.. en stor del av min historia är för evigt borta, och jag måste erkänna att det gjorde ont i hjärtat när jag senare läste att det var en efterlängtad händelse som skulle ha fröjdat Zara Larsson om hon hade vetat om det.
För mig var han oersättlig och mitt eget liv känns än så länge också så pass värdefullt att jag inte är beredd att offra det på Zara Larssons altare .. även om det i mitt fall skulle innebära en betydligt större vinst för vänsterns dyrkade godhetsapostel.
Hej anybody! Beklagar din brors frånfälle! Sannolikt har Zara L haft sin storhetstid, får vi hoppas iallafall!
SvaraRaderaBeklagar sorgen. //tompas11
SvaraRaderaZara Larsson må vara framgångsrik och kanske ser hennes föräldrar med glädje på detta.
SvaraRaderaDet lilla jag sett av henne får mig dock att känna tacksamhet för att hon inte är min dotter. Finner henne inte älskvärd, skulle nog snarare ha väldigt svårt för att kunna älska en så självgod och hatisk översittare. Hon tycks mig mer som en prövning än som ett glädjeämne.
Kärlek är för mig möten. Just det du verkar ha haft med din bror. Då behöver man inte vara lika, inte heller tycka lika. Förmågan att vara kvar och våga mötas är det viktigaste.
Hoppas du kan vara kvar i det du haft och kan släppa vad en högst obetydlig ung kvinna som antagligen har stora svårigheter framför sig kläckt ur sig.
Zara Larsson kan snabbt vända kappan efter vinden om uttalanden som de ovan inte gynnar hennes karriär. Vilket de garanterat inte gör i stora delar av USA.
SvaraRaderaHej.
SvaraRaderaMina kondoleanser.
Om Zara Larsson tillåter jag mig att hysa hopp om att hon av en eller annan anledning överger sin karriär som kändis, och ersätter den med bildning, respekt för kunskap samt livserfarenhet.
Vilket din salig bror, av din beskrivning att döma, verkar ha haft.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare
Hej,
SvaraRaderaFinns Karma? Isåfall så blir Zara medveten om det (lr inte).
Naturligt kanske att en yngre person uttrycker sig utan eftertanke. Logiskt eftersom denna person oftast saknar ganska mycket livserfarenhet. Men där kommer oxå ansvar från t ex föräldrar att försöka bibringa den yngre lite "eftertanke innan du öppnar käften" (= respekt för andra än dig själv).
Eftersom vi befinner oss i en period när "barnet, minderårig" ska fritt uttrycka sig utan kommentar/tillrättavisning så uppstår pinsamma feltramp. Och detta börjar inte i skolan lr i tonåren. Det börjar hemmma i familjelivet med de kurlade/osäkra föräldrar. Så det är vårt fel kanske som föräldrar (själv f -49). Snacka om karma.
Nåväl, som föräldrar är vi olika på gott o ont. Och vår avkommor oxå.
Men oavsett ovanstående så har jag en storasyster som jag känner stor oro för (fast hon bara tyckte jag var rolig första 6 mån av mitt liv, sen tröttnade hon på en lillebror).
Och när våra diskussioner är borta så är även en del av mitt liv.
Beklagar verkligen sorgen. Har förvånats över din tystnad, men förstår nu varför.
SvaraRaderaBeklagar sorgen /Lasse
SvaraRaderaZL tillhör den generationen som mäter sin framgång med antal retweets och likes på FB.
SvaraRaderaHon är säkert en översittarbrud som mobbade alla i skolan som är utanför hennes gäng. Innerst inne är hon väldigt ensam och mår väldigt dåligt, trots ytliga framgångar.
Kram på dig Any!
SvaraRaderaJag vet att det inte hjälper i stunden, men den becksvarta himlen som ligger som en våt filt över en och håller ett järngrepp om en hjärta och själ börjar så smått spricka upp och släppa igenom stjärnljuset efter ett tag. Stjärnljuset, det är alla glada och roliga minnen. En liten del av av det becksvarta finns kvar men stjärnljuset tar över. Håll ut!
Åh Any, så himla tråkigt. Jag känner verkligen med dig. Jag förlorade en syster för inte så länge sen och fattar precis känslan av att ens egen historia är borta för evigt. Man ska inte bara tampas med sorgen efter ett älskat syskon utan också förlusten av sin egen historia och liv. Plötsligt finns ingen enda som minns detsamma som man själv. Man är ensam i världsrymden på ett sätt man inte var tidigare.
SvaraRaderaJag beklagar verkligen sorgen. Min djupaste medkänsla.
/Svart-Malin aka Malin
Jag faller in i övriga kommentatorers kondoleanser, det tycks mig som dagarna och åren blir kortare och kortare årstiden inbjuder till att vila, försjunka i tankar. Jag eldar..Kram Any ��
SvaraRaderaSå ledsen för din skull...<3
SvaraRaderaHej Any! Om jag vore ZL:s mamma hade jag med risk att åka dit på det givit henne ett kok stryk i rent uppfostrande syfte.Jag kan faktiskt tänka mig in i din situation på ett ungefär. Inom några månaders tid har jag förlorat en bror och därefter mannen i mitt och en underbar vän. Precis som din bror var min politiskt knallröd och jag blå och våra politiska drabbningar vår många - vet inte hur många gånger vi idiotförklarat varandra - vi var trots allt syskon i slutänden och jag saknar honom oerhört. Mannen i mitt liv hade den goda smaken enligt ZLs måttstock att dö innan han blev alltför gammal (71) för att belasta hennes normvärld, likadant gjorde min vän som slutade sin levnad några dagar efter att hon fyllt 55 år. Jag är så förbannad på en självutnämnd livsförkunnare som har lösningen på allt och som får medieutrymme för allt hon kläcker ur sig. Nu har jag hittat ett ord för detta och passar det så ta det. Känslan jag har kallar jag Saknadssorgeilska. så känner jag.
SvaraRaderaP.S. Jag älskar dig min syster i anden.
Så vemodigt och sorgligt. Vad kan man säga annat än beklaga.
SvaraRaderaHej min vän. Jag beklagar sorgen. Ord är så futtiga när man förlorat någon.
SvaraRaderaMen jag vet hur det känns. Skickar mentala tröste kramar till dig här över nätet. Kram <3 Libra
Jag är mycket ledsen för din skull. Kram!
SvaraRaderaBeklagar sorgen.
SvaraRadera