”Av historien lär vi oss att vi inget lär av historien”,

.. är ett citat från Friedrich Hegel som levde mellan 1770-1831, en tid som är synnerligen aktuell i dag.

I England har BBC, den engelska motsvarigheten till SVT, beslutat att varken publiken eller någon annan får sjunga texten till ”Rule Britannia” eller ”Land of Hope and Glory” vid årets ”Last Night of the Proms”.

En nyhet som inte mottagits väl hos den obildade massan som ännu inte insett det rasistiska budskapet.

Jag tillhör själv den gruppen och eftersom det går att skriva på en petition som vädjar till BBC att ompröva sitt beslut så har jag gjort det. Jag ÄLSKAR känslan av stolthet, samhörighet och gemenskap som uppstår när hela publiken gemensamt gör orden till sina. Möjligen gör det mig till rasist?

Men även Boris Johnson tar bladet från munnen och utrycker sin olust inför BBC:s ”wetness for gagging Britannia”. Jag tolkar hans uttalande som att han anser att BBC lägger sig platt för det vi här hemma kallar fördummande PK-ism och dessutom gör det på ett pinsamt sätt.

Jösses, jag skulle ge bra mycket för en statsminister som talar fritt ur hjärtat och faktiskt visar att han har en egen åsikt. Jag begär inte mycket, men ett enda tydligt ställningstagande tycker jag inte är för mycket begärt efter 6 år, eller?

Både British Library och British Museum inventerar nu desperat sina samlingar för att i tid kunna plocka undan det som kan ses som rasistiskt och olämpligt. Till exempel ovärderliga möbler skapade av skickliga hantverkare som använt material som förmodligen härstammar från träd som högst sannolikt har blivit fällda av slavar för mer än 200 år sedan.

Statyer välts, förstörs eller göms i dammiga källare tillsammans med olämpliga böcker och andra konstverk. I USA tvingas matgäster på restauranger i storstäder att höja sina knutna nävar i luften(video) för att visa solidaritet med BLM och för att inte drabbas av aktivisternas högst påtagliga missnöje.

Att ”tvingas” höja armen är inget bra tecken. Men de som inte gör det i dag anses vara lika föraktliga som de som ”tvingades” att göra det för mindre än 100 år sedan.

I Sverige har vi väl redan rensat bort de mest rasistiska föremålen, målningarna och böckerna och än så länge verkar det gå bra att röra sig fritt i samhället utan att varken behöva knäfalla eller höja en knuten näve för att bevisa tillhörighet i rätt Värdegrund.

Än så länge? Eller så är det bara vi här ute i landsbygdsdjungeln som får njuta av den förmånen?

Men jag undrar, medan alla stridbara aktivister strider för att vi ska utplåna århundraden av vår historia, ångra, ödmjukt ursäkta oss, knäfalla, höja våra knutna nävar och kompensera grupper vars förfäder tvingades leva under omänskliga förhållanden – vilka ska då strida för dem som än idag lever och arbetar under slavliknande förhållanden för att tillgodose dagens aktivister med billiga kläder, billig teknik och annat som är förutsättningen för bra bilder på Instagram och YouTube?

Finns det överhuvudtaget några som ägnar en tanke åt de vita som levde under samma bedrövliga villkor som slavarna på 1700-1800-talet? Mellan 1788 och 1868 sände till exempel engelska domstolar mer än 160 000 människor till Australien för att dumpas vid stranden till en orörd djungel där de förväntades bygga upp en ny engelsk koloni. Deras levnadsvillkor var verkligen omänskliga, långt bortom nutidsmänniskans begreppsvärld.

För att inte tala Europas alla gruv- och industriarbetare som från tidig ålder tvingades arbeta under förhållanden och villkor som vi inte kan föreställa oss i dag. Egentligen är vi skyldiga deras ättlingar en ursäkt för att de fick så urusla förutsättningar att skapa goda liv för sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn.

Och Australiens ursprungsbefolkning, aboriginerna, vem höjer en knuten näve för deras rätt till kompensation och rättvisa? Hur många miljoner har donerats för deras rättigheter från IKEA och HM?

Historien innehåller också barn som firades ner i skorstenar för att rensa sot, bönder, statare och torpare som var så gott som livegna och vuxna som godtyckligt spärrades in på livstid när de inte uppfyllde kraven från sin tids Värdegrund och normer. Men det behöver vi ju naturligtvis inte förhålla oss till i dag när vår tids fattiga lever under förhållanden som var förbehållna dåtidens överklass.

Men medan vi i skam och ånger utplånar vår egen historia lever vi i det som kommer att bli kommande generationers historia. Vad kommer de tänka när de upptäcker vad vi gjort med deras historiska arv? Hur kommer de att tänka när de läser om dagens nutid?

Det kommer vi aldrig att få veta.

Men jag vet hur jag själv har reagerat på judeförföljelserna under Hitler-tiden, McCarthys ihärdiga jakt på alla som på något sätt kunde anses som kommunister och därmed förtjänade fängelsestraff eller åtminstone totalt socialt utanförskap och offren för de nya ”folkliga” regimerna i Ryssland och Kina.

När det gäller religionsförföljelser har det ju varierat vilka som ska följas eller förföljas, men än i dag är den frågan högst aktuell och samlar djupt engagerade aktivister som definitivt inte vänder andra kinden till när de våldsamt försvarar vad det nu är de för ögonblicket försvarar.

Häxbränningarna som pågick under ca 300 år kostade 10 000-tals kvinnor livet. Förmodligen hade de alla anhöriga som fick fortsätta att leva med oläkbara trauman och social brännmärkning? Har vi några ursäkter till över för dem? Ska vi rent av sluta bränna våra valborgsmässobål eller andra bål som tänds världen över, som minne över någon historisk händelse eller handling, av hänsyn till dem som är ättlingar till dem som torterades och avrättades på detta barbariska sätt?

Och medan vi gör vårt allra, allra bästa för att skapa ett samhälle där ingen någonsin ska utsättas för kränkande särbehandling på grund av sitt ursprung eller sin hudfärg så ägnar vi inte en tanke åt vad som händer just nu och hur det kan påverka samhället i morgon.

Nu senast frihetsberövades två minderåriga pojkar som torterades och våldtogs under 10 timmar på en kyrkogård. SVT, vår statsfinansierade motsvarighet till BBC, ägnade knappt 30 sekunder åt denna händelse, men betydligt mer tid åt att redovisa för sockerhalten i läsk, här och i övriga Europa.

Ett val som kanske kan bli grunden till en ny brasa som när som helst kan ta fyr och bli historisk om ca 100 år, eller mindre?

Vi lär oss aldrig, eller hur?