”Platt” journalistik?

Det var länge sedan jag betalade för nyheter från svenska tidningar och jag mår bäst av att undvika att ta del av det som publiceras gratis. Det jag betalar för är alternativa nättidningar, som i och för sig fyller mitt behov av information men som inte tillfredsställer mitt behov av positivt tänkande, underhållning och intelligent trams.

Det är synd och jag håller med en nära vän som beskriver den svenska journalistiken som platt, toppstyrd, likformig och totalt ointressant.

Men det kan ha sina fördelar att tvingas söka nya vägar. Jag har till att börja med förbättrat mitt engelska ordförråd högst betydlig och dessutom fått en bredare, mer humoristisk och friskare syn på min omvärld.

Säga vad man vill om till exempel engelsk press, men den är så härligt otuktad, frispråkig, ironisk, sarkastisk och spretig jämfört med våra statsfinansierade medier, att vår egen slätstrukna och tillrättalagda nyhetsrapportering framstår som en innehållslös vattvälling.

Det händer saker och journalisterna reagerar ”all over the place” och det är så det ska vara. Inte enhetligt, inte med en och samma röst och framför allt inte från och enligt samma ”rekommenderade värdegrund”.

Det är högt och lågt, allvarsamt och förlöjligande, brutalt och varsamt på ett sätt som skulle vara totalt karriärdödande för en svensk journalist och jag häpnar och tänker – att de törs!!

Jag kan bli rörd, road, upprörd, arg, inspirerad och engagerad på en och samma tidnings nyhetssida? Donald Trump är inte enbart djävulen, Joe Biden är inte den enda räddningen för USA, BLM går att kommentera, fundera och ha åsikter om, migrationen kan kallas för ett problem, brottsoffer är verkliga offer, övervakningsbilder/filmer på kriminella publiceras, Zara Larsson är en liten stjärna bland flera andra, ingen vet vem Henrik Schyffert är och den ständigt synlige Boris Johnson älskas, hånas, omfamnas och hatas beroende på dagsformen. Det är oändligt uppfriskande. Som grädde på moset kan jag också få ta del av samma nyhetsflöde ur ett helt annat perspektiv, om jag söker mig till en konkurrerande tidning?

Märkligt, det känns som om jag flyttas tillbaka till en annan tid. En tid när vi också kunde läsa om en verklighet som vi kände igen oss i – oavsett vilken verklighet vi för ögonblicket levde i - i ledarkrönikor utan en gemensam Värdegrund som inte krävde total hängivelse och efterlevnad.

Jag har en väninna i England som säger att jag inte vet vad jag talar om. Hon tycker att engelsk press är sensationslysten, vulgär och vinklad och när jag säger att hon inte har en aning om vad orden ”vinklade nyheter” innebär utan att ha läst AB och DN på svenska, tror hon att jag skämtar.

Men jag skulle gärna byta till mig lite vulgaritet, sensationslystnad, frispråkig ironi och sarkasm mot att slippa vissa enögda, allvarstyngda och självutnämnda värdegrundspoliser som med hjälp av ledarsidor, debattprogram och twitter försöker driva det dumma folket åt Rätt Håll.

Men hur förklarar du begreppet ”den Svenska Värdegrunden” för någon som läser The Sun eller Daily Mail, där de, utan att darra på den feministiska manschetten, publicerar fler ”sexiga” bikinibilder på en dag än vad en svensk influenser gör under en hel veckas sponsrad semesterresa på Instagram?

Nu i Coronakarantänens Tid har jag i stället roat mig med att skriva ett 20-punkters Värdegrunds-Samarbetsavtal tillsammans med Katten.

Ursprungligen var avsikten att avtalet skulle innehålla 73 punkter, eftersom jag tar för givet att det är Normen för ett godtagbart Värdegrundsavtal, men Katten ruttnade och lämnade förhandlingsbordet redan vid 20, så vad gör man?

Tanken var att jag skulle översätta det och skicka det till min kattägande vän, men den Svenska Värdegrunden går inte att översätta på ett begripligt sätt även om man tar hjälp av en Katt. Dessutom så tror jag att jag personligen gör bäst i att inte sprida resultatet längre än till den allra närmaste familjen – eller bara dela det med Katten.

Så i stället för att läsa tidningar, dissekera Värdegrunden eller fundera över vad som hänt med åsikts- och yttrandefriheten, har Katten och jag börjat på ett nytt corona-projekt.

En sprillans ny Skapelseberättelse som bevisar att alla har haft alldeles fel eftersom vi inte förstod att - Först skapade Gud Katten, sedan Kvinnan för att ta hand om katten och sist Mannen för att bygga ett hus, med en fungerande kattlucka!!

Sedan gick det naturligtvis fullständigt åt H*****e med kattluckorna!