Jag är den som politikerna inte ser ..

.. och skulle de händelsevis möta mig i min fysiska person så skulle de aldrig besvära sig med att lyssna. Det vet jag med säkerhet efter att ha besökt Almedalen under politikerveckan och efter några trevande närmanden till politiken och dess företrädare.

Det talas mycket om det ökande politikerföraktet men väldigt lite om det motsatta. Det enda sättet att närma sig väljaren som en politiker känner till är att ställa sig på ett torg och .. oemotsagd .. läsa upp det som var och en kan få fram på partiets hemsida.

Och handen på hjärtat .. hur många av er stannar och lyssnar på någon som står och talar på torget?

Det mest händelserika med den ickehändelsen är väl om det kommer en motdemonstration och vrålar sönder hela talet.

Det enda ovanliga med mig, verkar vara att jag är så vanlig? Jag vet inte hur många gånger helt okända människor tilltalat mig med .. Ursäkta, men har vi inte träffats förut??

Men jag tror att jag ser ganska snäll ut också?

Det är i så fall helt oavsiktligt, för jag skulle föredra att uppfattas som lite mystisk, fascinerande och/eller respektingivande. Men om jag skulle behöva en ny, eller en extra man så kan det i och för sig underlätta att se ut som om jag är väl hemmastadd i köket .. eftersom det är sådana som mig alla osäkra änklingar eller nyskilda övermogna män kontaktar i köptemplet när de vill diskutera tvättmedel, hur ser olika grönsaker ut? eller var finns det som min icke-existerande fru brukade köpa när hon lagade min älsklingsrätt?

.. och kan jag förresten bjuda på en kopp kaffe som tack för hjälpen?

Jag kan inte begripa varför ingen har marknadsfört ett vänligt utseende och en parfym som luktar nybakade bullar eller stekt lök som det ultimata raggningstipset?

Jag bor på den plats på jorden där jag helst vill vara, tillsammans med dem jag älskar mest, längtar inte efter offentlighet, rikedomar, makt eller berömmelse. Jag trivs med min anonyma vanlighet och sveper den om mig som en färgglad, varm och trygg filt.

Jag är ingen idealist .. och ingen annan -ist heller .. men ge mig ett rejält problem så blir jag lika lycklig och envist engagerad som vår irländska Rackarkott när hon får ett ben att gnaga på.

Jag älskar problem .. helst andras .. därför att ett löst problem på sätt och vis är en garanti för att det finns hopp om att alla andra problem ska vara lösningsbara.  Det är vi övertygade om, jag och min irländska Milly.

Det finns hundratusentals människor som jag bara i Sverige .. lösningsinriktade personer med en erfarenhetsbank som innehåller tusentals sorger, bedrövelser  och misslyckanden .. samt minst lika många genialiska lösningar och lyckade, framgångsrika val. Vi är förmodligen i majoritet på valdagen då vi alla plikttroget gör vår plikt och röstar fram nästa mandatperiods regering.

Vi är de som politikerna inte ser eller lyssnar på .. vi är den grå massan som inte vet vad som är vårt eget bästa, eftersom vi inte hjärntvättats i något ungdomsförbund eller facklig förening

Vi är de som kommer att vara .. och som också är .. beroende av de beslut som fattas av den regering vi röstar fram eller som blockeras av den opposition som av någon anledning vill ta deras plats. Våra liv formas/förändras, bevaras eller rivs ner av deras beslut och var och en av oss saknar helt och hållet makt att göra något åt eventuella felval.

Det finns tyvärr ingen ångervecka efter ett val även om det utlovas en handlingskraftig regering som aldrig levereras och en opposition som aldrig orkar/vill opponera sig mot felleveransen.

Vi har ÅTTA partier .. men sju av dem verkar nöjda med hur det ser ut just nu? Ett parti vill de andra sju inte ha med att göra .. eftersom deras röster skulle kunna göra att NÅGON skulle tvingas visa lite handlingskraft. Det är egentligen otroligt, väljarna valde sina företrädare och majoriteten av de valda valde bort dem som de inte vill förhålla sig till?

Vem gav dem den rätten? Vi som valde .. och trodde att varenda röst var lika mycket värd .. vi kanske också skulle vilja välja bort några som vi upplever som mindre seriösa?

Missnöjet och oron på gräsrotsnivå är påtagligt .. men även här lyser handlingskraften, viljan och engagemanget med sin frånvaro?

Varför det?

Tillsammans har vi .. som är så vanliga att vi inte syns .. makten att sopa banan med de folkvalda om vi är missnöjda. Vi kan rita om den politiska kartan på två år, vi kan göra handlingsförlamade politikerna arbetslösa, vi kan få dem att springa som yra höns för att köpa våra röster. Vi kan bada i valfläsk och roa oss med att följa århundradets floskelbingo.

Förutsättningarna finns, om vi bara orkar tala med varandra och mobilisera den makt som vi faktiskt vi har.