Är Stefan Löfven en sk ”karaktär”?

I går fick jag lära mig något nytt när jag läste om SR-medarbetaren Nanna Olasdotter Hallbergs ”karaktär”, punami_99, som verkar ha skapats för att uttrycka de ”provokativa” ord och åsikter som skaparen själv absolut inte hade utan tillskrev ”karaktären” som jag tror ska föreställa en obegåvad ung kvinna i övre tonåring.

Lite diskriminerande kan man tycka, och kanske borde jag bli kränkt å alla yngre kvinnors vägnar, men å andra sidan klarar de nog av den saken själva. Att vara kränkt har ju blivit något av en svensk paradgren de senaste åren.

Jag måste erkänna att jag inte riktigt förstår upplägget, men jag antar att det något som applåderas som en kulturellt och intellektuellt ”verk” långt över min fattningsförmåga.

Något annat som verkar helt obegripligt är varför nästan alla länders statsöverhuvuden nästa dagligen, eller åtminstone varje vecka, informerar medborgarna om sina åsikter, avsikter och sin regerings förträfflighet i media medan vår egen statsminister är så gott som osynlig?

I Sverige får vi nöja oss med valfri och för tillfället villig minister som talar om för oss vems fel det är när det uppstår ett obehagligt läge där de själva inte har en susning om hur de ska agera.

Plötsligt ser jag sammanhanget. Minns ni hur ovillig Stefan Löfven var innan han motvilligt gav efter för påtryckningarna och gick med på att leda Socialdemokraterna som partiledare och statsministerkandidat?

Kan det vara så enkelt att Stefan Löfven bara agerar i en roll som ”karaktär” för sossarna och därmed inte behöver ha några åsikter alls utan får fritt tolka partiets samlade klyschor, floskler och undanflykter när ministrarna hamnar i situationer som de inte ens kan skylla oppositionen för?

Ju mer jag tänker på det, desto rimligare känns den tanken.