”Ett vettigt ledarskap”?

”Det kommer några avgörande ögonblick i livet när man måste ta ansvar för sig själv, andra och sitt land”. ”Den stunden är nu. Den dagen är här”, sa statsminister Löfven i sitt förinspelade, redigerade och allvarsamma tal till nationen. Fem dagar senare kompletterade statsministern sin uppmaning med att påpeka att ALLA måste ta sitt ansvar.

”Vi kommer aldrig kunna lagstifta om allt, utan nu är det också en fråga om folkvett. Var och en måste ta ansvar för sig själv, sina medmänniskor och samhället överlag.

Det låter vackert. När helt land hamnar i en krissituation ska vi gemensamt och solidariskt samlas runt tanken – ta ansvar för dig själv, andra och för ditt land! Gör du inte det saknar du folkvett?

Jag sympatiserar med tanken, men vad innebär egentligen ”folkvett”? Betyder det samma sak för dig som för mig och, om inte, vem avgör vems folkvett som är vettigast?

Är ”folkvett” bara ett annat ord för ”värdegrund”, som utnyttjats så mycket att det i nuläget nästan helt saknar värde?

För Utbildningsminister Anna Ekström innebär ordet ”folkvett” att det svenska folket gemensamt och solidariskt ska ”hålla huvudet kallt, hjärtat varmt och händerna rena. Väldigt rena.” Den sista meningen verkar ha uppfattats som ett ideologiskt budskap riktat mot dem som inte inser värdet av demokratiska val utan envisas med att krångla till livet för (S)tatsministern genom att rösta fel. Men i tider som dessa tänker i alla fall inte jag hänga upp mig på detaljer. Kallt huvud, varmt hjärta och rena händer duger fint för mig.

Widar Andersson på Folkbladet hyllar också folkvettet – ”Folkvettet har chans att dämpa och förkorta krisen. Framförallt ger folkvettet oss bättre möjligheter att komma igen då vi väl passerar slutdatumet.

Vi i folket känner oss nämligen inte som en beordrad hop som föses hit och dit av myndigheter vars vett vi alltmer ifrågasätter. Var och en har istället själva fattat en hel del begränsande beslut om sitt eget och andras liv. Saken ska inte idealiseras för mycket förstås. Ska det fungera så krävs ett vettigt ledarskap. Det kommer vi aldrig undan. Och som jag ser på saker och ting så har vi ett vettigt ledarskap”.

Enligt Widar Andersson har vi alltså ”ett vettigt ledarskap”?

Jag vill inte direkt ifrågasätta det, eftersom jag inte längre är säker på vem det är som står för ”ledarskapet” i landet, men hur ser egentligen det ”vettiga ledarskapet” ut om vi utgår från att det är regeringen ledd av statsministern som utövar det?

I vilket annat land skulle en tillträdande statsminister i förväg abdikera från ledningsansvaret i kristid? Stefan Löfvens första handlingskraftiga handling när hans handlingskraftiga regering tillträdde 2014, var ju att själv ändra reglerna så att ansvaret för regeringens krishantering så snabbt som möjligt flyttades bort från honom.

Trots att flera utredningar sagt att krishanteringen borde ligga i hans kansli för att bli effektiv?

Var det första tecknet på ”vettigt ledarskap”?

Kriskansliet flyttades alltså till inrikesministern på justitiedepartementet som i rask takt fick ansvara för Transportstyrelsens it-haveri 2015, den stora ”flykting”-vågen 2015 och framåt, skogsbränderna sommaren 2018 och varje gång visade utvärderingarna efteråt att den politiska krisberedskapen hade visat sig vara näst intill obefintlig.

I en artikel i SvD den 13 juni 2018 (betalvägg), med rubriken ”När Stefan Löfven flydde ansvaret” tog skribenten upp ”att hanteringen av tsunamikatastrofen och IT-skandalen i Transportstyrelsen båda har visat att den svagaste länken i den svenska krisberedskapen utgörs av regeringskansliet. I andra länder är det självklart att vid kriser och svåra katastrofer så måste regeringschefen (eller i förekommande fall presidenten) vara den som inåt i statsförvaltningen och utåt gentemot medborgarna och omvärlden tar det fulla ansvaret och ser till att allt som kan göras också blir gjort”.

Men vi har alltså ett ”vettigt ledarskap” i stället?

Eller har vi ett folkvettigt ledarskap, där folket tar ansvar för sig själva, för andra och för sitt land utan att besvära regeringen allt för mycket?

I dag säger Stefan Löfven – ”Varje svensk har en plikt, och inte bara en skyldighet, att skydda sig själv och andra”.

Var det så han tänkte när han omedelbart flyttade ansvaret för landets krisberedskap så långt bort från sin egen person som möjligt?