Morgan
Johansson vill sprida klimatångest, klimatpanik och klimatskam i hopp om att
slippa uttala sig om den ökande kriminaliteten. Men Magdalena Andersson ser
fördelarna och skyndar sig att höja skatten på plastpåsar för att fylla de oförklarliga hålen i
kassan.
Stefan
Löfven riktar strålkastarljuset mot Danderyd och Djursholm för att lägga
ansvaret för den ökande droghandeln och gängkriminaliteten på de rika och
välbärgade i stället för hos Morgan Johansson som i sin tur anklagar Polen för
att de släpper iväg stöldligor till Sverige där de fritt kan föra ut
stöldgodset eftersom det saknas tillräckligt med Tullpoliser. (.. det är
lite oklart hur han tänkt sig att polsk polis ska kunna kontrollera stöldligorna
innan de ens åkt i väg till landet där de tänker stjäla? Men det är som sagt
ett problem som Polens regering bör lösa.)
Anders
Ygeman tycker att den norska regeringen hellre ska se sig i spegeln i stället
för att registrera bristerna hos sitt grannland. Vad Energi- och digitaliseringsministern
tänker och tycker om att Danmark börjar fundera på att skärpa gränsbevakningen
mot Sverige vet vi inte – än.
Den
ökande våldtäktsstatistiken avfärdas som ökad anmälningsbenägenhet och
misslyckade möten på dejtingsajter och den ökande andelen hemlösa pensionärer ignoreras
helt eftersom det ses som ett kommunalt problem precis som otryggheten i skolan
och den ökande psykiska ohälsan hos våra yngre som, om den ens nämns, anses handla
om lärarnas svåra uppgift när föräldrarna börjar se sig som kunder som vill ha
valuta för sina skattepengar.
Nervösa
ledarskribenter anklagar moderata riksdagsledamöter, som har tusentals läsare
på sociala medier, för att vara ”nyttiga idioter” åt Putin och ser helst
att de lämnar partiet och Annika Strandhälls emojis skrattar så de gråter åt
hennes eget svar på sin egen kommentar till Viktor Barth-Kron på twitter.
SSU
vill dra sitt strå till stacken och hävdar på fullt allvar att klimatet skulle
gynnas om de som vårdas på offentliga inrättningar blev vegetarianer/veganer i
livets elfte timme. (.. och det är möjligt att de har rätt eftersom det
förmodligen skulle förkorta vård- och omsorgstiden högst betydligt och ju färre
vi är som andas desto bättre är det förmodligen nu när skatteintäkterna inte
riktigt räcker till för den ”tärande” delen av befolkningen.)
Överlag
verkar det som om landets ministrar och deras ”hejdukar”* är så upptagna
med att flytta fokus från de frågor som de inte har en aning om hur de ska
hantera, än mindre lösa, till något utanför sitt eget ansvarsområde där Någon
Annan bär ansvaret.
En
viss panik kan alltså anas bakom klimat-nazist-rasist- och rikemansknarkarridån
som ska dölja den verkliga anledningen till den panik som riskerar att spridas
bland den obildade, förmodat blinda, massan som envisas med att läsa texter
från ”Putins nyttiga idioter”.
Det
var nog bättre förr när den enkle arbetaren inte hade något annat val än att
tro på tidningarnas texter och i bästa fall hoppas på sanningen i form av en
upprörd debattartikel från någon känd författare eller annan upphöjd
kulturpersonlighet.
På den
tiden det var ”förr” arbetade jag på ett försäkringsbolag och läste
interntidningens beskrivning av den tidens dimridåer som var avsedda att dölja
det verkliga händelseförloppet vid skadeståndsanspråk. Det vill säga de
berättelser som författarna hoppades skulle ge full ersättning vid ”olyckshändelser
vid bilkörning”.
Jag
har naturligtvis kvar ett ex i mina gömmor bland alla andra urklipp och kopior
..
När
jag skulle köra hem, råkade jag åka in på fel gård och kolliderade med ett
träd, som jag inte hade på min tomt.
Jag
lämnade min Fordkupé utanför och när jag kom ut igen fann jag där till min
stora förvåning en Ford cabriolet.
Jag
trodde rutan var nedvevad men jag märkte när jag stack ut huvudet genom den att
den var stängd.
En
fotgängare kolliderade med mig och for in under min bil.
Jag
signalerade, men signalen fungerade inte, för den var stulen.
Olyckshändelsen
orsakades av att vägen krökte.
Jag
kolliderade med en stillastående spårvagn som kom från motsatt håll.
På
torsdagarna brukar min hustru ha stortvätt och när jag återvände på kvällen
slog jag sönder vindrutan och två framtänder.
Den andra
bilen körde mot min utan att alls tillkännage sin avsikt.
Jag
hörde en signal bakom mig och fick en stöt i ryggen – en kvinna försökte
tydligen köra om mig.
För
att undvika kollision körde jag på den andra bilen.
Jag
tyckte att just den här sidan i tidningen var omåttligt rolig och hade inte den
minsta föraning om att jag mycket senare skulle se en likhet mellan alla dessa ”förklaringar”
och en regering med ansvar för hela landet.
Tänk
så det kan bli i alla fall!
*handgången,
man, slav, underhuggare, lakej, ombud,
bulvan, mellanhand, underhuggare, marionett.
I en saga hade man en onämnbar ledarskapskris. Den som inte ledde fick inte kritiseras för sin totala oförmåga; om detta var alla medier helt eniga. Det mest besynnerliga var kanske just det: det mediala samförståndet, detta inställsamma dalt med det hyper-inkompetenta.
SvaraRaderaI en annan saga kostade äldromsorgen jättemycket. Invandringen kostade dock nästan ingenting. Så det ansågs därför inte märkligt att hela tiden prata om dyra äldre. Som kostade. Det där andra kostade ju knappt något, så man pratade inte om det. Nämndes ej.
SvaraRadera