tisdag 26 januari 2016

Jag borde köpa mig en tyrolerhatt ..


Januari och februari är mina värsta månader på hela året. Aldrig tycker jag livet är så meningslöst och hopplöst som nu och helst skulle jag vilja dra täcket över huvudet och sova bort dem.

Men det alternativet verkar aldrig komma på tal.

Om det uppstår någon form av kris eller motgång under årets två första månader blir jag alltid fullständigt tillintetgjord, djupt deprimerad och misstänker att resten av mitt liv bara kommer att bestå av en oändlig rad av januari- och februaridagar .. något som skulle få vem som helst att investera i ett bra och hållbart rep.

När jag var yngre brukade jag färga håret, i hopp om att bli en ny och gladare person. Så håret har varit blont, fullständigt korpsvart och alla andra nyanser däremellan .. utan att det gjort den allra minsta lilla skillnad. Utom för människorna i min omgivning som blivit oerhört uppiggade på den tiden jag gjorde det själv.

Långt innan någon ens tänkte att det skulle vara möjligt med pastellfärgat hår ståtade jag med en mintgrön kalufs istället för den vitblonda variant som fanns på paketet .. något som i ren desperation förvandlades till en lika misslyckad kraftigt morotsfärgad nyans.

Efter det blev det svart, vilket passade perfekt till humöret.

Nu för tiden är jag klokare och köper en hatt i stället.

Det var januari när det var som värst för Håkan Juholt och mediecirkusen pågick som bäst och det var också då som den röda ridån slutligen slets ner och blottade bristen på solidaritet och sammanhållning inom det "solidariska" socialdemokratiska partiet.

Det var så deprimerande att betrakta maktspelet bakom de fagra orden att jag köpte mig en ljusblå Juholthatt. En blommig 50-talsskapelse som mest liknar en badmössa, säger Maken. Vilket åtminstone piggade upp honom.


Men, herregud, så här med facit i handen var väl Håkan Juholts uppgång och fall mer att se som underhållning jämfört med den Kafkaliknade situation vi befinner oss i nu.

Jag kämpar med humöret. Målar med starka färger, syr konstiga kläder .. och köper mig en Löfvenhatt. Garanterat brittiskt regnsäker och i en modell som för tankarna till tiden mellan första och andra världskriget. Jag känner mig som "ett rejält fruntimmer" när jag drar ner den till ögonbrynen och stretar fram med min irländska Rackarkott på ishala vägar .. med broddarna fast monterade på stövlarna.


Jag vill inte påstå att jag blivit en muntrare person av den här hatten heller och jag har helt tappat motivationen när det gäller den här bloggen.

Det är deprimerande nog att läsa om det som händer och vad tjänar det då till att upprepa samma sak som jag gjort de senaste åren? När det som alla vanliga människor redan vet når upp till maktens medvetande är det oftast för sent.

Egentligen är det Sverigedemokraterna som styrt Sverige under de senaste 6 åren. Både höger- och vänsterpolitikerna har förhållit sig så till den milda grad till SD att de helt glömt bort att de har ett helt land att styra.

Och så .. helt plötsligt .. har alla accepterat SD:s budskap och till och med Aftonbladet svänger på klacken och då är allt frid och fröjd och ingen behöver avstå från varken pizza, netflix eller ett lite dyrare rödvin.

Det finns ju alltid andra händelser att förtiga och hemlighålla .. och andra SD-relaterade rubriker att sätta på löpsedlarna.

Allt för att slippa tala om det som det sedan kommer att vara väldigt viktigt att tala om .. om ca en månad eller så.

Jag tror aldrig jag känt mig så in i helsikes låg någon januarifebruari-period tidigare. Och om det händelsevis blir en ljusglimt så behöver jag bara tänka på rikspolischefen Dan Eliasson för att det ska bli mörkt igen.

Man ska inte anklaga människor för vänskapskorruption .. som kan vara andra saker än en lägenhet .. men hur i helsike har en och samma man lyckats få toppjobb på Migrationsverket, Försäkringskassan och Polisen, utan att ha visat upp några imponerande resultat på något av dem?

Tre av landets viktigaste myndigheter + Dan Eliasson = tre myndigheter i kris .. är lika med en ren tillfällighet?

Och vilket annat toppjobb siktar den populäre Dan Eliasson in sig på när det börjar brännas under fötterna på det nuvarande jobbet?

Partiledare för de Nya Socialdemokraterna?

Jag tror jag behöver en hatt till .. en foliefodrad .. för att rycka upp mig ur 2016 års januari/februari-elände. Åtminstone så pass att jag orkar plocka bort den Makalöse Maurice ur urnan med den stora .. numera platta och döende .. bladrika växten som jag inte vet namnet på.

Den är det närmaste ett uthärdligt uteliv han kan hitta just nu, och det är där han sover bort en stor del av sin tid när det mesta är meningslöst, hopplöst och fullständigt urtråkigt.





12 kommentarer:

  1. Eeehhh, med den hatten skulle nog fler må pyton, hälsningar vintertrött

    SvaraRadera
  2. Jag blev iaf uppiggad av din beskrivning av hur låg du blir av att tänka på Dan Eliasson!

    SvaraRadera
  3. Jag säger bara: D-vitamin, så att du slipper vinterdepressionen. Pågående stolligheter kommer bara att göra dig upprymd och fnissig. Nästan i alla fall...

    SvaraRadera
  4. "Utom för människorna i min omgivning som blivit oerhört uppiggade på den tiden jag gjorde det själv".
    Tack, du fick åtminstone mig o dra på munnen.

    SvaraRadera
  5. Vi kanske ska isolera oss från omvärlden alla vi likasinnade.Bygga oss en oas där vi lever utan dumma politiker och byråkrater.Sen drar vi på oss våra fina hattar,av folie :)

    SvaraRadera
  6. Jag läste nyss en lång och övertygande bloggpost, som var så dyster att författaren redan inledningsvis föreslog att man kanske borde avstå från att läsa den. (Tänker inte berätta vilken blogg, ni kommer nog att stöta på den). Sedan blev det riktigt uppiggande att läsa min favoritbloggare Anybodys text. Jag älskar hennes språk, stil och formuleringar, hennes skarpa iakttagelseförmåga och intellekt och hennes kvinnlighet, som ger texten färger. Måtte hon få motivation att fortsätta skriva, för även hennes vinterkulna, mindre ystra texter gläder oss borna dysterkvistar.
    //Sixten Johansson

    SvaraRadera
  7. Om du kan få tag i överblivna hårfärgningsslattar så häll ihop dem om sedan i håret. Livet blir inte roligare men hårfärgen. Kan skicka en burk Flamingo Pink-hårfärg om du vill med ilbud till en syster i nöd. Livet är fördjävligt men färg drar iaf omgivningens blickar från ens depressionschica uppenbarelse och till håret. Det måste bli VÅR snart i landet och politiken. Ammen

    SvaraRadera
  8. Hårfärgen går utmärkt till det rosa överfallslarmet du fick och det låter mycket och länge.

    SvaraRadera
  9. Jag tror skolverket är i stort behov av Eliassons ledaregenskaper. Alltför få lärare har gått över till en ny karriär.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra idé - de kan kanske bli poliser eller undersköterskor.

      Radera
  10. Vilken fin hatt, en sådan vill jag ha! Ja den andra alltså, inte badmössan. Den senare ser faktiskt ut som en badmössa, alternativt en "hatt" som drottningmodern med stort D kunde haft på sig (undrar om hon inte hade en sån rentav, jag tycker mig minnas en bild på henne i en liknande kreation).

    Januari är en av mina favoritmånader så länge det är snö. Januari är kravlöst och en tid för lekar och göra vad man vill. Tumla runt i snön som en pånyttfödd 7-åring, läsa böcker och äta praliner, se om gamla långfilmer med "dames" och negligéer, pyssla med klipp och papper, och mycket mer. Älskar verkligen Januari. Lite udda, jag vet :D

    Det som drar ner humöret är tanken på Eliasson och hans hejdukar. Finns det inte en ambassad någonstans långt borta som behöver förstärkning? Somalia eller så? Med tanke på att en sådan som han alltid måste sparkas uppåt menar jag.

    SvaraRadera