Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

söndag 14 juli 2013

Kultur - en öppen dörr eller en stängd ö?

Våra politiker ÄLSKAR kultur .. särskilt när det drar ihop sig till val.

Alla journalister och andra åsiktsföreträdare ÄLSKAR kultur. Att alla "kulturarbetare" också ÄLSKAR kultur är väl inte så konstigt eftersom de annars skulle såga av grenen som de sitter på .. men vad är det de ÄLSKAR egentligen?

Alla ovan nämnda är rörande eniga om att samhället skulle vara en sämre plats utan kultur. En del sträcker sig till och med så långt att de anser att det inte ens skulle vara ett samhälle utan kultur? Kulturen är alltså kittet som håller oss samman?

Kultur kan också vara ett lands vanor och sedvänjor .. ett invant, traditionellt sätt att leva. Men det är något som vi strängt taget bara diskuterar när det gäller andra länder .. eftersom det ligger så svidande nära det livsfarliga ämnet främlingsfientlighet. I Sverige är begreppet Kultur mest gångbart på tidningarnas speciella Kultur-sidor och helst då i form av recensioner av olika kulturyttringar.

OK .. jag kan kanske köpa en del av det budskapet, men när det sedan blir skillnad på Kultur med stort K (Kultur-K, vilket blir kul-tur(K) om man leker med det och kultur med litet k som med lite god vilja blir kult-ur(k) .. medge att begreppet kultur inspirerar till kreativitet?), börjar det kännas svårbegripligt?

Kultur verkar vara lika svårt att få grepp om som vinster i välfärden? Det finns böcker som är Kultur och så finns det böcker som absolut INTE är kultur. Som exempel kan nämnas att Camilla Läckberg INTE är kultur medan Leif GW Persson är Kultur-K .. och då måste jag väl också nämna Jan Guillou så att jag inte startar en revirstrid på kulturarenan mellan herrarna.

Musik är Kultur .. men inte all musik? En del musik är kultur-k och en del är nästan inte ens musik?

Teater är kultur. Men inte alla teaterföreställningar är kultur? Privatteatrar som går med vinst och lockar med skratt som huvudinnehåll är nog nästan lika illa som att göra vinster i ett äldreboende? Teaterföreställningar som är långa som evigheter med ett BUDSKAP .. är garanterat Kultur-K, även om du inte har den blekaste aning om vilket budskapet var/är när du förbryllad lämnar lokalen.

Konst är också kultur. Men inte all konst är kultur? Framför allt beror konstens värde på VEM som åstadkommer den .. men att tjäna grova pengar på konst som näringslivet hänger på väggen är inte lika illa som att få en teaterpublik att skratta i en sanslös fars? Hur det nu kan komma sig?

Kultur ska innefatta alla i samhället och arbeta för gemenskap .. typ. Så lyder i alla fall budskapet från den "godkända" Kulturen som till största delen är politiskt vänster? För av någon märklig anledning så anses vänsterpolitiken representera ofattbara kulturella värden medan den borgerliga politiken bara är okulturellt kapitalistisk???

Så var det med den sammanhållningen, gemenskapen och kittet i samhället och allt vad det nu var?

Medge att det känns förvirrande? Vilka är dessa människor som bestämmer vad som är eller inte är Kultur-K? Och vi som tycker om "fel" kultur-k .. vad säger det om oss?

Att befinna sig i ett samtal med en "kulturpersonlighet" och uttrycka fel åsikter skapar i regel inte ett samtal eller en diskussion, utan bara en känsla av utanförskap och underlägsenhet. De obildade har tydligen en alldeles egen kultur som inte ens behöver diskuteras?

Kultur-K blir då inte gemenskap utan utanförskap och elitism .. som våra politiker, media- och kulturarbetare ÄLSKAR och anser vara kittet i samhället???

Om jag googlar får jag fram betydelsen ... Kultur är andlig, biologisk eller ekonomisk odling, som allmänt syftar på essensen i en produkt skapad av en individ, grupp eller ett samhälle av intelligenta varelser.

Om jag skulle ta det bokstavligt så är bönderna här på vischan de som mest förtjänar titeln kulturarbetare, eller hur? Och småföretagarna som säljer hantverksprodukter efter våra trafikerade sommarvägar borde väl ligga på en god andraplats?

Kultur för mig är allt som slår rot inom mig och skapar engagemang, livslust, glädje och kreativitet. Det har inga politiska förtecken, ingen prislapp och om det överhuvudtaget ska räknas med någon sorts värde så är det väl i om mottagaren får nytt material att arbeta med .. en känsla av möjligheter, inspiration och skaparkraft?

Storstaden, och då framför allt Stockholm ska vara samlingspunkten för all kultur av värde, sägs det. Men när jag ägnar mig åt kultur-k i syftet att få nya ideér, inspiration eller få nya infallsvinklar på livet som fastnat i inkörda hjulspår så läser jag hellre en bok ..

.. eller sätter mig i bilen och ger mig planlöst ut på småvägarna som finns inom en omkrets på ca 10-15 mil. Jag stannar vid alla skyltar som säger Loppis, Konst, Hantverk, Gårdsbutik, Antik & Kuriosa eller bara Servering & butik och jag vet att jag kommer hem med något nytt som planterats inom mig som jag bara måste sätta igång att arbeta med .. genast!!

Är inte det kultur?

För under en sådan dag så kommer jag att halka in på ställen som helst skulle ha kallats "Skräpis" och mest innehåller förhoppningar om ett extra tillskott till en ansträngd ekonomi, lokaler som innehåller minnen och fynd från en tid som en gång var och material till något som ännu inte finns, små bodar med hantverk som jag kan göra bättre själv men som har embryot till en idé som jag aldrig någonsin kommit på om jag inte stannat där och hantverk som är så finurligt och välgjort att jag blir stum av förundran och längtan efter att försöka själv.

På en sådan resa möter jag hur många fantastiska människor som helst. För om det är någonting som förenar människor så är det kreativitet och skaparlust. Varje person jag möter ger mig något att ta hem och fundera på, och förhoppningsvis ger jag dem något tillbaka.

Är inte det kultur?

När jag är hemma och går med hundarna i närområdet ser jag ofta spår av en annan tid. I en glänta mitt i skogen växer en gammal syren och om jag tar mig tid så kan jag hitta spår av något som verkar vara en husgrund och en gammal jordkällare. Någon har bott här .. för länge, länge sedan. Vem var det? Hur var det att leva så långt från allt och hur livnärde de sig? Och hur kom det sig att de planterade en syren, just där?

Efter en grusväg ligger en fallfärdig herrgård .. eller man kanske kan kalla det ett gods? Stallbyggnaderna är kvar och i bruk, men den gamla smedjan/kvarnen och bron över vattenfallet som var kraftkällan känns nästan livsfarligt oreparerade. Mitt i all växtlighet kan anas en park, vid ån finns smidda, grova kedjor som antyder att man färdats någonstans med båt, längre in finns en liten, skolbyggnad och i gamla, stora byggnader som tidigare var statarbostäder är det nu lägenheter som hyrs av naturälskande nutidsmänniskor. Överallt finns spåren av ett litet samhälle i samhället där massor av människor levde, arbetade och dog.

Är inte det kultur?

I vår lilla stad finns det körer, teatersällskap, hantverkare och människor som skapar, renoverar, odlar eller försöker sig på små projekt vid sidan av sitt ordinarie arbete. Som följd av det blir det föreställningar på den lilla, lilla teatern, utställningar på platser där ingen kunde tro att det kunde bli en utställning, marknader eller små oansenliga "butiker/caféer" mitt i ingenstans.

Är inte det kultur?

Kultur ska få människor att växa, utvecklas och se möjligheter .. men den skattefinansierade, "godkända" kulturen talar uppifrån och ner, ställer villkor och gör att jag känner mig förminskad, obildad och dum.

I går frågade jag .. vad innebär ordet kultur för dig? Vad gör du när du ägnar dig åt kultur? Vad får du ut av kulturutbudet där du bor? Vad ger dig kulturen som du inte kan få någon annanstans?

Hittills har 32 sidvisningar gett 14 fullständigt fantastiska kommentarer och eftersom jag är en vekhjärtad person så blev jag nästan rörd till tårar när jag läste dem .. men bara nästan, någon ordning får det väl i alla fall vara? Det är det som är så fantastiskt med internet .. du kan alltid få bekräftat att du inte är ensam, hur konstiga frågor du än ställer.

Är inte det också kultur, på något sätt?

En kommentar gav en bra sammanfattning av vad jag försökt säga på nästan tre A4-sidor ..

"Kultur är någonting iscensatt för att beröra människor känslomässigt.
Det kan syfta till att fördöma, hylla, skapa gemenskap, roa, förklara eller ställa frågor.
Genom alla tider har man använt sig av ord,bild, teater, sång, musik, etc för att åstadkomma det.
Drivkrafterna kan vara upplysningsiver, kärlek, hat, vetgirighet, en önskan att skapa insikt eller förståelse etc.
För en aktuell tolkning av kultur gäller väl fortfarande ovanstående men med en rejäl slagsida där fokus idag allmer ligger på avsändaren istället för på mottagaren.
Att beröra omvärlden verkar för alltför många kulturarbetare inte vara den främsta drivkraften idag."

Summan av kardemumman blev i alla fall att jag nu känner mig fullständigt normal .. tack för det alla ni som tagit er tid att tänka efter.

Det är nog inte mig/oss det är fel på ..

.. det måste helt enkelt ha gått snett någonstans när det gäller Kultur-K, som till förväxling liknar den stängda ö .. skapad av människor som predikar öppenhet .. som Katrine Kielos kallar Google och andra internetjättar??

5 kommentarer:

  1. Nu var du inspirerad. Ha, ha.

    Det finns en rätt kul passage i Aschbergs radioprogram på "Radio 1". Där han intervjuar en livs levande "kulturperson", Carl-Johan deGeer. I programmet får man efter själva intervjun ringa in direkt i studion och prata med Aschberg och intervjupersonen. Så någon ringer in och ifrågasätter vad som är konst och om det Carl-Johan gör kan kallas konst. Ungefär. Och konstutövaren får spel. Blir tydligt aggressiv och kraftigt affekterad direkt. Så mycket är det för den öppenheten och debattviljan. Elitism är ett bra utryck. Och på sätt och vis motsatsen till kultur.

    AI

    SvaraRadera
  2. Det tragiska är att dagens offentliga kultur så tydligt lever i symbios med media. Om det förr innebar att kulturutövaren kunde hamna i tidningen för den gjorde något allmänt intressant så kan nu tidningen, tv, radio o web beställa fram kultur som den behöver för sin näring.

    Konstinstitutioner och dess ansvariga har entydigt sagt att de inte kan konkurrera med "kommersiella yttringar". Vad gäller bildkonst och liknande. De har därför bestämt sig för att istället deltaga i samhällsdebatten med angelägna uppslag, budskap och infall. Alltså leverera underlag för medias behov av debattartiklar. Ofta publicerat på "kultursidorna" som ju kan innehålla vadsomhelst.

    Den som lever i tron på att konst kan liknas vid forna tiders klassiskt skolade utövare, ofta med halvt vetenskapliga ambitioner. Den lever nog i ett sagovärld. Nu är all samhällsunderstödd kulturverksamhet mer eller mindre centralstyrd, och inte en angelägenhet för folket.

    Eftersom kultur egentligen är just folkets beteende så borde man kunna skicka hela kultureliten till en isolerad ö, där de dissar varandra i oändlighet. Medan folket istället återgår till den generösa utövningen som Any skissar i sitt blogginlägg.

    SvaraRadera
  3. Anybody! "Att uttrycka fel åsikter i dikussion med en kulturpersonlighet" skriver du. Då blir man utanför och betraktas underlägset. Det kan inte vara mer sant. Det är precis vad Johan Hakelius uttrycker i en utmärkt intervju i norska (!) minervanett.no. Just elitens arrogans och överlägsenhet.

    SvaraRadera
  4. Oh, och helt plötsligt så känner jag att jag inte behöver svara på dina frågor :)

    SvaraRadera
  5. Mycket intressanta synpunkter. Har själv funderat en hel del i liknande banor på sistone. Kolla gärna in min blogg vid tillfälle förresten. Jag kommer garanterat att skriva en eller fler artiklar som anknyter till ämnet inom en snar framtid.

    SvaraRadera