Stefan Löfven och Gud.

 Om någon undrar vad jag håller på med så njuter jag av hägg och syren som i år blommar exakt samtidigt. Dessutom är jag strängt sysselsatt med att rensa bort allt ogräs som jag förmodligen borde ha rensat bort redan innan vintern.

Medan jag står där på knä i rabatten, får jag en konstig känsla av att jag inte längre är ensam och när jag vänder mig om står där en tunnhårig, milt leende, välklädd man med ett litet gulligt barn i ena handen och bibeln i den andra.

Här du läst den här?

Nja, det kunde jag inte precis påstå och framför allt så var jag inte så överdrivet intresserad av att diskutera det där och då. Men ett gulligt, storögt barn avvisar du ju inte hur som helst, en inställning som jag tydligen delade med ”vakthunden” Milly som eskorterat paret ända fram till mig på baksidan av huset.

I den här boken står det hur du kan bli lycklig, vet du det?

Nu är jag ju lycklig ändå och så tror jag bergfast på att det är mina handlingar som räknas och inte antalet böner och knäfall om det nu är så att Sankte Per står och väntar den dag jag rensat mitt sista ogräs. Skulle det vara så att jag tror fel inbillar jag mig att jag i alla fall hellre blir kvar utanför pärleporten än söker de knäfallande, bedjande och förlåtna syndarnas sällskap.

Vi enades om att det fanns ett värde i att chansa på goda gärningar hellre än falska budskap, den tunnhårige mannen och jag. Rackarkotten tyckte att vi kunde ha behållit barnet som i sin tur ogärna skildes från hunden som fadern inte visade det minsta lilla intresse. Lite korkat kan man tänka eftersom jag hade varit mer benägen att lyssna på någon som prisade min fantastiskt fina hund?

Men lite tankar på Gud lämnade paret kvar efter sig.

Gud skapade allt på sex dagar och vilade på den sjunde, om jag minns rätt.

Det var effektivt och framför allt blev det ganska bra.

Stefan Löfven fick 48 månader på sig att visa vägen till det socialdemokratiska paradiset och slarvade bort drygt fyra månader på att bilda regering, tråckla ihop en budget som blev nerröstad, utlysa nyval och ingå en DÖverenskommelse.  Men jag vill inte påstå att jag är imponerad av resultatet.

Det var inte direkt effektivt, men förmodligen helt utmattande eftersom han sedan vilade i fyrtio månader innan han vaknade upp med budskapet att ALLT som tidigare lovats, gjorts fel, borde ha gjorts rätt och framför allt INTE har gjorts alls under viloperioden kommer att tillrättaläggas, erbjudas och återskapas tillsammans med en hel massa nya härliga förmåner och trygghetsskapande insatser.

Bud(s)kapet beräknas ta ytterligare fyra månader i anspråk, inräknat all information om vad ALLA ANDRA partier tidigare har gjort eller kommer att göra för att förstöra landet om någon händelsevis inte har förstått regeringens storartade, hemliga, plan som kläckts under fyrtiofyra månaders planerande och tänkande.

I det socialdemokratiska budskapet framgår det hur du kan bli lycklig, vet du det?

Ge bara Socialdemokraterna fyrtioåtta månader till så kommer de att återskapa både Folkhemmet, Välfärdstryggheten, 60-talet, den Svenska Modellen och Paradiset (för de olönsamma som sorterats bort).

Så när jag sitter här omgiven av hägg, syren och ogräs, en svensk högsommardag i maj efter ett besök av Jehovas Vittnen, då känns det banne mig som att det förmodligen är smartare att tro på Gud än på Stefan Löfven.