Vår
annars så osynlige statsminister har talat till en mycket liten del av folket, ”i
närheten av Björneborg Steel, i folkparken där Abba spelade på 70-talet,
och
inramat av hundratals korvar med bröd”, och vi andra kan ta del av
hans ord på Socialdemokraternas hemsida där alla otydligheter, stakningar och
hmm-anden dessutom är bortredigerade. Den servicen tackar vi naturligtvis för.
Det är
ett riktigt valtal, med extra allt, som han levererar, Stefan Löfven. I och för
sig är det tre år kvar men han är väl kanske lite osäker på om han räcker till
hela vägen dit? Dessutom så har det ju inte hänt så mycket de senaste 5 åren så
gamla löften kan väl fortfarande anses vara som nya?
Han
talar om att ”den besvikelse som finns har sin grogrund i känslan av att
samhället dragit sig tillbaka” och försäkrar att han inser att, ”det är
inte bara en känsla, det finns verkliga problem”
De ”verkliga
problemen” är:
1. De
ekonomiska klyftorna, som gör att vissa barn inte bara går på elitskolor utan
dessutom har anställda kvällslärare och dyra märkeskläder.
2. I
stora städer trängs apotek, myndigheter och vårdcentraler medan människor i
andra delar av landet fortfarande kan få åka många mil.
3. För
få kollegor eller snäva minutscheman i hemtjänsten samtidigt som direktörer för
vårdbolag blir rekordrika.
Ekonomiska
klyftor, bristen på apotek och vårdcentraler och dåliga arbetsvillkor inom den ofantliga
offentliga sektorn – Stefan Löfven vet att vi som land kan lösa dessa
problem. Att vi kan bygga det starka Sverige som behövs. Och han vet att vi är på
väldigt god väg.
Jaså,
det VET han?
Hur
kan han veta det när han ens verkar ha en aning om vilka problem som ”folket”
ser som ”de verkliga problemen”? Ett liiitet tips kan jag bidra med ..
det är inte klassklyftor, för få apotek och för höga vinster i välfärden som ligger
högst på min, och många andras, lista över akuta problem.
Så HUR
ska han lösa problem som han helst inte vill tala om och HUR ska han få ”folket”
att ”bygga det starka Sverige som behövs”? Och VAR finns den väldigt goda
vägen som han anser att vi redan är på väg på?
Jo, Socialdemokraterna
”ska bevisa att inget är så svårt i Sverige att det inte kan lösas med det
som är bra med Sverige”.
Ingenting
är så dåligt att det inte går att lösa med det som är bra? En sprillans ny
floskel .. men vad innebär den? Hur ska de bevisa att de har lyckats när de ska
bevisa att det klart?
Och om
man löser det dåliga med det bra, riskerar inte det som är bra att ta slut då?
Så ska
vi ska ”bryta bojor av negativitet och tvivel” eftersom statsminister Löfven
inte gillar att vi visar oro och pessimism över saker som regeringen tänker ta
hand om .. någon gång framöver? Så småningom? När vi som land löst ”de
verkliga problemen”?
Jahaja!
Men
han sa inget om KLIMATKRISEN?
Jag är
besviken. Här har jag suttit och brutit bojor av negativitet och tvivel
och använt det som är dåligt för att göra något som är bra OCH klimatsmart och
så har klimatångesten och paniken tydligen tagit slut innan jag ens är färdig
och jag borde ha gjort precis tvärtom?
Men
här är de i alla fall, en del mina klimatsmarta hattar och väskor gjorda av resttyger,
gardiner och gamla kläder som annars hade hamnat på återvinningen. Helt gratis
har de fått nya hem hos vänner och bekanta och som av ett under har jag själv
berikats med blommor, grönsaker och kaffebröd.
Men
det kanske inte är så bra?
Att alldeles
gratis göra något som är bra med hjälp av det som är dåligt är kanske
skattepliktigt? Jag kanske borde ha använt något bra som någon annan behöver
för att göra något sämre som ingen vill ha?
Eller
hur det nu blir??
I en saga dukades det till stor fest. På bordet: ingenting. Noll. Nada. Men det var ju en fest? Jo, de stora ingentingens fest kallades den. "Ät innan ni kommer" stod på inbjudan.
SvaraRaderaDu är alltså skattesmitare. Applåd!
SvaraRaderaUr Bill Clintons instalationstal från 1993:
SvaraRaderaThere is nothing wrong with America that cannot be cured by what is right with America.
Så statsministern floskel var inte ny utan snattad.
Hattarna är charmiga, speciellt den blå.
I en fiktiv fabel gällde de egna sedvänjorna i ett land inte vid besok i fjärran land & inte heller i det egna landet när man fick besök. Det var ett allemansland: ett "smorgasbord" för alla utom för dem som betalt det.
SvaraRaderaOch i en amsaga hade krokodilerna tröttnat: "-Vi är kränkta!" väste de & menade att de avskydde druckna jippon. "-Om jag då ändå slapp se & höra överspända apor på två ben.." muttrade en nilkrokodil.
SvaraRadera