Om jag bara kunde förstå ..

.. hur Stefan Löfven ser på sina ämbetsuppgifter som statsminister så skulle det han gör kanske bli begripligt?

I min värld är det statsministern som har det övergripande ansvaret och den fulla makten i stort sett alla frågor. Men samtidigt så agerar den nuvarande statsministern som om han var underordnad Polisen, som enligt honom ska bedöma och besluta vilka åtgärder statsministern .. eller Någon Annan? .. ska vidta vid rikets gränser om trycket utifrån blir för stort?

Samma sak verkar gälla för Migrationsverket, vars generaldirektör också verkar ha en överordnad position gentemot landets statsminister, som verkar se sig som den som enbart behöver informeras om vilka beslut Polisen och Migrationsverket fattar.

Hur statsministern ser på Försvaret törs jag inte tänka på.

Hela välfärdsområdet .. vård, skola och omsorg .. verkar vara Kommunernas ansvarsområde, där statsministerns ansvar och uppgift verkar begränsa sig till att stå för uppmuntrande tillrop, moraliska riktlinjer och ingångsvärden.

Civilsamhället är också något som Stefan Löfven ofta nämner när det ställs frågor om hans egna prestationer. Civilsamhället ska göra det statsministern inte förmår, civilsamhället bör hålla sig till statsministerns ingångsvärden och kratta framför statsministerns dörr och om det inte fungerar så är det inte statsministerns problem.

Jag blir osäker?

Hur ser Stefan Löfven på sitt jobb? Sitter han bara på sitt ämbetsrum och väntar på att Någon Annan ska knacka på och berätta vad han ska göra? Eller vad som är gjort.. eller inte gjort?

Är han helt trygg i förvissningen om att Polisen, Migrationsverket, Kommunerna och Civilsamhället tar det fulla ansvaret för de flyktingströmmar som nu når Sverige? Har han delegerat ut sitt eget ansvar på sina egna ministrar utan att ha en aning om att det är han .. och ingen annan .. som har det övergripande ansvaret för vad de gör .. eller inte gör?

I går samlade statsministern alla dem som han anser ska lösa landets problem + en hallelujakör och några statushöjande kändisar till något han kallade Sverige tillsammans. De flesta som kom hade nog förväntat sig något helt annat än det de fick och de flesta hade nog mindre hopp med sig när de for hem än när de kom dit.(klicka på bilderna så blir det mer läsbart)

När jag inte förstår de stora sammanhangen brukar jag försöka relatera till min egen lilla värld. Det är ju ändå inte så stor skillnad mellan ledarskap, ekonomi, organisation och samarbete i den lilla världen och den stora.

Men det enda som dyker upp i tankarna är den heta sommaren då gräsmattorna dog och blommorna vissnade i rabatten och den dag då jag tog fram trädgårdsslagen för att .. om möjligt .. skapa lite liv och tillväxt i den värld jag ansvarar för.

Jag vred på kranen och först kom ingenting, sedan kom ingenting och till slut kom ett ynkligt strilande där jag förväntade mig en kraftfull stråle?

När jag vände mig om såg jag ett meningslöst fjuttigt strilande från hundratals små hål och först då insåg jag att jag borde ha hindrat hundarna från att leka med trädgårdsslangen. Men medan det pågick tyckte jag bara att det var trevligt att de skapade sin egen sysselsättning och inte störde mig när jag höll på med mitt.

Först kom ingenting, sedan kom ingenting och till slut kom ett meningslöst fjuttigt strilande .. är det så jag ser på Stefan Löfvens tid som statsminister?

Jag försöker verkligen relatera till något annat .. men det som då dyker upp blir ännu konstigare. Men mer med verkligheten överensstämmande, enligt Maken som fortfarande har händelsen med valpen Molly och det stora kuddkriget i färskt minne.

Men någon respekt måste vi väl ändå visa mannen som innehar landets högsta ämbete? Oavsett om han förtjänar det eller inte.

Fast det skulle underlätta om jag bara kunde förstå hur han ser på sitt uppdrag.

Fnordspotting, Cornucopia, Ledarsidorna, 6mannen, Motpol, Hans Odeberg, HAX, Maria Skiddi,

GP, SvD, SvD, SvD,