Bildsatta radioprogram??

Hemma hos oss var det delat tv-tittande i går. Maken bänkade sig framför Kalle Moraeus i vardagsrummet och jag fick nöja mig med dotterns betydligt mindre tv på övervåningen. Den här typen av tv-tittande föregås alltid av samma resonemang .. vilket av programmen är egentligen ett bildsatt radio-program?

Jag hävdar att musik inte behöver illustreras och Maken hävdar att förutsägbart dösnack behöver man inte titta på.

Kanske har vi båda rätt .. kanske ingen .. men för mitt vidkommande så är kroppsspråket, minspelet och uttrycket i ögonen rätt avgörande när jag ska avgöra trovärdigheten i en annan människas budskap.

Fast å andra sidan så ges det ju faktiskt inte särskilt många budskap av värde i en partiledardebatt.

Jag ville ha svar på ..

Var ska den ökande gruppen äldre bo när de inte längre kan bo hemma? Hur ska de få en meningsfull tillvaro de sista åren av sina liv i stället för passiv, förnedrande och frustrerande förvaring?

Var ska den ökande gruppen invandrare/flyktingar bo när de väl kommer hit? Finns det några som helst planer på meningsfull sysselsättning i stället för passiv, förnedrande och frustrerande förvaring i åratal?

Vilka yrken är det som de arbetslösa, lågutbildade ungdomarna och "nysvenskarna" ska utbildas till och hur lång tid beräknas det ta?

Var ska de bo under tiden och till vilken kostnad?

I vilka skolor ska den här undervisningen ske? Det handlar ju om att bygga upp sådant som fattas .. språk, läskunnighet och förlorad skolundervisning .. för vuxna människor.

Vilka lärare ska undervisa dem som kanske ska bli de nya lärarna i de nya skolorna som inte finns och som vi inte vet vem som har råd att bygga upp?

Ni vet, de där skolorna där de barn som "blivit över" när klasserna blir mindre, ska gå.

Finns det någon som har planer på att kräva mer individbaserade bedömningsgrunder inom sjukförsäkringen i stället för de godtyckliga manualerna som baseras på domar i olika instanser i rättsväsendet. Domar som till exempel jämför psykisk sjukdom/handikapp med fysisk sjukdom/handikapp och helt bortser från att det ena kanske inte utesluter det andra?

Är det verkligen ingen som oroas det minsta lilla över medelsvenskens höga skuldsättning?

Vad jag såg och hörde var att Stefan Löfven led svårt av rampfeber och var oerhört obekväm med att bli ifrågasatt och få följdfrågor. Det är nog något som är svårt för vilken fackpamp som helst, som under åratal vant sig vid att fatta beslut i stängda rum. Beslut som sedan oemotsagda levereras till medlemmar som därmed får veta vad som gäller. Punkt och slut.

Frågan är om han kan jobba bort det beteendet om han blir statsminister? För jag tror inte att andra länders statsöverhuvuden blir särskilt imponerade om han avbryter framtida förhandlingar med .. håll dig du på din kant, det här bestämmer JAG, eller, det ska JAG tala om när jag vill!

Och i de sammanhangen kan fansen inte skuldbelägga diskussionsmotståndaren för att vara "ironisk", "le obehagligt" eller vara "dryg" utan att det blir internationella förvecklingar, eller hur? Såå känslig och ömtålig får inte en statsministerkandidat vara.

Extra pinsamt måste det ha varit att försöka mörka framtida planer på regeringsbildande nu när LO krävt att Vänsterpartiet ska vara en del av det .. och det syntes på den flackande blicken och hördes på det lätt panikslagna mantrat .. det ska jag tala om när jag vill.

Fredrik Reinfeldt var påläst .. det gick att se på både kroppsspråk och ansiktsuttryck. Stefan Löfven var det inte i samma utsträckning .. inte ens när det gällde den egna skuggbudgeten .. vilket syntes på samma sätt.

Annie Lööf var stark och trygg i sin roll .. jag imponerades faktiskt av henne i går. Jonas Sjöstedt var lika trygg och stark i sin roll som vänsterpartist .. vilket jag aldrig blir särskilt imponerad av eftersom han verkar tycka att lika dåligt för alla är bättre än att någon får en chans att förändra sin levnadssituation till det bättre. Vilket förmodligen ändå blir helt omöjligt om Åsa Romsons parti får igenom sin miljöpolitik till kostnader som gör att de högbelånade hushållen får kasta in handduken och utlösa den ekonomiska kris som vi hittills har lyckats hålla oss utanför.

När det gäller debatter och valtal så tycker jag rent av illa om när politiker använder sina egna barn eller föräldrar som snyftobjekt och jag blir så trött på att det alltid är någon som ska använda någon annans lön som jämförelsematerial. Där var jag tacksam över att Jimmy Åkesson bet ifrån mot Jonas Sjöstedt .. vilket förmodligen medförde att Stefan Löfvens försök i den vägen, riktat mot Fredrik Reinfeldt, mest blev ett tveksamt "musen som röt".

TRÖTT blir jag också på de politiker som jämför hela Sverige med antingen Malmö eller Norrland.

Hela Sverige är HELA Sverige!

Att det blir brister i sjukvården i befolkningstäta Malmö med hög fertilitet och stora problem med både "utanförskap" och "arbetslöshet", som de båda statsministerkandidaterna HATAR var och en för sig, är väl lika förväntat som att det blir det i  Norrland med en större andel äldre befolkning, stora ytor, hög arbetslöshet och låga skatteintäkter?

Frågan är väl vad man gör åt det?

Liiite petade man på landstingens vara eller inte vara, liiite anade vi att den enorma administrationen tyngde även våra politiker men det försvann i oppositionens strävan att utmåla dagens Sverige som Nord-Korea med armod och elände och Alliansens uppförsbacke med att visa på att det faktiskt inte var bättre förr.

Det VAR INTE bättre förr.

Jag VET det! Jag fanns då .. levde i det vackra "förr" som framhålls som bättre än nu.

Köerna var inte kortare, handläggningen av sjukförsäkringsärenden var lika stelbent och tog lika lite hänsyn till individen då som nu, äldrevården och skolan föll samman före 2006 och arbetsförmedlingen var ett skämt redan då. Maktfullkomligheten hos våra myndigheter var om möjligt större då än nu .. vilket förmodligen beror på att det inte fanns Internet vid den tidpunkten.

Jag vet det eftersom jag hade en tonåring i en skola som inte ens märkte att h*n inte var där under en hel termin, en dement förälder som ingen vill ha med att göra och en anhörig som var i desperat behov av försäkringskassans ansvarstagande, vilket de la ner mer tid och pengar på att undvika än på att utreda det faktiska behovet. Själv var jag arbetslös och arbetade svart, hellre än att ta emot bidrag som krävde att jag skulle kasta bort värdefull tid i de meningslösa "åtgärder" som då stod till buds.

Jag känner inte för något av våra riksdagspartier måste jag erkänna. Men jag skräms mer av oppositionens mörkande/svartmålande av sanningen och svårigheter att kommunicera med varandra, än jag gör av Alliansens synliga tillkortakommanden.

Att köpa samma sak fast i sämre utförande och till ett högre pris .. det kommer aldrig att bli aktuellt för mig. Särskilt inte som jag faktiskt kan se det ena alternativet, medan det andra säljs utan innehållsdeklaration och utan bytesrätt.

Så lättlurad är jag inte, hur missnöjd jag än kan vara i enskilda frågor.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, Expr., Expr., AB, AB,