När
livet plötsligt och oväntat tar en oväntad vändning, när någon du älskar och har tagit för
given somnar på kvällen och inte vaknar mer .. då blir den lilla verkligheten
större och tydligare än den stora verkligheten som alla andra fokuserar på.
Mitt
eget liv .. det förflutna, framtiden, nutiden och dåtiden .. har legat som ett
dimmigt filter över nyheter, stora händelser, korkade beslut och omvärldens
reaktioner på alltihop. Det viktigaste har varit att förstå, fatta och
acceptera .. och i det sammanhanget är jag så tacksam över alla okända som helt
oombedda hjälpt till, erbjudit sitt stöd eller bidragit med medkännande
kommentarer. Alla har varit värmande ljus
i en obegriplig och ohanterlig overklighet.
Visst
.. jag såg att Trump vann presidentvalet .. än sen då, jag blev inte
överraskad. En viss självinsikt skymtade visst förbi hos landets journalist-,
kultur-, och politikerelit .. men den var så kortvarig att jag kan ha sett fel.
I dag är ju allt som vanligt igen .. och det som hände i USA borde inte ha hänt
där och kommer därför inte att hända här .. även om allt tyder på att det är
precis just det som kommer att ske.
Men
Trump-paniken verkar ha skapat hopp hos de hopplösa? Plötsligt verkar
möjligheten att rösta bort vara ett mer lockande alternativ än att rösta för. Kanske
det enda hoppet för den som inte vill ha den regering vi har, men samtidigt
står frågande inför oppositionens ovilja att ta vara på möjligheten att befria oss
från den?
Den
här veckan har jag också befunnit mig långt från hemmet en hel del, vilket har
fört med sig att jag ätit på ställen med andra tidningar än de jag brukar läsa.
I
Aftonbladet läste jag att Miljöpartisterna "ute i landet" har lyckats "blocka" Sverigedemokraterna så till den milda grad att de
begär att riksdag och regering ska följa deras lysande exempel.
Samtidigt
läste jag i lokalpressen att Sörmlands landstingsfullmäktige hade haft sammanträde
och att två ämnen skapat debatt. Att avskaffa landstingspolitikernas fallskärmar
och/eller att starta ett hospice där ensamma människor slipper att dö ensamma.
Enligt
landstingets regler har den politiker .. som har en lön över 40% av heltid och
som lämnar sitt uppdrag .. rätt till fortsatt lön/arvode till 85% i två år och
därefter 60%. ÄVEN om politikern i fråga har skaffat eller återgått till annat
arbete redan första året? En landstingspolitiker hade till och med anställt sig
själv som sin egen politiska sekreterare för att täcka upp ett arvode som hon
annars hade gått miste om??
Det
tyckte partiet Vård för pengarna var
orimligt. Varför ska politiker kunna plocka ut två löner .. samtidigt? På
vilken annan arbetsplats är det möjligt?
Men
när det var dags för omröstning var det bara "Vård för pengarna" som ville avskaffa fallskärmarna och när
det gällde hospice så var det bara M och Kd som stödde det ointressanta
förslaget.
Men
.. "blockningen" av
Sverigedemokraterna fungerade! När Sd föreslog att landstinget borde upprätta
en plan för stolpar för laddningsbara elbilar och fick stöd från flera andra
partier .. fällde Miljöpartiet motionen med motiveringen att de hade en egen
plan på gång.
Ibland
undrar jag om Miljöpartiets representanter förstår att de representerar
väljarna? Folket som betalar skatt på "enkla" och låga löner. Folket
som ska dö på hospice .. eller i ångestfylld ensamhet. Folket som begär
handling NU .. när det behövs .. och inte ett ANNAT kopierat förslag med en
maskros på .. SENARE.
När folkvalda
miljöpartisterna ser det som sitt uppdrag att "blocka" beslut som är viktiga för medborgarna, enbart för att
de stöds av eller kommer från "fel"
person/parti är risken överhängande att konsekvenserna drabbar tredje person .. det
föraktade FOLKET som väger lättare i den miljöpartistiska ideologin än de egna
maktambitionerna.
I
det sammanhang som jag befann mig i när jag läste det, upplevde jag
landstingspolitiken som kall, futtig, maktfullkomlig och egoistisk .. men man
kan ju också se det som insändarskribenten Jan-Erik
Larsson skrev någon dag senare ..
Läste i SN (10/11) att
landstingsfullmäktige avslagit VfP:s förslag att slopa fallskärmen för
politikerna. I alla andra sammanhang är en person jävig om personen deltar i
ett beslut, som berör personens egna ekonomiska förhållanden. Nu eller i
framtiden har väl ingen betydelse.
Beslutet att avslå VfP:s förslag att
slopa politikernas fallskärmar är då fullt av jäv. Samtliga röstberättigade,
som kan komma ifråga för fallskärmsavtalet är jäviga när de avslår förslaget
och beslutet att avslå förslaget står i strid med svensk lagstiftning. Enda
beslutet, som då ej är jävigt, är Vård för pengarnas besluta att stödja
förslaget.
Jag är verkligen djupt besviken på
landstingspolitikerna, som inte förstår att fallskärmsavtalen är ett slag i
ansiktet på vanligt folk. Den egna välfärden går före visionerna om
jämställdhet och lika värde.
Hej.
SvaraRaderaDet är med en smak av järn i munnen jag skriver detta, men yrkespolitiker bestämmer det du och jag borde tycka skall beslutas - inte det vi tycker.
Det kanske låter cyniskt och förnumstigt, men är på fullt allvar. Beakta politiska beslut och jämför med vad du, dina vänner och bekanta tycker om dessa: är det någon folkvilja bakom beslut?
Den som jobbat som städare i kommunhus eller på myndigheter är nog bekant med den attityd jag avser.
Kamratliga hälsningar,
Rikard, lärare