lördag 4 augusti 2018

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.


Det är nästan plågsamt pinsamt att se den sk 7-klöverns partiledare stå på Kulturhusets scen, viftandes med regnbågsflaggor och mässa – VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna – samtidigt som opinionsmätningarna visar att tre av dessa sju partier balanserar farligt nära fyra procentsspärren och att det inte alls är otroligt att väljarna utser SD till Sveriges största parti.

Publiken jublade förmodligen. Publiken som dras till en partiledardebatt i Kulturhuset, arrangerad av RFSL under Prideveckan ÄLSKAR dem som i högljudda ordalag tar avstånd från de lågutbildade idioterna som röstar på Sverigedemokraterna.

Det är därför de blåser upp en plastelefant och placerar den på scenen i stället för SD:s partiledare.

VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna .. klingade som ljuv musik i det sammanhanget, men vad hör väljarna? Hur reagerar de som ännu inte bestämt sig?

Det de sju partierna säger, och väljarna hör, är att de hellre tar ytterligare fyra år med passivitet, handlingsförlamning och ogiltigförklarande av de röster som inte passar in i deras världsbild, än anpassar sig till valresultatet.

Som bortskämda barn står de där och envisas .. om vi inte får som vi vill så får ni skylla er själva. Vi offrar hellre er än arbetar efter de förutsättningar vi påstår att ni har rätt att ge oss i ett demokratiskt val.

Men jag är övertygad om att mer än hälften av väljarna har högre intelligens, högre utbildning, större arbetslivserfarenhet och bättre verklighetsuppfattning än samtliga partiledare och nuvarande ministrar.

Väljarna VET att 25 procent är mer än 4,6 eller 6,7. Om sossarna landar på 23 procent och Moderaterna på 20 procent är det nog ingen väljare som inte förstår att de tillsammans inte ens blir lika stora som det parti som valts av en fjärdedel av väljarna – dvs 25 procent.

HUR ska detta patetiska gäng kunna bilda en ”handlingskraftig” regering? När den dagen kommer räcker det faktiskt inte med en uppblåsbar plastelefant för att dra ner applåder från väljarna.

Svaret på den frågan lär vi nog inte få varken före eller efter valet, för det finns ingen med de ledaregenskaper som krävs för att ena och regera landet i dagsläget.

Men en sak är säker – Sverigedemokraternas framgångar beror inte på deras politiska program.

När den sk-klövern ser SD som en sjukdom som ”går över om de låtsas den inte finns” misstar de sig grovt.

Sverigedemokraterna kanske är symptomet, men sjukdomen är de sju partier som så länge hållit sig bort från det som irriterar, ifrågasätter och stör. Som enbart umgåtts med likasinnade för att slippa umgås med ”vanligt folk” som tycker fel, blivit mer och mer inskränkta och okunniga och därmed ökat avståndet till de människor de är valda att representera.

Dessutom har internet för evigt tagit bort möjligheten att dölja lögner och tomhet bakom politiska klyschor och floskler.

Väljarna har förlorat förtroendet. De har ledsnat på svaga ”ledare”, okunniga ”ministrar”, politiskt tillsatta myndighetsdirektörer och lismande medlöpare.

Sverigedemokraterna är inte målet för väljarna, utan medlet för att bli av med ”de andra” - de som står på Kulturhusets scen tillsammans med en plastelefant och viftar med regnbågsflaggor och mässar … VI kommer ALDRIG, aldrig, aldrig, aaaaaldrig att samarbeta med Sverigedemokraterna.

Eller några andra än varandra?

7 kommentarer:

  1. Vad som sägs före valet är inte alltid vad som sker efter valet. Någon som för ett ögonblick tror det finns någon handling som S inte utför för att behålla makten?

    Har ni sett gamla agentfilmer från kalla krigets dagar? Där hittade spionerna på kreativa lösningar för att kunna kommunicera utan att någon märkte det. Jag hoppas Chang Frick springer runt i höst och letar hemliga meddelanden i parkerna runtom riksdagshuset. Eller avkodar meddelanden gömda i partiernas närradiosändningar.

    Vi som sett på baseboll på TV ser också fram emot handsignalerna mellan sverigedemokraternas och de övriga partiernas gruppledare inför voteringarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är övertygad om att Stefan Löfvens oupphörliga krav på att de övriga partiledarna ska ta offentligt avstånd från alla former av samarbete med SD, enbart döljer det faktum att han själv vill vara först att bjuda in Åkesson till samtal efter valet.

      För precis som du tror jag inte att det finns någon handling som sossarna inte utför för att behålla makten.

      Valrörelsen är inte direkt spännande så här långt, men den ger i sanning inblick i hur det fungerar - eller inte fungerar - i det politiska träsket. ;-)

      Radera
  2. Allas lika värde tycks kunna betyda nästan vad som helst. Finns det inte en gräns för hur pass "demokratiskt oförskämd" man kan vara?

    SvaraRadera
  3. Hillary sa att en stor del av väljarna är deplorables (bedrövliga, sorgliga, beklagliga, eländiga, beklagansvärda).
    Det gick inte så bra för henne. Dessa eländiga ville inte ha henne till ledare.
    Vi får väl se hur det går när Löfven skall bekämpa oss "nazister". Han verkar inte ha fattat att filmen om sossarnas bedrövliga bakgrund har blivit viril.

    SvaraRadera
  4. Då blir det en DÖ igen. Att Kristersson och Ebba B dröjde med att vifta med flaggorna tyder på att de två dumskallarna försent insåg att fällan slog igen. Kristersson kommer inte bli statsminister,han är för dum helt enkelt.

    SvaraRadera
  5. Det är förvånansvärt hur lätt politiker har för att höja högerarmen på kommando.

    SvaraRadera
  6. SD är symptom på ett sjukt politiskt klimat som Reinfeldt skapade när han insåg att hans eget parti hade samma invandringspolitik som SD. Som en trotsig 5-åring så gjorde han tvärtompolitik, dvs drog ner brallorna, böjde sig fram och lät Frigolit och Diesel-Åsa kliva på.
    Att SD fortfarande växer tyder på att sjukdomen ännu inte nått sin kulmen för att kunna läka it och skapa en friskare samhällskropp.

    SvaraRadera