söndag 5 juli 2015

Detta, mina vänner ..


.. var Almedalsveckans bästa tal! Trots att det var lågmält, kort, saknade stora ord och löften om en bättre värld till extrapris.

Synd bara att det var så få som lyssnade när Jan Björklund talade om det Glömda Sverige .. de svagaste och mest hjälpbehövande .. och friheten som den som inte syns kanske behöver allra mest.

Mammor vet bättre än kommunalråd .. sa folkpartiledaren och hänvisade till sin egen 94-åriga mamma vars hjälpbehov ökade med åren. Valfrihet är som mest värdefullt för den som MÅSTE välja hjälp med det allra mest intima och integritetnära.

Individens behov ska vara i centrum .. samhället behövs för att lyfta den som har ett dåligt utgångsläge och för att ta emot den som faller, utan att skapa murar i form av bidragsberoende.

Vi är alla skyldiga att ta ansvar över våra liv ... vilket verkar vara ett mantra för samtliga riksdagspartier nu när det börjar bli ont om pengar.

I ett samhälle där individen är i centrum är möjligheterna många, dörrarna öppna och trösklarna låga ... jag kanske inte uttrycker det lika väl, men det är det samhälle jag själv vill leva i.

Jan Björklund talade om behovet av bostäder och om hur dagens bostadspolitik med alla sina regler och subventioner och möjligheter till överklaganden snarare omöjliggjorde byggandet av bostäder än skapade nya. Planhushållning .. sa han, var bara ett annat ord för .. ingen plan, ingen hållning och inga hus.

Han talade också om den fred och frihet som vi tar för given och exakt 18 minuter in i sitt tal tystnade han och sa ..

..  Nu har det gått 18 minuter sedan jag började tala. Om två ryska bombplan hade lyft från sin bas i Kaliningrad när jag inledde mitt tal så hade de nu kunnat vara i luftrummet ovanför Almedalen och vi hade sett dem med blotta ögat. 18 minuter. Längre än så är inte avståndet. Glöm aldrig det. Och jag tänker igen: Vår frihet är värd att försvara.

18 minuter! Den enda meningen fick mig att förstå mer av försvarsdebatten än alla debattartiklar tillsammans.

Han sa naturligtvis mycket mer, men hela talet finns på SVT play i en månad och om ni sett de andra talen och missade det här, så är det bra om ni försöker er förbaskade skyldighet att se det senare.

Men .. oavsett hur väl han talade Jan Björklund, så fanns decemberöverenskommelsen där i bakgrunden. I varje fall för mig.

För hur mycket är friheten att välja värd, om det du väljer visar sig vara något helt annat när du väl får det?

Skulle inte Jan Björklunds mamma bli både överraskad och besviken om den privata hemtjänst hon valt, ändå visade sig vara den överansträngda kommunala varianten som hon valt bort .. eftersom hennes son gjort en överenskommelse med kommunalråden?



SvD, DN,

5 kommentarer:

  1. Samtidigt tar det mindre än 5 minuter för en Iskander robot från Kaliningrad till valfri ort i södra Sverige,om man vill måla fan på väggen och ett Nato åt alla!

    SvaraRadera
  2. Om det handlar om att måla fan på väggen och undvika att tala om Nato så behövs det bara ett antal självmordsbombare för påminna om hur skört ett samhälle är.

    Eller vattenbrist eller en energikris?

    Allt handlar inte om politik, man kan hejda sig och tänka efter ändå, eller hur?

    SvaraRadera
  3. Iklädd en bländande vit skjorta med en rosa tröja över axlarna äntrar Björklund scenen i en stekande het Almedalen. Den där rosa tröjan gav ju fel vibbar direkt.

    Och sedan påstår karln att Putin är det största hotet när alla vet att det är en lögn. Har Björklund aldrig hört talas om IS och Islam?

    Vidare säger Björklund, att vad Sverige behöver är inte en rödgrön politik, men han talar tyst om att i praktisk handling så ger han och FP den rödgröna politiken förkörsrätt.

    Sverige är värt en bättre regering än vad vi har i dag, skanderar Björklund. Nå, då så, varsågod och visa det på riktigt också.

    Annars var det väl ungefär som ett vanligt tal från herr Björklund. //tompas11

    SvaraRadera
  4. "er förbaskade skyldighet" ???

    Har du blivit totalitär på sistone?

    V

    SvaraRadera
  5. Jag kanske har varit det hela tiden? Eller så använder jag uttrycket på ett annat sätt än det tydligen uppfattas? ;-)

    SvaraRadera