Det är alltför lätt ..

.. att föreställa sig en vän, en nära anhörig eller familjemedlem som ger sig i väg på morgonen för att ta tåget eller tunnelbanan till jobbet. Jag kan se det så tydligt framför mig att jag nästan hör orden .. hej då, vi ses i kväll!

Det är lika lätt att föreställa sig hur jag själv, eller någon ur familjen, säger samma ord när någon av oss går ut genom dörren, som första steg för att resa till ett nytt och spännande land, eller till ett välkänt och välbekant .. hej då, vi ses om en vecka!.

Eller telefonsamtalet .. jag är på flygplatsen så nu är jag snart hemma igen.

Men jag kan inte föreställa mig hur det är när vardagshändelser förvandlas till kaos, blod, död, smärta, panik .. och ett liv som på en sekund blir förvandlat till bara minnen av något som borde ha varit en framtid.

Bara det är så ofattbart att det borde räcka för att vi alla ska kunna känna åtminstone ett uns av medkänsla och eftertanke.

Jag älskar min familj. Jag är verkligen, verkligen tacksam över att av alla människor i hela världen så lyckades vi passa samman som pusselbitar i ett komplicerat pussel.

Och där kan jag känna hur det svider till när jag läser vad Lena Mellin skriver när hon kommenterar terrordådet i Bryssel ..

.. "Men enligt regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, Mona Sahlin, ska man komma håg att de mord som utförts av extremister under de senaste tjugo åren har utförts av högerextremister, inte av jihadister.  Att faran än så länge ser ut att komma från färre håll än i Bryssel inger en gnutta hopp denna tunga dag".

En gnutta hopp?

Ska vi sitta här och känna en gnutta hopp över att Mona Sahlin kommit fram till att högerextremismen är farligare än jihadister .. bara timmarna efter det att människor dött, och hundratals har skadats, i ett brutalt terrordåd i Bryssel? Ska vi vara "glada" över att det inte var högerextremister som var gärningsmännen .. medan familjer sörjer eller vakar över sina skadade?

Ett år efter att 12 människor dött och 11 skadats i ett lika brutalt terrordåd på en tidningsredaktion i Paris .. även det utfört av samma extremislamister?

Mindre än ett halvår efter det att samma extremister avrättade 130 personer och skadade 350 person.. också det i Paris?

Då ska svenska folket vara glada och tacksamma och tycka .. en sån tur att det inte var högerextremister. För om det varit det .. DÅ hade vi haft anledning att vara rädda?

Vad är det för fel på dem som inte kan nöja sig med att sörja med de drabbade familjerna, känna medlidande med offren och oro för de skadade, utan spontanreagerar med .. det finns värre gärningsmän, så det finns en gnutta hopp eftersom det inte var de som mördade era nära och kära.

Eller de som ser människors förluster och reagerar spontant .. "Jag vill påminna om att en av de största terroristerna vi haft i Europa, Breivik, var allt annat än muslim."

Döden är inte relativ .. den är absolut.

Att försöka använda döda eller sårade för att nå ett politiskt mål är så föraktligt och ett så ovärdigt förminskande av de tragedier vi tagit del av under drygt ett år, att jag inte vet om jag ska gråta eller bli förbannad.

Det som sker i det stora sker också i det lilla. Alldeles nyligen vanvårdades en gammal människa till döds på ett kommunalt äldreboende .. det har hänt förr och det kommer att hända igen, så det blev ingen större nyhet.

Men det som skiljer ut den här händelsen är vänsterpartisten Ulla Anderssons tweet som löd ungefär så här .. "Fruktansvärt. Däremot tjänade ingen en massa pengar på det för egen del".

En tröst till förtvivlade anhöriga? Visserligen dog din förälder på ett ovärdigt och onödigt sätt .. men ingen TJÄNADE PENGAR på det? Vilken TUR ni hade!

Hur kan människor som reagerar så här få ansvaret för ett helt land?

6mannen, Fnordspotting, Cornucopia,

Expr.,