Det stormar runt Dan Eliasson ..

 .. och du behöver bara googla på hans namn för att inse att utan stödet från partibröderna i största allmänhet och inrikesminister Anders Ygeman i synnerhet, hade han redan nu varit en ex-rikspolischef.

Man blir naturligtvis förtvivlad för alla inblandades vägnar. Naturligtvis för de berörda inom polisen. Men också för den enskilde mannen som på relativt kort tid lyckats skapa osäkerhet och visat prov på dåligt omdöme och bristande kompetens inom tre av landets största myndigheter.

Vad har den personen varit med om för någonting? Vilka omständigheter har den killen växt upp under? Vad är det för trauma han bär med sig? Var han mobbad, saknade han kompisar, var han den olycklige "vännen" som aldrig fick till det utan tvingades köpa kärlek i Bangkok?

Vad var orsaken till den skadegörelse han dömdes för som sjuttonåring? Frustration, ensamhet eller utanförskap i ett samhälle som upplevdes som orättvist av en ung människa som aldrig riktigt passade in?

Vilka ärr har han fått under sin resa genom livet? En längtan efter att vara någon .. en populär och omtyckt person till vilket pris som helst? En längtan efter makt för maktens egen skull?  Den enskilde unge killen på skolgården som fortfarande vill visa alla andra att han lyckats bättre än dem?

Är krisen inom polisen ett bevis på hur orättvist livet kan vara för en karismatisk men konflikträdd person som, trots en  kommunikativ och social talang samt en önskan att vara kompis med alla, inte ser att skiljelinjen mellan att vara personlig och privat är fin, men oerhört tydlig när den överskrids.

Och vem eller vilka bär ansvaret för att försöka hjälpa till att lösa det här efter bästa förmåga?

I Otakt, 

Leif GW Persson/Expr., Lotta Gröning/Expr., "Chef" testar Dan Eliasson, Alice Teodorescu/GP,