Kan du någonsin bli lika mycket värd ..

.. som alla andra om du någon gång begått ett brott?

I så fall NÄR? Efter hur lång tid? Och vad är egentligen ett brott i allmänhetens ögon .. missbruk, sexuella övergrepp, rattfylleri, felparkering, skattefusk, stöld eller snatterier?

För i allmänhetens ögon så räcker det inte alltid med att du avtjänat lagens utmätta straff.

Ett skattefiffel som ger tusentals kronor i utdelning .. är det inte liiiiite oskyldigare och mer acceptabelt än ett bryt i ett skåp i en kiosk som ger några hundralappar i växelkassan?

Är vissa brott lite mer acceptabla än andra? Liksom lite lättare att tvätta av sig?

Göran Hägglund nämnde de försummade barnen i sitt tal. Barnen som växer upp med föräldrar som själva fungerar som barn. Vi har levt med några av de tonårsbarnen i vår familj och också arbetat tillsammans med dem när de omhändertagits av samhället på några av de institutioner som finns i landet.

Jag lovar .. allesammans var precis vanliga killar och tjejer .. som vuxit upp oacceptabelt ensamma och under ovanligt jobbiga förutsättningar.

Vår egen dotter växte upp med de här ungdomarna, de och deras familjer gick fritt i vårt hem .. även när vi inte var hemma .. och aldrig, aldrig någonsin fattades det en enda pinal och aldrig, aldrig någonsin urartade de fullt normala tonårsbråken om tider, festande och skolan till något annat än det som uppstår i varenda tonårsfamilj.

Biltjuvar, inbrottstjuvar, snattare, vandaler med massor av mil av olovlig körning, fylla, lättare missbruk .. så såg det ut i pappren som förmodligen kan plockas fram när som helst i livet om någon anstränger sig? Men där står ingenting om ensamheten, längtan efter närhet och den hjärtskärande osäkerheten i umgänget med dem som de uppfattade som det dömande samhället.

Det har sagts många gånger .. ibland är det tryggare att vara bäst på att vara sämst än att vara sämst på att vara bäst.

Vilka är vi att döma dem som sonat ett brott?

Att kasta sten på någon som vill dölja ett avslutat kapitel i livet med en lögn?

Jag förstår att det är frestande att använda moralisk stenkastning mot enskilda personer, för att stoppa Sverigedemokraternas frammarsch i Sveriges Riksdag. Jag tycker inte heller att vi befinner oss i en särskilt lyckosam situation om de får den egentliga makten genom en vågmästarroll.

Jag har ingen anledning att känna särskilda sympatier för Michael Rosenberg .. men låt oss i anständighetens namn ta det lite lugnt och tänka på alla dem som försöker bygga nya liv .. utan att vara politiskt aktiva .. men som ändå känner hopplöshet när de läser artiklar som vrålar ut .. DU KAN ALDRIG NÅGONSIN UNDKOMMA DITT FÖRFLUTNA!!

DU KAN ALDRIG NÅGONSIN BLI LIKA BRA SOM VI!

Det är ingen idè att du försöker ...........

DN, DN, DN, SvD, Expr., Expr.,