Jan Björklunds tid som politiker går mot sitt slut ..

.. och då är det väl inte så konstigt att han och hans närmaste medarbetare vill maxa pensionen så gott det går under de kommande fyra åren?

I dagsläget har de ju tillgång till det som är hårdvaluta inom politiken – väljarstöd/mandat som kan bytas mot ministerposter.

Så .. jippjillevipp .. får de liberala väljarna, som trodde de röstade på ett borgerligt parti som hade som mål att avsätta en socialdemokratisk statsminister, finna sig i att vara bytesvaluta mot några ministerposter, tillsammans med samma sosse-statsminister, som dessutom garanterar Jan Björklund & Co  fyra högavlönade år, en rejäl statsrådspension och en bekymmersfri pensionärstillvaro efter nästa val.

Som det kan bli??

De liberaler som har direktkontakt med väljarna och måste svara - helt utan förmåner eller lönehöjningar - för det val Jan Björklund & Co gör, verkar däremot vara mindre intresserade av deras ministerposter.

Å enda sidan ger ett sossesamarbete förmodligen bättre utdelning än förra året då hela Alliansen sålde ut sina väljare och inte fick ett biddevitt tillbaka, men å andra sidan riskerar majoriteten av de liberala riksdagsledamöterna att bli arbetslösa inom fyra år?

Ett jättesvårt val för Jan Björklund och hans ministerkandidater?

Men vad vill Annie Lööf? Det verkar vara dolt i den politiska dimman. Förmodligen sitter hon och sliter med frågan om vilket val som är fördelaktigast i hennes strävan efter statsministerposten.

Överlever hennes framtidsplaner ett samregerande med den statsminister hon ALDRIG skulle regera tillsammans med?

Klarar väljarna av att Annie Lööf – utan att äta sin högersko - blir ”stödhjul” åt sossarna, miljöpartiet och vänstern?

Vad säger kultureliten och alla nyfrälsta influencers om Annie Lööf accepterar Ulf Kristersson och därmed ger Sverigedemokraterna möjlighet att passivt stödja den politik som Annie Lööf själv varit med att utforma?

Eller ska hon surfa vidare på den SD-kritiska framgångsvågen och chansa på ett extraval?

Vilket val ger störst möjlighet att skylla alla kommande försämringar i landet på Socialdemokraterna och Moderaterna samtidigt, som Annie Lööf kan hävda .. att om HON fått sin vilja igenom hade allt varit precis så ljust och vackert som det kan bli om hon får som hon vill efter ett extra eller ordinarie val?

En gång trodde jag, på fullt allvar, att landet styrdes av människor som var seriöst intresserade av att ”tjäna landet”.

Någon har sagt - Sounds naive respecting someone

who doesn't give a shit about you – och jag måste erkänna att jag tycker att det är en rimlig inställning i dagsläget.

Vill INTE!!!

Av någon anledning minns jag Dotterns trotsålder väldigt tydligt just nu. Ni vet, den där tiden runt 3-4-årsåldern när allt mellan ”fel” tallrik, ”fel” kläder eller oacceptabel tidspress kan framkalla ett smärre familjekrig eller ett totalt havererat föräldraskap.

Än i dag kan jag se henne framför mig. En kompakt stel kropp, ett ansikte med munnen som ett streck eller ett vrålande hål. Så muskelstel, upprörd, arg och totalförbannad att hon förmodligen hade kunnat knäcka valnötter mellan skinkorna.

Men om inte det fungerade rasade allt och jag stod där med en helt lealös unge liggande framför fötterna – JAG VILL INTE!!!

Hur många föräldrar har inte befunnit sig i den situationen? Det går väl an så länge kriget utspelar sig bakom stängda dörrar men när ens eget föräldraskaps otillräcklighet utspelar sig i offentlighetens ljus är det rätt plågsamt och förödmjukande.

Jag minns särskilt tillfället då Dottern absolut INTE skulle ta av sig sina stövlar när vi kom hem. Det var höst, det var lerigt och ungarna på förskolan hade varit ute hela eftermiddagen.

Du går inte in med stövlarna på! - sa jag och kriget utbröt. Jag SKA ha stövlarna inne!! HELA kvällen!!

Du STANNAR i hallen så länge du har stövlarna på!

Det gör jag INTE!!

Låsta positioner, låt barnet få tid att lösa det själv, är det inte så de säger, de som vet exakt hur de själva skulle handla om de händelsevis skulle hamna i konflikt med ett trotsigt barn?

Det tog ungefär en kvart så kom först den ena och sedan den andra stöveln visslande genom luften in i köket, där de missade mig med minsta möjliga marginal. Men de var ju i alla fall av och sedan följdes de av den gulligaste, soligaste av alla soliga, sorglösa 4-åringar?

Men det var ju i alla fall inte jämförbart med de ägg som kastades från kundvagnen vid besöket på vår orts ICA-affär.

Jag fick en hink och en rulle hushållspapper, men när man bor på en ort där alla känner alla finns det roligare saker än att ligga på knä och torka upp ägg med hushållspapper inför öppen ridå. Ägg flyter liksom vidare i stället för att torkas upp oavsett hur mycket du anstränger dig.

Samtidigt och helt magiskt förvandlades arga aktivisten till ett gulligt offer för en klumpig förälder, där hon snällt och lydigt satt och väntade medan jag utplånade spåren av hennes handlande.

Det var inte länge sedan jag nästan snubblade över en illvrålande 3-4-åring i blå overall som låg uthälld i entrén på Åhlens i vår lilla stad. Några steg längre bort, till hälften dold bakom en varumonter stod en utmattad mamma och väntade.

I stället för att kliva över det tjutande hindret, stannade jag också och väntade. En ordlös kommunikation pågick mellan mamman och mig – jag vet precis hur det är – tack för att du förstår.

Oljudet mattades av och barnet lyfte på huvudet och sonderade omgivningen. Något så skrämmande som den helt okända människa som stod där hade h*n aldrig tidigare sett och paniken var nära innan h*n lokaliserat mamma och hängt sig fast vid handen, helt övertygad om att jag vid första möjliga tillfälle skulle förse mig med en unge i trotsåldern.

H*n kunde inte ha haft mer fel.

Jag minns det som om det var i går. En del saker ändrar sig aldrig och en del perioder i livet vill jag inte återuppleva igen.

Jag vet inte varför den tiden är så tydlig i minnet just nu – men varje gång Annie Lööf och Jan Björklund uttalar sig tänker jag på valnötter.

Jag vill INTE!! Jag tänker INTE! Får jag inte som JAG VILL tänker jag skrika tills jag får det!!



Johan Hakelius: Etablissemangets haveri

Hata hyfsat!

”Moderna invektiv och förbannelser för ett bättre samtalsklimat” .. var rubriken på en av Cornucopias bloggposter igår. Ett fullständigt lysande förslag, tycker jag som ofta drabbas av ställföreträdande skamkänslor när jag läser vad en del kan häva ur sig när deras egen åsikt blir ifrågasatt.

Nu är ju inte jag bättre än någon annan när det gäller okvädningsord, men det jag känner i stundens hetta stannar för det mesta i tanken eller pyser ut bakom hemmets stängda dörr. Kanske borde jag öva mig på att använda Cornucopias metod i stället?

Den senaste tiden har jag tänkt och sagt en hel del ohyfsade svavelosande ord och kraftuttryck i riktning mot Annie Lööf och Jan Björklund, så där finns ett par som jag kan öva mig på att förbanna på ett sätt som passar in i ett något så när anständigt samhällsklimat.

Men det var inte så lätt att få till en passande förbannelse som jag trodde. Efter att ha grubblat i nästan ett dygn blev det bara ..

.. Må era tandläkare alltid vara sverigedemokrater och era vänsterskor för evigt för små.

Jag försöker verkligen ..

.. avhålla mig från personangrepp och kränkande tillmälen oavsett vad som händer i den politiska cirkusen.

Det är lätt. Det handlar bara om att hålla sig så långt borta från tangentbordet som möjligt när frustrationen blir så svår att jag nästan inte kan besinna mig

Men just i dag är jag väldigt tacksam över att jag inte bor granne med Jan Björklund eller Annie Lööf.

En liten fråga till Jan Björklund.

Liberalernas partiledare har lovat sina barn att aldrig, aldrig, aldrig samarbeta med eller ta aktivt stöd av Sverigedemokraterna.

Jag har all respekt för alla människors rätt till egna beslut och åsikter, så länge det inte drabbar andra, och Jan Björklunds eget parti verkar ju inte ha några problem med att ge samma löfte till partiledarens döttrar.

Nu ska det löftet också gälla hela Alliansen?

Det blir rätt mycket makt som utgår från Jan Björklunds löfte till sina döttrar, men är det ok för de övriga partierna så är det väl inte mycket att orda om nu när politikens hetaste fråga är vem eller vilka som lider av den svåraste formen av SD-allergi.

Det är bara en enda fråga som jag skulle vilja ställa till Jan Björklund, om han nu händelsevis skulle vara intresserad av att lyssna på någon så ointressant som en förbrukad väljare och en vanlig mamma, bara några veckor efter en avslutad valrörelse.

Att Jan Björklund älskar sina döttrar över allt på jorden är lika säkert som att jag känner likadant för min dotter. Men om min dotters liv på något sätt kommer att försämras av beslut som fattas i riksdagen bara för att en partiledare inte kan samarbeta med en annan eftersom han har lovat sina barn att inte göra det, då tror jag inte att jag skulle kunna ansvara för mina handlingar.

Mina barn och andras ungar, sägs det när egna barn särbehandlas eller får särskilda fördelar av föräldrar med kontakter eller makt.

Jan Björklund brinner för andras ungar, som har haft oturen att födas med funktionshinder, och deras rätt till personlig assistans, det är han väldigt tydlig med. Men om den frågan skulle hamna i ett läge där de funktionshindrade barnens rättigheter endast kan bibehållas med ett aktivt stöd från Sverigedemokraterna – offrar han då hellre de funktionshindrade barnen än sviker sitt löfte till sina döttrar?

Eller om andras ungars möjlighet till en tryggare skolmiljö eller en fungerande barnpsykiatri hamnade i samma politiska dödläge? Offrar Jan Björklund hellre de barnen än tar stöd från Sverigedemokraterna, bara för att löftet till hans egna barn går före?

Det finns hundratusentals barn i Sverige som inte har Jan Björklund till pappa.

Vad är Jan Björklunds löfte till dem?

Jag lovar att se till att ni får det ni har rätt till, om det inte kräver stöd från Sverigedemokraterna. För i en sådan situation blir mitt svar detsamma som Löfvens - GLÖM DET! – oavsett vad jag har lovat och oavsett vad det gäller! För det har jag lovat MINA barn och det löftet är mer värt än era behov?

Folkpartiet Liberalerna tänker ..

.. gå till val på att vara MER tydliga med att de är mer emot Sverigedemokraterna än något annat parti.

De kommer att vara så in i baljan tydliga i sin avståndstagande av Sverigedemokraterna att Mona Sahlins kampanj mot Sverigedemokraterna i valrörelsen 2010 jämförelsevis kommer att se ut som ett godkännande.

Och i jämförelse med Liberalernas bestämda avståndstagande kommer Aftonbladets beslut att inte tillåta Sverigedemokraterna att annonsera på sina värdegrundsbaserade tidningssidor att verka som en fis i världsrymden.

Men Liberalernas avsky och jätte, jättetydliga ställningstagande mot Sverigedemokraterna kommer naturligtvis att framföras i avståndstagande ordalag även på Aftonbladets nyhetssidor, i partiledardebatter och i SVT:s övriga debattprogram.

Precis som när Mona Sahlin samarbetade med Aftonbladet för att framställa Sverigedemokraterna i så dålig dager som möjligt eftersom hon räknade med att hennes och Miljöpartiets KRAFTFULLA ställningstagande mot Sverigedemokraterna skulle ge henne statsministerposten som i en liten ask.

Och som tack för detta gav väljarna Sverigedemokraterna 4% och plats i Sveriges Riksdag?

Så det kan bli?

Fredrik Reinfeldt gjorde sitt bästa för att följa Mona Sahlins exempel genom att försöka vara MER MOT Sverigedemokraterna än Socialdemokraterna och Miljöpartiet, med den påföljd att väljarna gav Sverigedemokraterna 13% och gjorde dem till Sveriges tredje största parti?

Nu är alltså Jan Björklund på banan och är mycket .. jättemycket .. mer mot Sverigedemokraterna och mycket mer bestämd i sitt avståndstagande av Sverigedemokraterna än något annat parti!! Liberalerna kommer aldrig att ge Sverigedemokraterna inflytande, aldrig någonsin, aldrig någonstans, aldrig någon gång! Och det gäller också passivt inflytande.

Hmm .. det där sista låter lite välbekant?

Men bara genom att försöka beskriva Jan Björklunds uttalade vilja att stå så långt från Sverigedemokraterna som det bara är möjligt har jag nämnt partiet vid namn 18 gånger!

Hur många gånger Jan Björklund, Aftonbladet och de övriga partierna kommer att nämna Sverigedemokraterna innan valet är över är omöjligt att säga, men förmodligen kommer detta sammantagna avståndstagande att ge Sverigedemokraterna medieexponering värt miljoner.

Det ska verkligen bli spännande att se hur valresultatet kommer att se ut i september nästa år. Men hur resultatet än blir kommer det förmodligen att bli Sverigedemokraterna som avgör vem som ska bli statsminister.

Jan Björklunds målbild ..

.. har inte mycket gemensamt med den målbild Gunde Svan brukar rekommendera idrottsmän att skapa under träning inför stora idrottsevenemang.

Men en position högst på prispallen, där han kan motta folkets jubel .. verkar av någon anledning inte vara Liberalledarens målbild?

I stället målar han upp en bild när han och hans allianskamrater förlorar valet och hans eget parti i ensamt majestät går mot samma utplåning som Miljöpartiet .. antingen tillsammans med maskrosorna, eller ensam, om väljarna tycker att Mp spelat ut sin roll.

För vem röstar på ett offer som redan två år innan förlusten, börjar sticka på offerkoftan? Vem vill följa någon som själv ser sig förlorare?

Men Stefan Löfven, vars målbild är att han fått statsministerämbetet på livstid, jublar .... pris ske Herren, den sista idioten är inte född än!!

Fast i allra värsta fall, och om inget annat alternativ finns, är jag fullständigt övertygad om att han kommer att välkomna Jimmy Åkesson in i den rödgrönblå gemenskapen .. med hänvisning till den demokratiska processen .. hellre än att avstå från regeringsmakten. Hans löften brukar ju ha kort datum.

Om det inte passar Jan Björklund och hans parti så är det i varje fall inte Stefan Löfvens problem.

I Otakt, Motpol, 

K-G Bergström,

Detta, mina vänner ..

.. var Almedalsveckans bästa tal! Trots att det var lågmält, kort, saknade stora ord och löften om en bättre värld till extrapris.

Synd bara att det var så få som lyssnade när Jan Björklund talade om det Glömda Sverige .. de svagaste och mest hjälpbehövande .. och friheten som den som inte syns kanske behöver allra mest.

Mammor vet bättre än kommunalråd .. sa folkpartiledaren och hänvisade till sin egen 94-åriga mamma vars hjälpbehov ökade med åren. Valfrihet är som mest värdefullt för den som MÅSTE välja hjälp med det allra mest intima och integritetnära.

Individens behov ska vara i centrum .. samhället behövs för att lyfta den som har ett dåligt utgångsläge och för att ta emot den som faller, utan att skapa murar i form av bidragsberoende.

Vi är alla skyldiga att ta ansvar över våra liv ... vilket verkar vara ett mantra för samtliga riksdagspartier nu när det börjar bli ont om pengar.

I ett samhälle där individen är i centrum är möjligheterna många, dörrarna öppna och trösklarna låga ... jag kanske inte uttrycker det lika väl, men det är det samhälle jag själv vill leva i.

Jan Björklund talade om behovet av bostäder och om hur dagens bostadspolitik med alla sina regler och subventioner och möjligheter till överklaganden snarare omöjliggjorde byggandet av bostäder än skapade nya. Planhushållning .. sa han, var bara ett annat ord för .. ingen plan, ingen hållning och inga hus.

Han talade också om den fred och frihet som vi tar för given och exakt 18 minuter in i sitt tal tystnade han och sa ..

..  Nu har det gått 18 minuter sedan jag började tala. Om två ryska bombplan hade lyft från sin bas i Kaliningrad när jag inledde mitt tal så hade de nu kunnat vara i luftrummet ovanför Almedalen och vi hade sett dem med blotta ögat. 18 minuter. Längre än så är inte avståndet. Glöm aldrig det. Och jag tänker igen: Vår frihet är värd att försvara.

18 minuter! Den enda meningen fick mig att förstå mer av försvarsdebatten än alla debattartiklar tillsammans.

Han sa naturligtvis mycket mer, men hela talet finns på SVT play i en månad och om ni sett de andra talen och missade det här, så är det bra om ni försöker er förbaskade skyldighet att se det senare.

Men .. oavsett hur väl han talade Jan Björklund, så fanns decemberöverenskommelsen där i bakgrunden. I varje fall för mig.

För hur mycket är friheten att välja värd, om det du väljer visar sig vara något helt annat när du väl får det?

Skulle inte Jan Björklunds mamma bli både överraskad och besviken om den privata hemtjänst hon valt, ändå visade sig vara den överansträngda kommunala varianten som hon valt bort .. eftersom hennes son gjort en överenskommelse med kommunalråden?

SvD, DN,