Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

måndag 18 juli 2016

Kalle - Granntantens luggslitne riddare är död.


Han kämpade länge och tappert mot och med vårdens alla väderkvarnar i kampen mot hjärnblödning och cancer men fälldes brutalt till marken av en bruten höft och förmodligen också av samhällets oförmåga att tillhandahålla en värdig eftervård till en skadad kämpe.

Men som det står i tidningens sista farväl och som han själv brukade säga de sista åren .. Jag är med, men jag bara vilar mig lite.

För så är det ju .. en livskamrat, en förälder eller en nära vän försvinner ju aldrig helt.

Men kravet/tvånget att tillhandahålla hemvård, av en person som behöver hjälp från utbildad vårdpersonal, som ska utföras av en partner som saknar alla förutsättningar att klara av det som sjukvården/omsorgen varken har råd eller utrymme att ge, är det yttersta beviset på att det välfärdsavtal som vi förlitat oss till, inte längre gäller. När den sista tiden i livet består av ett ovärdigt kaos.. skapas oläkbara sår hos den som inte förmådde göra det omöjliga.

Granntanten .. den luggslitne riddarens trogna vapendragare .. tog ett sista farväl, gick hem för att läka sina sår och för att få någon(?) att befria hemmet från den omfattande sjukvårdsutrustning som det var ofattbart bråttom att få på plats och lika ofattbart ointressant att få tillbaka .. när telefonen ringer:

Hej jag heter Mats .. eller Mattias. Hur är det med dig?

Och när hjärtat brister och sorgen stryper varje andetag är medkänsla en nåd att be om, så hon svarade i tron att det var någon från vården eller omsorgen:

Det är för jävligt. Jag förlorade min man i dag.

Men det var inte vilken Mats .. eller Mattias .. som helst som ringde. Ingen från den yttre bekantskapskretsen som hört talas om hennes mans sjukdom och ville uttrycka sympati .. utan det var Mats .. eller Mattias .. från Miljonlotteriet som var ute och fiskade:

Oj då, men då så kan jag erbjuda dig lite guldkant på tillvaron i form av ett specialerbjudande på en prenumeration i Miljonlotteriet.

När blev vi så här känslohandikappade? När slutade vi se våra medmänniskor som medmänniskor och började se dem som statister i filmerna om våra egna liv. När blev det viktigare att sälja en prenumeration av lotter i Miljonlotteriet än att uttrycka ett enkelt beklagande?

Hur kan någon se ett specialerbjudande i ett lotteri som en guldkant på sorgen av en livskamrat!


10 kommentarer:

  1. Hmmm... vi och vi. Det kanske är Miljonlotteriet som har anlitat ett call-center med usel kvalitet på sin personal.

    Du har många läsare, Any. Vi får se, om någon högre upp i hierarkin på Miljonlotteriet lägger märke till, att firman har solkat sitt varumärke.

    SvaraRadera
  2. Tack. Jag orkade inte sätta det på pränt själv, det gjorde du bra.Tack Cybersyster och vän.

    SvaraRadera
  3. Hej.

    Mina kondoleanser till din väninna.

    Jag skulle gladeligen förorda ett program där telefonförsäljare och liknande, exempelvis landstingsdirektörer, utsätts för konsekvenserna av sitt eget agerande.

    Djur som livnär sig på svaga eller sjuka följer sin natur; vi människor har ingen ursäkt god nog för att bete sig som en [otryckbart].

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera
  4. Miljonlotteriet drivs av IOGT NTO, ett ganska snuskigt såsselotteri för att finansiera "rörelsen". Kn---a denna skit ordentligt!

    SvaraRadera
  5. Hej anybody! Mycket insiktsfullt inlägg, som vanligt! Vården skulle absolut höra av sig till de som drabbas, som din väninna! Sjukvården är inte enbart teknik och apparater, utan ännu mer medmänsklighet i svåra stunder!

    SvaraRadera
  6. Så fruktansvärt! Och tänkvärt. Tack för inlägget Any, och till Granntanten: beklagar sorgen!

    SvaraRadera
  7. Det är för jävligt, rent ut sagt! En stor kram till dig, Granntanten. Jag gissar du kikar in här då och då. Jag beklagar verkligen.

    SvaraRadera
  8. Tack vänliga människor som bryr sig och en liten vädjan. Överväg nog om/när ni ska dö - för det är absolut den enklaste biten i den processen. Om ni visste så många instanser som skall fungera i en lång kedja där alla hänvisar vidare eller inte kan göra något om inte någon annan har gjort sitt i kedjan (och i rätt ordning)! Något så rigid som regelverket som man skall förhålla sig till måste ha uppfunnits av en ondsint varelse. Jag ger mig inte men skulle ibland bara vilja lägga mig platt ibland.Nu skall åka och klä min man för den sista resan trots att jag inte fått det officiella dödsfallsbeviset från Skatteverket.Var rädd om er och varandra ni som läser detta.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Beklagar sorgen, en stor kram till dig!

      Radera
  9. Beklagar verkligen sorgen, kära Granntanten. Ta hand om dig!

    SvaraRadera