Identitetsempati?

 Expressen startar en kampanj för att med hjälp av sina vassaste medarbetare kunna ge 1691 flyktingar en röst.

En medarbetare som seglat upp som politisk sakkunnig på området är Alex Schulman .. förmodligen för att kunna konkurrera med AB som låter storheter som Henrik Schyffert, Anders Lindström och Fredrik Virtanen dela på den identitetsempatiska tronen.

Men ingen kan vrida på den empatiskt tårflödesframkallande kranen som Alex Schulman. Jag minns ett klipp där han nätt och jämt kunde genomföra en intervju om hur det var att skriva om sin avlidne far. Till och med jag fick en igenkännande klump i halsen när han stapplande sökte de rätta orden .. ända fram till det ögonblick han trodde att direktsändningen bröts .. och jag fick den välregisserade medkänslan nerkörd i halsen.

Det påstås att det hela var en sketch. En liten rolighet där krönikören och kändisen driver med sin egen skildring av sorgen efter sin far. I så fall var det mycket skickligt gjort .. men oavsett vilket gav det en mycket trovärdig bild av hur lätt det är att fullt medvetet visa betald empati.

Men det är värdefullt med äkta empatiska människor. De behövs. Särskilt de som inte bara säger de rätta orden utan också utför de rätta handlingarna .. helt utan ekonomisk vinning.

Det är också välkommet och behjärtansvärt när media värnar om och ger utsatta människor en möjlighet att bli sedda.

Men när kommer kampanjen som ger 1691 isolerade, hjälplösa och halvsvältande "fattigpensionärer" en röst?

De köande livshotade sjuka? De brottsutsatta barnen? De utbrända, utmattningsdeprimerade och ovärderliga anställda i offentlig sektor, som av besparingsskäl inte beviljas sjukpenning? När får vi höra 1691 röster berätta?

Får vi någonsin höra 1691 ungdomar berätta om rädslan och utsattheten de upplever varje dag de går till en skola där det ofta handlar mer om att överleva i nuet än att lära för livet?

Var är reportagen som skildrar lidandet och vardagen för 1691 psykiskt sjuka och deras anhöriga?

De funktionshindrades utsatta situation, nu när finansministern drar in på det enda som kan ge dem delaktighet i samhället. Vilka vassa pennor ska skriva om åldrande föräldrar eller syskon som plötsligt får allt ansvar för en familjemedlem som behöver stöd och hjälp dygnet runt .. samtidigt som de måste arbeta fulltid för sin egen försörjning? Här finns också 1691 ohörda röster som väntar på att bli hörda.

Bakom siffrorna finns människor. Bakom siffrorna döljer sig alla som inte vet något om hur allt ska bli. Det är så ledsamt allting .. skriver Alex Schulman.

Så sant. Men var är Alex Schulmans egna hjärteknipande krönikor om andra utsatta grupper? Eller om 1691 helt okända, ensamstående äldre som inte har samma ekonomiska och sociala förutsättningar som hans egna föräldrar?

Glöm mig eller Skynda att älska?

Ledarsidorna, I Otakt, Fnordspotting,