söndag 16 juni 2013

Fler kultursatsningar sänker ungdomsarbetslösheten?


Det finns en sak som binder samman de tre partierna i den rödgröna oenigheten och det är längtan efter kultursatsningar.

Bara ordet KULTUR ger en oppositionspolitiker något längtansfullt i blicken och skapar ett starkt behov av att lätta på plånboken .. eller att lyfta på locket till skattkistan. Kultur förfinar människan och särskilt mycket förfinar den sina utövare och deras möjliggörare.

En politiker som satsar på kulturen är alltså mycket omtyckt av de förfinade människorna inom kulturen och får därmed lite extra mycket värde själv. En kulturens beskyddare blir en bättre, mer förfinad och känsligare människa, eller hur?

Håkan Juholt ville ha mer kultur i skolan, i dag brinner Gustav Fridolinoch två av hans partikamrater för mer kultur i skolundervisningen, Stefan Löfven har vad jag vet inte direkt lovat några kultursatsningar i skolan, men som sosseledare kommer han att vara tvungen att göra det i valrörelsen och Jonas Sjöstedt .. som inte vill samarbeta med någon .. är nog ändå bergsäkert för ett samarbete gällande ytterligare kultursatsningar på landets alla skolor.

Kulturskolor, konstskolor och musikskolor är oerhört viktiga .. även om jobben efteråt lyser med sin frånvaro. "Svensk musik och design är i dag stora exportindustrier. Exportrådet uppskattar att 94 000 personer i dag arbetar inom upplevelseindustrier som musik, film, tv-produktion, dataspel, design och mode" .... skriver Gustav Fridolin & Co.

"Men värdet av den estetiska kunskapen är större än kompetensförsörjningen till de kreativa näringarna" .. fortsätter de. "Kulturen är ett av de verktyg som lärare behöver för att kunna ge varje barn en ärlig chans att nå kunskapsmålen även i andra ämnen.

Och tänk om någon får ett jobb där h*n måste presentera "ett bildspel i datorn inför en kundpresentation"? Då är det ju ovärderligt att "kunna presentera en tjänst eller produkt, konceptualisera sitt företags verksamhet eller klara av att förstå olika kulturella uttryck".

Nu är det ju tyvärr så att den knappast finns någon sektor där arbetslösheten är så stor som inom kulturens och "kreativa näringarnas" alla områden. De 94.000 personerna som i dag arbetar med kultur är ju bara toppen på ett isberg av arbetslösa kulturarbetare som hankar sig fram på bidrag, extraknäck i vården eller andra jobb som de inte hade tänkt sig.

Gustav Fridolin förfasar sig över att det i vissa skolor och "för många barn är köerna långa och avgifterna höga när man vill lära sig spela ett instrument" och jag förstår hans argument. Musik, film och konst kan skapa förståelse som hjälper till vid inlärning av andra ämnen .. men finns det inte annat som de unga behöver mer för att klara sig i livet.

Om jag var politiker, fick makt att bestämma och plats på debattsidorna i DN, så är det ett helt annat ämne som jag skulle vilja bereda plats för och ge en stark ställning i skolan.

VARDAGSEKONOMI!!

Jag har ingen statistik som stöd för det jag skriver nu, men bara genom att tala med människor så förstår jag att det varje år är en minoritet av eleverna som lämnar grundskolan med full förståelse för vad ett sms-lån kostar, vad räntor är i praktiken, hur mycket en vara egentligen kostar när den köps på avbetalning och vilka faktiska kostnader ett husköp drar med sig i form av räntor, driftskostnader, underhåll och uppvärmning.

Ännu mer anmärkningsvärt är att okunskapen verkar vara lika stor bland dem som lämnar gymnasiet?

Att kunna lägga upp en hushållsbudget, lära sig räkna ut de faktiska kostnaderna för lån och få insikt i följderna av att inte kunna betala dem .. det borde varje ung människa ha lärt sig när h*n går ut i livet.

Bilkostnader, avbetalning eller banklån .. vilken skillnad blir det? Andrahandsvärde eller leasing .. vad är det? Vad tillkommer när det gäller skatt, service, däcksbyte, försäkring och är det några vinster med att välja miljöalternativ eller bränslesnåla modeller?

Att resa på avbetalning och att handla en månad i förskott på kortet .. vad får det för följder? Den som reser på konto/avbetalning betalar nästan för en fjärde resa som h*n inte får åka på, om h*n reser tre gånger på kredit?

Pensionssystemet är så krångligt och svårt att förstå att till och med de som bara har några år kvar till pensionen inte riktigt vet hur mycket de har att röra sig med när den dagen kommer .. och då är det försent att göra något åt det. Att få den kunskapen redan i skolan skulle vara ovärderlig och ge en möjlighet att planera för ett bra liv även efter  arbetslivet.

För den som har drömmar om att bli egen företagare .. även inom kultursektorn .. vore det guld värt att redan från början ha full kontroll över vad som fordras. Hur mycket en anställd kostar inklusive sociala avgifter, arbetsgivaravgift, försäkringar osv. Vad samhället kräver i form av krångliga regler och avgifter och hur man bäst får ett litet företag att bli överlevnadsbart.

Gustav Fridolin nämner att vi ligger i framkant när det gäller dataspel. Det tycker jag låter bra .. för då kan väl staten låta någon ta fram ett dataspel med en fiktiv ekonomi. Ett vanligt vardagsliv med en vanlig lön .. som eleverna i grundskolans högstadie eller gymnasiet kan öva sig på.

Om den första konkursen och det första mötet med kronofogden sker i ett ofarligt spel så kanske spelaren sparar in den upplevelsen i verkliga livet senare, eller hur?

Och även om det inte innehåller varken musik eller sång, så kan man ju kalla det för kultursatsning ändå??

Men .. jag är väldigt okunnig när det gäller vinsterna med den statligt subventionerade kulturen.  Förmodligen är det bättre om våra elever går ur skolan sjungande, dansande, spelande på valfritt instrument och besjälade av en längtan efter att arbeta med mode, design, film, tv-produktioner eller som heltidskändisar/artister, än att de begriper följerna av att inte kunna betala sina räkningar?

6 kommentarer:

  1. Oj vad rätt du har i det du skriver.Det blir nog varken sång eller musik när kronofogden knackar på dörren,för det krävs ro i själen och det har man inte när ekonomin inte går ihop.
    Och viktigast är ändå att ha en utbildning som ger framtida jobb.Det finns alla möjligheter att vara kreativ på sin fritid och att ta sig vidare men ändå kunna försörja sig.Den där Fridolin har nog aldrig varit i närheten av en vanlig värld,började tydligen sin bana inom politiken i 16 årsåldern.
    Man känner så väl igen flumvänstern på 60 talet.Samma då som nu.Rätt tjatigt och förutsägbart.Det fattas bara väpnad revulotion mot kapitalet så är vi där igen.

    SvaraRadera
  2. Du har fullständigt rätt! Kan man inte sköta sin ekonomi är man handikappad. Förstår inte varför man inte insett detta inom skolväsendet
    Skulle hindra många tragedier för ungdomar om dom fick insikt i privatekonomi.

    SvaraRadera
  3. Man kan nästan tro att du tittat på Tonårsbossen, programmet där familjens shoppande tonåring får hand om familjens ekonomi i en månad. Det är skrämmande att se hur lite kolla en 18-19-åring har på vanliga hushållskostnader.

    Dessutom blir jag rätt mörkrädd när jag får höra att i samband med skatteutbetalningarna har pantbankerna ruschit med alla som ska lösa in sina pantsatta klenoder. Som man skyndade sig att belåna när man fick höra att man skulle få tillbaka på skatten.

    Det verkar vara dagens motto, bränn allt så fort som möjligt. Sparade slantar är något onödigt, verkar det som.

    SvaraRadera
  4. Kulturområdet är politiskt tacksamt. Framförallt eftersom det samspelar så intimt med media. Allt som rör påstådda kultursatsningar blir omedelbart greppbart för t om den late, dumme, bekväme och okunnige journalisten. Där kan hen relatera. Passar utmärkt för reportage inriktade artiklar och inslag. Lite kuriosa, allmännintresse och socialt patos på en gång.

    Det är också ett tacksamt ämne att transferera pengar på. Övervaka flödet av. Skapa kontaktytor med kändisar. Kulturutövare. Knyta beroenden. Låta den politiska kårens ambitioner få kropp. Osv. Ungefär lite som miljön och miljösasningarna. Det blir lätt att identifiera den som är god och vill mest väl.

    (Teknik, matematik och naturvetenskapliga ämnen däremot är svårt och kräver faktisk kunskap).

    Hur viktigt kulturella ämnen är i skolan blir extremt individuellt. Otrolig skillnad från individ till individ. Vem kan och vem vill, lägga stor tid på diverse kulturella skolämnen både på fritid och skoltid. Och av rätt orsaker. Vem vet vad som rör sig i huvudet på ett skolbarn.

    Eftersom kulturämnen är extremindividuella är de samtidigt väldigt elitistiska. Segregerande. Duktig, begåvad eller inte. Motiverad? Vem kan bedöma alla nyanser av sådant?

    Det finns stor risk att politikern blir en storfarsa som vill pådyvla barnen sin egen ambition i kubik.

    Samtidigt som barnet bara vill spela dataspel och äta chips. Under en viss tid av sitt liv. Resultatet kan bli att denne sedan gör egna spel och blir bra på det. Utan Fridolins karriärambitioner.

    Däremot skall man nog vara lyhörd för tillgång till kulturstödjande aktiviteter för barn som visar intresse för sådant.

    AnnaK

    SvaraRadera
  5. Lite lustigt att kultur aktiviteter numera förknippas med politisk vänster. Sovjet och Kina däremot drillade ju alltid eleverna väldigt stramt, klassiskt i de naturvetenskapliga ämnena.

    Dessutom kanske man kan undra hur lämpade så pass luddiga "ämnen" som musik och konst är för skolan överhuvudtaget. På något vis och på något sätt är det förmodligen väldigt bra och nyttigt. Men jag tvivlar på att det lätt kan utvärderas hur man optimalt hanterar detta inom skolväsendet.

    Några klassiska aspekter: -De som bäst behöver hjälp med kultur är de som är svårast att nå. -När sveriges bildkonst var som mest högstående, förra sekelskiftet, var undervisningen rejält stram och klassiskt inriktad. -Förr ingick hantverksmässiga aspekter i de flesta yrkesutövningarna och i de flesta vardagsmiljöer. Nu har det stagnerat enormt och är istället storskaligt industriellt anti-kulturellt. Påverkan är inte längre vår egen, utan bestäms runt konferensbord långt bort. -Förr byggdes torgen vackra. Nu byggs de vidriga och sedan placeras en politiskt sanktionerad fulskulptur som manifestation åt folket på det vedervärdiga torget.

    E

    SvaraRadera
  6. Bra idé där om att skolan undervisar om ekonomi för det gör man, ingår i samhällskunskap. Själv använde jag ofta ett erbjudande från Forex som maken fått en gång med den effektiva räntan på 39%. Eleverna trodde givetvis att de gjort ngt räknefel när de fått fram hur dyra snabblånen är. När jag efter en sån genomgång frågade klassen om det nån gång kunde finnas anledning att låna så dyrt svara en elev:Om man ska köpa en begagnad bil.
    Så somt faller trots skolans insatser på hälleberget.

    SvaraRadera