torsdag 14 januari 2016

Hur hanterar man misstanken ..

.. om att någon börjar bli dement? Det var en fråga jag själv brottades med under många år när min egen mamma förvandlades till någon jag inte riktigt kände igen.

Det var något med blicken och minspelet som inte stämde, trots att hon i de flestas ögon var precis som vanligt. Men för mig, som visste hur hon brukade vara och bete sig, blev det fler och fler tillfällen då jag inte riktigt hängde med i hennes begreppsvärld.

Vi kunde samtala, vara helt överens .. och sedan, bara någon dag senare, så hade samtalet aldrig ägt rum och det vi var så överens om upplevdes som något jag hittat på för egen vinnings skull.

Hon hade alltid fullt godtagbara förklaringar på allt som jag upplevde som oförklarligt. Något som gjorde att jag många gånger riktade mina misstankar åt alldeles fel håll.

Jag skyllde på åldern, på trötthet och på min pappa men när hon påstod att han gett bort hennes skor till grannen, när hunden rymde och återfanns i förrådet, när hon skulle passa dottern medan jag kokade kaffe och försvann i flera timmar .. då vändes verkligheten upp och ner och ut och in.

Det var förvirrande. Ena dagen tänkte jag att något var fel, nästa tänkte jag att jag inbillade mig och ytterligare en dag senare skämdes jag över att jag överhuvudtaget tänkt den första tanken .. bara för att börja om någon månad senare.

I dag läser jag en kommentar på en blogg. Den handlar om en av våra ministrar ..

"Jag skickade följande till Justitiedepartementet och Anders Ygeman mycket sent i går kväll:
Jag är verkligt ledsen över att behöva säga detta, och observera att jag är fullständigt allvarlig, när jag nu säger att jag tror att XXX har börjat bli smått dement. [ ...... ]
Det är något som inte stämmer längre. Jag har haft svårt att sätta fingret på det, och jag har dåligt samvete när jag skriver ner det, och det är verkligen inget "näthat" från min sida, utan bara min intuition.
Framtiden lär visa om jag hade rätt.
För det kommer inte att bli bättre. Beklagar".


Jag googlar på personen i fråga och finner att det är en person som arbetar inom äldrevården och som förmodligen träffar äldre människor med mer eller mindre utvecklad demens regelbundet.

Nu hör det till saken att jag själv .. privat och endast med människor som jag känner väl .. har uttalat samma misstanke. Det är något med blicken och minspelet som inte stämmer. En skugga av tomhet och orörlighet som påminner om min egen mamma .. åren innan hon försvann in i en annan värld.

Men det kan vara som jag inbillar mig .. och jag kanske borde skämmas över att jag ens skriver ner misstanken.

Men kvar finns frågan .. OM situationen uppstår, hur hanterar omgivningen misstanken att någon håller på att bli dement, när det gäller personer med makt på högt uppsatta positioner?

Att få min mamma att frivilligt gå med att uppsöka en läkare för att se om hon började bli dement hade ju varit helt omöjligt. I ett senare skede när det var uppenbart att något var fel, var det till och med omöjligt att få hjälp eller tillsyn från vården utan hennes medgivande .. och det medgivandet tog hon tillbaka i samma ögonblick som hon mötte dem som skulle utreda hennes behov.

Det är min dotter som tvingar mig för att hon vill slippa besvär .. men jag klarar mig själv utan problem .. sa hon och var hur förtjusande och trovärdig som helst.

Och då tittade alla på mig med största misstänksamhet, hänvisade till att hon var myndig och till den personliga integriteten och gick hem och kvar stod jag som ensam ansvarig för att hon inte skulle skada sig själv eller andra.

Så frågan är den .. rent teoretiskt och utan att nämna några namn .. vem är det som ytterst är ansvarig för en makthavare som plötsligt och oväntat börjar utöva sin makt i en helt annan begreppsvärld än den h*n levde i då utnämningen skedde?


18 kommentarer:

  1. Jag har inte läst bloggen där kommentaren du citerar finns så jag vet inte vem kommentatorn avsåg, men jag gissar på en person som jag länge tänkt detsamma om.

    Jag har också haft demens i familjen och känner exakt igen det du beskriver vilket jag tror vi diskuterade här för något år sen. Hur som helst förstår jag precis vad du menar och jag undrar allt hur detta ska avlöpa om vi har rätt om ministern ifråga. Inte kommer det att gå bra eller smidigt i alla fall så mycket är säkert.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för att du inte skriver något namn. Ingen ska behöva få läsa spekulationer om sitt hälsotillstånd på nätet .. och ingen tjänar på att sprida obekräftade misstankar.

      Men .. bortsett från det .. medge att själva frågeställningen är både intressant och oroväckande.

      Radera
  2. En fråga Any,

    När det gällde din mamma, så noterade du en förändring.

    Har du sett någon förändring hos den minister (X), som kommentaren gällde?

    Det finns en kritisk bok om X.

    Författaren till boken intervjuades, när det stod klart, att X skulle bli minister:

    "I boken ”X: Den svenska modellen” radar EU-korrespondenten von Sydow upp misslyckanden som vi svenskar knappt hört talas om, men som många i i Bryssel fortfarande minns. The Economist liknade hennes attityd vid folksången Kumbaya, lika populär vid protestmöten som We shall overcome en gång i tiden. X var en naiv skandinav för EU-folket.

    – Jag intervjuade över 100 personer, varav 30 journalister som skriver om EU och fann bara en enda person som var positiv till X, fortsätter von Sydow. En man från brittiska The Guardian (en vänstertidning, reds anm). ....

    Mycket centralt placerade personer inom S berättade för mig att X saknade förmåga att hantera det politiska hantverket, säger von Sydow."

    Jag har ett positivt intryck av författaren till boken - Emily von Sydow. Hon skrev en intressant bok: "När Luther kom till Bryssel" om svenska politikers möte med EU efter att Sverige hade anslutit sig till EU.

    Må vara, att nätkommenteraren anser, att det "slirar rejält" för X. Men är det någon förändring??

    Kan du utesluta att det du ser, är ett stolpskott som kunnat segla fram på en räkmacka... trots ringa-obefintlig förmåga att "hantera det politiska hantverket".

    En alternativ förklaring är alltså, att det har "slirat rejält" för X under hela hennes karriär - bara 1 (!) av 100, som Emily von Sydow intervjuade var positiv till henne - men det har först nu blivit synligt för svenska väljare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag kan inte utesluta att det jag ser "är ett stolpskott som kunnat segla fram på en räkmacka". Men jag har tittat på fler youtube-klipp än vad jag egentligen ville för att försöka övertyga mig själv om att det jag ser inte har funnits där hela tiden.

      Det är också därför jag hoppas att ingen nämner några namn. Det finns faktiskt fler som känns lite verklighetsfrånvarande i vår regering ;-)

      Och även "stolpskott" kan drabbas av demens ..

      Radera
  3. Vem är ytterst ansvarig för när en hel regering börjar bli dement? Jag läser just nu Solzjenitsyn om Stalinttiden 1949 (Den första kretsen) så jag kanske är lite paranoid. Tyvärr får jag vibbar till Sverige hela tiden. Men det kanske är jag som håller på att bli dement.
    Bo Adolfsson

    SvaraRadera
  4. Jag som lever och har levt med demensen inpå mig förskräcks när jag ser den som du skriver om agera och iaktta rörelsemönstret blir jag sorgsen och utom mig. Att ingen gör något både för rikets och personen i frågas skull. Jo jag ser alla bitar som ingår i demensen och dt är hemskt att se personen i TV utföra ett fritt fall inför öppen ridå.

    SvaraRadera
  5. utföra ett fritt fall inför öppen ridå

    det gör väl alla i regeringen just nu? Men jag har en misstanke om vem som menas. Skulle förklara en hel del om den personens uttalanden. Men stolpskott har hon väl alltid varit....

    SvaraRadera
  6. 3/4 av nuvarande regering kan för en lekman betraktas som dementa, osynkade , lyteskomik i full prydno

    SvaraRadera
  7. Är det inte dags för en uppdatering om den makalöse Maurice snart? Som uppmuntring. Min yngsta katt trillade ur sängen igår. Han hade precis börjat sin "titta vad jag är SÖT!" rullning när han försvann över sängkanten. Han tyckte självklart det var mitt fel. Han är ju katt trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan få en liten glimt av Surögda Esters kämpiga leverne hos oss. JAG är alltid skurken i alla skeenden i hennes värld - just nu har jag strött ut något vitt kallt och otäckt på vår altan tillika satt temperaturen på -17. Ester är 15 år husets härskarinna och en katt med dunkel härkomst. Hon har straffat oss för det jag ställt till med genom att bita av en massa blommor i fönstren samt strimlat vår ena fåtölj. Hon är fantastisk om hon får uttrycka det själv.

      Radera
  8. Ja vad ska man säga senil eller ej, men personen i fråga har uttalat sig minst sagt märkligt. Om det beror på att personen är begynnande senil eller på att personen är infantil kan jag inte bedöma i alla fall. //tompas11

    SvaraRadera
  9. Läste detta igår. Kollade upp vem det handlade om. Tyckte det kändes lite väl spekulativt.

    ... sen läste jag nyheterna idag, och började fundera igen.

    SvaraRadera
  10. Nu var ju inte frågan VEM, utan vad skulle hända OM "en makthavare plötsligt och oväntat börjar utöva sin makt i en helt annan begreppsvärld än den h*n levde i då utnämningen skedde?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag glömmer aldrig ett TV-program, där en medarbetare till president Lyndon Johnson i förbigående berättade, hur allt fler av presidentens medarbetare hade suttit nattetid i Vita Husets bibliotek och desperat letat efter trolig psykiatrisk diagnos på presidenten.

      De upplevde ett HEUREKA, när de läste om symptomen på manodepressivitet. Aha! presidenten var manodepressiv - allt stämde!!

      Men, att avlägsna någon med den förmodade diagnosen från att ha fingret på kärnvapenknappen... det var däremot tydligen inte en tanke som slog dem.

      Jag har inte en susning, om de var på rätt spår, som upplevde att "allt stämde" betr. manodepressivitet.

      Blev bara helt chockad över, att de som ansåg det, uppenbarligen INTE ansåg, att de borde agera på något sätt.

      Radera
    2. Jag orkar inte ta reda på det, men drabbades inte Ronald Reagen av altzheimer? Jag vill minnas att det var Nancy Reagan som förde hans talan .. med hjälp av ett medium? .. under hans sista år som president?

      Radera
  11. Jag vet inte vem du syftar på Any, men vill poängtera att girighet ibland kan framkalla samma symtom som demens. Den där kalla döda blicken, som i vissa situationer blixtrar till. Men kanske framför allt förnekelsen av fakta. Oviljan att ta till sig fakta som går emot suktandet efter ära och berömmelse. Som går emot suktandet efter rikedom.

    Det är därför giriga personer tillsammans med åldringar och dementa är en bedragares favoritoffer.

    Observera att jag med denna kommentar inte har ngn som helst avsikt att förolämpa personer som lider av demens (min egen far är numera i detta tillstånd).

    Demens kan vi alla drabbas av. Girighet är dock ngt vi väljer.

    V

    SvaraRadera
    Svar
    1. Demens är en fruktansvärd sjukdom, både för den som drabbas och för de anhöriga. Men den kan också innebära en risk för omgivningen om den sjuke inte får rätt stöd.

      Min mamma till exempel fick stora svårigheter med spisen, kylen och frysen, vilket innebar att hon inte kunde stänga av glödheta plattor men stängde av frysen minst en gång i veckan för att den lät så konstigt.

      Hon bodde i ett flerfamiljshus med många barnfamiljer och jag oroade mig ständigt för brandfaran.

      Radera
    2. Min far har tack och lov ett som det verkar mkt bra omhändertagande på ett av, hör och häpna, Attendo's åldringsboende. Det går ingen nöd på honom och han verkar nöjd och glad vad jag förstår. Han pratar mycket enligt personalen och äter som han ska. När jag frågar honom om maten säger han att den är god. Han är 87 år gammal.

      Men han är helt förvirrad, vet inte var han befinner sig, vem som är hans släkt eller vem jag är. Det är sorgligt, men så är det. Han får bra omvårdnad, det är huvudsaken.

      V

      Radera