gott. Vårdagsjämningen är en bra tidpunkt att börja ett vuxet liv på ett ställe utan gatubelysning. Stjärnorna lyser så mycket klarare.

    SvaraRadera
  5. Jo, det känns som om man är på väg att bevittna en kommande trafikolycka.
    Problemet är att man står mellan de snart frontalkolliderande bilarna, ur stånd att flytta sig ur vägen...

    SvaraRadera
  6. Hej.

    Mycket vackert skrivet. Mitt i våren får jag novemberkänslor. Haren är en i mitt tycke ovanligt passande figur för din text; ibland springer ju Jösse Harpalt i blindo rakt fram när faran nalkas bakifrån.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  7. Hej anybody! Jättefint att du har haft det bra, samtidigt är du viktig opinionsskapare! Det är så viktigt att dagens förda politik problematiseras och nu är "alla" så undrande varför "hela" 70 procent tycker att regeringens planerade flyktingpolitik är ganska eller mycket bra;)

    SvaraRadera
  8. Hej, Any!

    I mediemörkret har du kanske missat

    http://kvartal.se/artiklar/fran-censor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, den kändes värdefull för mig. Trovärdig självkritik och självrannsakan inger alltid respekt och Ann-Charlotte Marteus .. och Anna Dahlberg .. är inte bara läsvärda utan också modiga skribenter.

      Radera