En jämlik corona(S)trategi ..

 .. verkar vara lösningen och målet nu när dödstalen ökar i landet.

Något som är ojämlikare än något annat verkar vara något så oförargligt som munskydd som vi, enligt Karin Tegmark Wisell, (och Anders Tegnell) inte bör använda av jämlikhetsskäl?

Ojämlikheten kommer sig av att ett munskydd är så förskräckligt dyrt eftersom det bör kasseras så fort bäraren befriar sig från det och därför innebär en kostnad som inte ALLA kan betala? Jag vet absolut hur förskräckligt det är, eftersom jag själv köpte ett CE-märkt hundrapack för 249 kr plus frakt bara för några dagar sedan.

Men handsprit verkar däremot vara mer jämlikt? Kanske för att det är så billigt? En flaska på 500 ml kostar ju bara 59 kr och det finns ju ingen hejd på hur ofta vi uppmanas att unna oss den lyxen.

Redan här känner jag mig liiiite förvirrad. De stackars medellösa stackarna som inte har råd med munskydd, vem ska betala deras handsprit?

Eller bör vi i jämlikhetens namn sluta sprita händerna om det inte är Någon Annan som bjuder på den?

Men hur ska vi tänka när det gäller tvål? Tvål kan vara ojämlikt dyrt för de corona-långtidssjuka som blir utförsäkrade utan att få den ersättning som de trodde skulle vara självklar, särskilt om de dragit på sig smittan under livräddande insatser under pandemin.

Frågetecknen hopar sig i samma takt som de nya rekommendationerna och åtgärderna tillkännages. 8, 20, 30, 50, 100 eller 300 personer får samlas, förhoppningsvis under jämlika former, lite oklart var då och när då och under vilka förutsättningar på uppmaning av vilka då??

Förvirringen tilltar och jag väljer att inte samla mig alls, någonstans, vid något tillfälle eller på uppmaning av någon.

Enligt Anders Tegnell är hemarbete också höjden av ojämlikhet. Hur kan företag låta sina anställda jobba smittofritt hemifrån när det är så många som inte kan komma i åtnjutande av denna förmån. Det är ju så ojämlikt att det nästan är odemokratiskt!

Men om ingen arbetade hemma och alla solidariskt utsätter sig för samma smittorisk – drabbar det då inte sjukvården på ett brutalt osolidariskt och kanske också ojämlikt sätt?

Förvirringen tilltar och jag blir så fruktansvärt trött.

Lena Hallengrens hjärta brinner också för jämlikheten, så klart. Särskilt ont gjorde det i det Hallengrenska hjärtat under semesterveckorna när det talades om att stadsbor med tillgång till fritidshus eller annat lantligt boende borde fira semestern där i stället för att resa runt i landet och sprida smitta.

ALLA hade ju INTE möjlighet att fly undan, en del TVINGADES tillbringa sina dagar på uteserveringar, köpcenter eller med nästintill kroppsnära kontakt på närmaste badplats.

Det är sådant som skapar klyftor i samhället, tycker socialministern.

Men när det rapporteras att större delen av de över 6000 covid-döda är äldre och att män i större grad än kvinnor riskerar att dö av covid-19, då är det ingen som talar om jämlikhet eller klyftor i samhället? Eller ättestupor, för den delen.