lördag 17 augusti 2019

Panik på vän(s)terkanten?


Morgan Johansson vill sprida klimatångest, klimatpanik och klimatskam i hopp om att slippa uttala sig om den ökande kriminaliteten. Men Magdalena Andersson ser fördelarna och skyndar sig att höja skatten på plastpåsar för att fylla de oförklarliga hålen i kassan.

Stefan Löfven riktar strålkastarljuset mot Danderyd och Djursholm för att lägga ansvaret för den ökande droghandeln och gängkriminaliteten på de rika och välbärgade i stället för hos Morgan Johansson som i sin tur anklagar Polen för att de släpper iväg stöldligor till Sverige där de fritt kan föra ut stöldgodset eftersom det saknas tillräckligt med Tullpoliser. (.. det är lite oklart hur han tänkt sig att polsk polis ska kunna kontrollera stöldligorna innan de ens åkt i väg till landet där de tänker stjäla? Men det är som sagt ett problem som Polens regering bör lösa.)

Anders Ygeman tycker att den norska regeringen hellre ska se sig i spegeln i stället för att registrera bristerna hos sitt grannland. Vad Energi- och digitaliseringsministern tänker och tycker om att Danmark börjar fundera på att skärpa gränsbevakningen mot Sverige vet vi inte – än.

Den ökande våldtäktsstatistiken avfärdas som ökad anmälningsbenägenhet och misslyckade möten på dejtingsajter och den ökande andelen hemlösa pensionärer ignoreras helt eftersom det ses som ett kommunalt problem precis som otryggheten i skolan och den ökande psykiska ohälsan hos våra yngre som, om den ens nämns, anses handla om lärarnas svåra uppgift när föräldrarna börjar se sig som kunder som vill ha valuta för sina skattepengar.

Nervösa ledarskribenter anklagar moderata riksdagsledamöter, som har tusentals läsare på sociala medier, för att vara ”nyttiga idioter” åt Putin och ser helst att de lämnar partiet och Annika Strandhälls emojis skrattar så de gråter åt hennes eget svar på sin egen kommentar till Viktor Barth-Kron på twitter.

SSU vill dra sitt strå till stacken och hävdar på fullt allvar att klimatet skulle gynnas om de som vårdas på offentliga inrättningar blev vegetarianer/veganer i livets elfte timme. (.. och det är möjligt att de har rätt eftersom det förmodligen skulle förkorta vård- och omsorgstiden högst betydligt och ju färre vi är som andas desto bättre är det förmodligen nu när skatteintäkterna inte riktigt räcker till för den ”tärande” delen av befolkningen.)

Överlag verkar det som om landets ministrar och deras ”hejdukar”* är så upptagna med att flytta fokus från de frågor som de inte har en aning om hur de ska hantera, än mindre lösa, till något utanför sitt eget ansvarsområde där Någon Annan bär ansvaret.

En viss panik kan alltså anas bakom klimat-nazist-rasist- och rikemansknarkarridån som ska dölja den verkliga anledningen till den panik som riskerar att spridas bland den obildade, förmodat blinda, massan som envisas med att läsa texter från ”Putins nyttiga idioter”.

Det var nog bättre förr när den enkle arbetaren inte hade något annat val än att tro på tidningarnas texter och i bästa fall hoppas på sanningen i form av en upprörd debattartikel från någon känd författare eller annan upphöjd kulturpersonlighet.

På den tiden det var ”förr” arbetade jag på ett försäkringsbolag och läste interntidningens beskrivning av den tidens dimridåer som var avsedda att dölja det verkliga händelseförloppet vid skadeståndsanspråk. Det vill säga de berättelser som författarna hoppades skulle ge full ersättning vid ”olyckshändelser vid bilkörning”.

Jag har naturligtvis kvar ett ex i mina gömmor bland alla andra urklipp och kopior ..

När jag skulle köra hem, råkade jag åka in på fel gård och kolliderade med ett träd, som jag inte hade på min tomt.

Jag lämnade min Fordkupé utanför och när jag kom ut igen fann jag där till min stora förvåning en Ford cabriolet.

Jag trodde rutan var nedvevad men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den att den var stängd.

En fotgängare kolliderade med mig och for in under min bil.

Jag signalerade, men signalen fungerade inte, för den var stulen.

Olyckshändelsen orsakades av att vägen krökte.

Jag kolliderade med en stillastående spårvagn som kom från motsatt håll.

På torsdagarna brukar min hustru ha stortvätt och när jag återvände på kvällen slog jag sönder vindrutan och två framtänder.

Den andra bilen körde mot min utan att alls tillkännage sin avsikt.

Jag hörde en signal bakom mig och fick en stöt i ryggen – en kvinna försökte tydligen köra om mig.

För att undvika kollision körde jag på den andra bilen.

Jag tyckte att just den här sidan i tidningen var omåttligt rolig och hade inte den minsta föraning om att jag mycket senare skulle se en likhet mellan alla dessa ”förklaringar” och en regering med ansvar för hela landet.

Tänk så det kan bli i alla fall!


*handgången, man, slav, underhuggare, lakej, ombud, bulvan, mellanhand, underhuggare, marionett.


2 kommentarer:

  1. I en saga hade man en onämnbar ledarskapskris. Den som inte ledde fick inte kritiseras för sin totala oförmåga; om detta var alla medier helt eniga. Det mest besynnerliga var kanske just det: det mediala samförståndet, detta inställsamma dalt med det hyper-inkompetenta.

    SvaraRadera
  2. I en annan saga kostade äldromsorgen jättemycket. Invandringen kostade dock nästan ingenting. Så det ansågs därför inte märkligt att hela tiden prata om dyra äldre. Som kostade. Det där andra kostade ju knappt något, så man pratade inte om det. Nämndes ej.

    SvaraRadera