”Platt” journalistik?

Det var länge sedan jag betalade för nyheter från svenska tidningar och jag mår bäst av att undvika att ta del av det som publiceras gratis. Det jag betalar för är alternativa nättidningar, som i och för sig fyller mitt behov av information men som inte tillfredsställer mitt behov av positivt tänkande, underhållning och intelligent trams.

Det är synd och jag håller med en nära vän som beskriver den svenska journalistiken som platt, toppstyrd, likformig och totalt ointressant.

Men det kan ha sina fördelar att tvingas söka nya vägar. Jag har till att börja med förbättrat mitt engelska ordförråd högst betydlig och dessutom fått en bredare, mer humoristisk och friskare syn på min omvärld.

Säga vad man vill om till exempel engelsk press, men den är så härligt otuktad, frispråkig, ironisk, sarkastisk och spretig jämfört med våra statsfinansierade medier, att vår egen slätstrukna och tillrättalagda nyhetsrapportering framstår som en innehållslös vattvälling.

Det händer saker och journalisterna reagerar ”all over the place” och det är så det ska vara. Inte enhetligt, inte med en och samma röst och framför allt inte från och enligt samma ”rekommenderade värdegrund”.

Det är högt och lågt, allvarsamt och förlöjligande, brutalt och varsamt på ett sätt som skulle vara totalt karriärdödande för en svensk journalist och jag häpnar och tänker – att de törs!!

Jag kan bli rörd, road, upprörd, arg, inspirerad och engagerad på en och samma tidnings nyhetssida? Donald Trump är inte enbart djävulen, Joe Biden är inte den enda räddningen för USA, BLM går att kommentera, fundera och ha åsikter om, migrationen kan kallas för ett problem, brottsoffer är verkliga offer, övervakningsbilder/filmer på kriminella publiceras, Zara Larsson är en liten stjärna bland flera andra, ingen vet vem Henrik Schyffert är och den ständigt synlige Boris Johnson älskas, hånas, omfamnas och hatas beroende på dagsformen. Det är oändligt uppfriskande. Som grädde på moset kan jag också få ta del av samma nyhetsflöde ur ett helt annat perspektiv, om jag söker mig till en konkurrerande tidning?

Märkligt, det känns som om jag flyttas tillbaka till en annan tid. En tid när vi också kunde läsa om en verklighet som vi kände igen oss i – oavsett vilken verklighet vi för ögonblicket levde i - i ledarkrönikor utan en gemensam Värdegrund som inte krävde total hängivelse och efterlevnad.

Jag har en väninna i England som säger att jag inte vet vad jag talar om. Hon tycker att engelsk press är sensationslysten, vulgär och vinklad och när jag säger att hon inte har en aning om vad orden ”vinklade nyheter” innebär utan att ha läst AB och DN på svenska, tror hon att jag skämtar.

Men jag skulle gärna byta till mig lite vulgaritet, sensationslystnad, frispråkig ironi och sarkasm mot att slippa vissa enögda, allvarstyngda och självutnämnda värdegrundspoliser som med hjälp av ledarsidor, debattprogram och twitter försöker driva det dumma folket åt Rätt Håll.

Men hur förklarar du begreppet ”den Svenska Värdegrunden” för någon som läser The Sun eller Daily Mail, där de, utan att darra på den feministiska manschetten, publicerar fler ”sexiga” bikinibilder på en dag än vad en svensk influenser gör under en hel veckas sponsrad semesterresa på Instagram?

Nu i Coronakarantänens Tid har jag i stället roat mig med att skriva ett 20-punkters Värdegrunds-Samarbetsavtal tillsammans med Katten.

Ursprungligen var avsikten att avtalet skulle innehålla 73 punkter, eftersom jag tar för givet att det är Normen för ett godtagbart Värdegrundsavtal, men Katten ruttnade och lämnade förhandlingsbordet redan vid 20, så vad gör man?

Tanken var att jag skulle översätta det och skicka det till min kattägande vän, men den Svenska Värdegrunden går inte att översätta på ett begripligt sätt även om man tar hjälp av en Katt. Dessutom så tror jag att jag personligen gör bäst i att inte sprida resultatet längre än till den allra närmaste familjen – eller bara dela det med Katten.

Så i stället för att läsa tidningar, dissekera Värdegrunden eller fundera över vad som hänt med åsikts- och yttrandefriheten, har Katten och jag börjat på ett nytt corona-projekt.

En sprillans ny Skapelseberättelse som bevisar att alla har haft alldeles fel eftersom vi inte förstod att - Först skapade Gud Katten, sedan Kvinnan för att ta hand om katten och sist Mannen för att bygga ett hus, med en fungerande kattlucka!!

Sedan gick det naturligtvis fullständigt åt H*****e med kattluckorna!

Värdighet eller Värdegrund inom den ”normala” äldreomsorgen?

Sveriges äldre förtjänar att få världens bästa äldreomsorg. Vi kan inte acceptera att äldre dör ensamma, slutar sina liv socialt isolerade eller att människor känner stark oro inför att bli gamla på grund av brister inom omsorgen och sämre pensionsvillkor.

Alla människor ska kunna åldras med värdighet. Den dag man får svårt att klara sig själv ska samhället gå in och erbjuda den hjälp som behövs för att den äldre ska kunna fortsätta leva ett tryggt och meningsfullt liv.

Vår utgångspunkt är att varje människa är unik, med egna önskemål och intressen. Rätten till självbestämmande är lika viktig oavsett ålder. Den välfärd som betalas med våra gemensamma resurser ska därför präglas av stor valfrihet, hög kvalitet och ett värdigt bemötande och finnas tillgänglig för alla som behöver den.

Det finns ingen åldersgräns som upphäver rätten att bestämma över sin vardag. Äldre ska få känna välbefinnande och ha inflytande över vilka omsorgsinsatser som ges, oavsett i vilken kommun de bor. Alla ska få ett värdigt bemötande, ett tryggt boende och nära till läkarkontakter inom äldreomsorgen. Vi vill även förbättra för äldre genom att sänka skatten så att pension och lön beskattas lika, införa ”guldkort” i sjukvården, trygghetsboenden i alla kommuner, höja den demens- och geriatriska kompetensen hos personalen och få in mer kultur i omsorgen.

De sista åren i livet ska vara precis lika värdefulla som de första. Ingen ska behöva vara orolig för att inte få den omsorg de behöver. Valfriheten måste ökas och byråkratin måste minskas. Vi är alla olika, även när vi är äldre. Även om äldre överlag är nöjda med sin vård och omsorg, behöver kvaliteten inom vården och omsorgen för äldre höjas. Kvalitet kan handla om att ha en fast läkarkontakt och att som gammal slippa att sitta och vänta på akuten. Det kan också handla om att man själv får välja vem som kommer och städar i hemmet eller möjligheten att välja vilken typ av boende man ska bo på. Alla dessa aspekter måste vara med när vi ska skapa en bättre äldreomsorg.

Vi vill att äldre ska få bestämma själva över sitt liv och sin vardag, oavsett om det handlar om deltagande i arbetslivet eller vad de vill få hjälp med från hemtjänsten. Alla äldre ska kunna vara aktiva och må bra så länge som möjligt. Vi vill att fler får möjlighet att leva och bo som de önskar, även på äldre dagar, och att det finns en trygg äldrevård i hela Sverige.

Äldreomsorgen berör oss alla. Antingen är vi själva äldre och befinner oss i äldreomsorgen, vi kanske arbetar där, eller så kommer vi i många fall förr eller senare att hamna där.

Alla dessa vackra ord är hämtade från samtliga riksdagspartiers hemsidor, men det finns inte ett enda ord, en enda mening som skildrar den verklighet som väljarna tvingas möta den dag då de blir äldre, befinner sig i äldreomsorgen, kanske arbetar där eller förr eller senare hamnar där?

Verkligheten ser, som vi alla vet, helt annorlunda ut.

”Egna önskemål och intressen” kan du glömma, om du inte kan finansiera ditt vårdbehov själv. Det finns ingen värdighet utan bara ensamhet för den som inte har en familj som är villig att axla ansvaret. Det ”meningsfulla” livet innehåller inte några som helst aktiviteter utöver snabba blöjbyten, ingen möjlighet att vistas ute under de ”sista värdefulla åren”, rätten att bestämma över sin egen vardag innebär inte rätt till kommunikation på det egna språket och det ”värdiga bemötandet” får inte ens plats på det minutschema som stressad, ofta outbildad, hemtjänstpersonal tvingas följa.

Det som skildras i de politiska partiprogrammen är drömmar, fantasier om en tid som var och aldrig kommer att komma tillbaka. Verkligheten bakom de tomma orden och den sanningen som börjar ta form som det nya ”normala”, vill vi inte gärna förhålla oss till, trots att vi alla en dag kommer att tvingas göra det.

Och då är det förmodligen för sent. Då är det nya ”normala” kameraövervakning dygnet runt i hemmet, eller på rummet, och robotvård styrd av kommunens robotansvarige eller en låglöneanställd någonstans i Långtbortistan.  Allt enligt Socialstyrelsens nationella värdegrund om att värna och respektera den enskilda personens rätt till privatliv och kroppslig integritet, självbestämmande, delaktighet och individanpassning.

Rikard, fd lärare, beskriver det hela väl i en kommentar om psykisk ohälsa som bör läsas i sin helhet hos Fredrik Antonsson/I Otakt - Att vara normal är att tänka, känna och göra som alla andra. Detta är ett faktum, då det enda sättet att definiera eller mäta normalitet är genom med vilken frekvens och på vilket sätt en handling förekommer hos en population. Normalitet är således kvantitativt, inte kvalitativt som mått. [ …. ]

… skillnaden mellan det som är verkligt på riktigt och det som är vår gemensamma illusion av normalitet – det är ju i Sverige normalt att låta ens mor & farföräldrar, eller de egna föräldrarna, svälta till döds på kliniker istället för att hjälpa dem själva. Detta ses som normalt och gott, precis som avlivandet av livsdugliga foster eller könsstympning av flickebarn, så länge det rör sig om brunare barn. Det är det normala.

Jag vet inte hur många gånger jag skrivit det här, men var ett land befinner sig på Värdegrundsskalan synliggörs främst av hur de som styr värderar och behandlar de svagaste och med hjälpbehövande i samhället – äldre, funktionshindrade, psykiskt sjuka, kroniskt sjuka, missbrukare och hemlösa.

Så om vi lämnar de fria fantasierna på partiernas hemsidor och ser till vad de verkligen har levererat eller planerar för så kan vi lätt utläsa värdet av den ”Värdegrund” som de bekänner sig till.

Värdegrund och rötter ..

.. är Stefan Löfvens favorittema när han talar om Socialdemokraternas förträfflighet.

Alltså Socialdemokraternas Värdegrund och Sverigedemokraternas rötter.

Särskilt mycket rötter var det i valrörelsen 2014 när socialdemokraterna beskrev sig själva som ett under av godhet med rötter i den bördiga svenska myllan och SD som ett giftigt ogräs som rotat sig i brun, nazistisk gyttja.

Jag tänkte .. är han inte riktigt klok? För eller senare kommer han att behöva stå till svars för Socialdemokraternas egna rötter och handlingar i verklighetens 30-tal .. för till skillnad från väldigt många har jag hela tiden varit fullt medveten om Socialdemokraternas historia.

Men med den valrörelsens samtalsklimat kändes det inte riktigt hälsosamt att ifrågasätta den fastslagna, godkända historieskrivningen.

När rösterna var räknade efter valet 2014 utropade sig Stefan Löfven till vinnare och hade den ofattbara turen att få Alliansen att godta den seger han egentligen inte hade vunnit. När det ändå höll på att gå åt skogen för sossarna fick han DÖ-överenskommelsen som frälsarkrans att hålla sig flytande på de kommande fyra åren.

Och .. vips .. så fick vi känna på den s-märkta värdegrunden. Regeringen hann knappt landa vid makten förrän de gav sig på de svagaste i samhället, bl.a de funktionshindrade, som beskrevs som tärande, fuskande och rent kriminella.

NU då .. tänkte jag, nu måste väl ändå 30-talet s-märkta syn på funktionshindrade/sinnessvaga komma upp till ytan?

Men ingen reagerade? Ingen såg heller regeringens åtstramningar när det gällde psykisk ohälsa, som något som kanske bottnade i en gammal värdegrund med rötter i en tid som alla helst vill glömma eller klistra på någon annan.

När de äldre kommer närmre och närmre forna tider fattigstuga när äldrevården ”slimmas” och ”effektiviseras” så till den milda grad att det påminner om den tid då de ”tärande” auktionerades ut till lägstbjudande.

Men NU kom den, filmen om ETT FOLK, ETT PARTI som skildrar den tid då Socialdemokraterna utvecklade sina rötter och sin värdegrund och oavsett politisk hemhörighet så måste vi väl erkänna att det var ett genialiskt drag i en valrörelse som sossarna försökt få att handla om välfärd, solidaritet och lika värde.

Majoriteten av de kommentarer jag läst uttrycker den djupaste förvåning och överraskning trots att t.ex tvångssteriliseringarna inte upphörde förrän 1976?

”De socialdemokratiska "hjältarna" Gunnar och Alva Myrdal var ivriga förespråkare av tillämpad rashygien, och vad värre är, att deras motbjudande rashygieniska idéer hade en enorm genomslagskraft i samhället.

I sin bok "Kris i befolkningsfrågan" från 1934 förordade paret Myrdal bland annat tvångssterilisering av människor, för "utsovring av höggradigt livsodugliga individer". Mellan 1934 och 1941 tvångssteriliserades tusentals svenskar av rashygieniska skäl. De flesta var lågutbildade kvinnor ur arbetarklassen. Även många zigenare och "tattare" steriliserades.

Steriliseringslagarna sammanfaller tidsmässigt nästan exakt med socialdemokraternas 44 år långa obrutna regeringsperiod, åren 1932-1976.

Gunnar och Alva Myrdal - de två svenska rashygieniker som har orsakat absolut störst skada - hyllas dock fortfarande som arbetarrörelsens hjältar, och detta av exakt samma svenska arbetarrörelse som så gärna framställer sig själva som frontsoldater i kampen mot ondskan och mot fascismen”.

1934 skärptes steriliseringslagen 1941. Dåvarande justitieministern presenterade regeringens förslag till förändring med följande motivering:

”Ett betydelsefullt steg framåt i riktning av att sanera den svenska folkstammen, att befria den från fortplantning av arvsanlag, som leda till att i framtida generationer det förekommer individer, som icke äro önskvärda medlemmar av ett sunt och friskt folk.”

Det ledde till en avsevärd ökning av antalet tvångssteriliseringar och totalt steriliserades ca 63000 personer.

Jag vet inte hur många funktionshindrade som förlorat sin rätt till ”ett liv som alla andra” och hur många utbrända, utslitna anställda inom skola/vård/omsorg som nekats sjukskrivning efter att ha drabbats av psykisk ohälsa, under den senaste mandatperioden, men det går inte att bortse från att den ”gamla värdegrunden” fortfarande är fullt synlig. Svaga, utslitna och psykiskt sjuka är inte mycket värda .. särskilt inte om de är kvinnor.

Men än finns det hopp för Socialdemokraterna!

SSU har presenterat en egen hemsnickrad lite rörande kampsång där de bestämt hävdar att:

Sossarna skall göra allting bra!! För vi är starkare tillsammans. Från mörkret, vi stiger, vi stiger, vi stiger. Mot ljuset, vi stiger, vi stiger, vi stiger .. Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen! Sverige behöver en socialdemokratisk regering igen! Aahaahaahaahahahhahahh Ahhha! Aahaahaahaahahahhahahh Ahhha!”

Något som jag tolkar som att sossarna nu har insett att de under fyra års tid fört ner landet i djupaste mörker och nu tänker föra det mot ljuset igen genom att dumpa Miljöpartiet och Vänstern och bilda en ren socialdemokratisk majoritetsregering.

Hur det nu är tänkt att gå till?

Maciej Zarembas uppmärksammade artiklar i Dagens Nyheter 1997:

Rasren i välfärden. Folkhemmets förträngda arv

De olönsamma skars bort.

Jag ger upp!

I vårt land hyllar vi YTTRANDEFRIHETEN. Vi hyllar den så till den milda grad att det är temat för årets Bokmässa, som ett bevis för att ALLA har rätt att yttra sig i ALLA frågor.

Eller alla och alla och alla frågor och alla frågor?

Vi hyllar också VÄRDEGRUNDEN? Något som skapar en viss osäkerhet när det gäller yttrandefriheten? Kan människor med "fel" värdegrund verkligen ha rätt att yttra sig under full frihet .. särskilt i ett sammanhang som hyllar allas rätt till yttrandefrihet?

Nej kan de ju inte! Hur skulle det se ut?

Bara tanken på något sådant får alla med "rätt" värdegrund att överväga att avstå från att delta i ett sammanhang som hyllar ALL yttrandefrihet.

Och så kan vi ju inte ha det!

Eller så kan vi? För vi har ju också juridiskt bindande AVTAL som kan undertecknas av människor med olika värdegrund .. vilket krånglar till det med yttrandefriheten om det senare blir krångel med värdegrunden.

Så därför kan även människor med "fel" värdegrund .. men med mindre rätt till yttrandefrihet .. hävda sin rätt att vistas i samma lokal som dem som har "rätt" värdegrund .. men större rätt till yttrandefrihet?

Så har vi ju också det här med VINST. Om de med "fel" värdegrund kan förmås sälja sin rätt till yttrandefrihet, så gör arrangören mindre vinst, vilket bevisar att de har mest "rätt" värdegrund och förstärker deras rätt till total yttrandefrihet, eller hur det nu blir?

Men om de med "fel" värdegrund inte vill sälja sin rätt till yttrandefrihet, bevisar inte det i så fall att de på sätt och vis har en stabilare värdegrund än vad de med "rätt" värdegrund har? Vilket i så fall skulle göra att deras rätt till yttrandefrihet är mer förenlig med den "rätta" värdegrunden än den "felaktiga" värdegrunden som de påstås ha?

Men det är inte bara yttrandefriheten och värdegrunden som ställer till problem. Vi har ju ÅSIKTSFRIHET också.

Det betyder att vi har rätt att ha vilken åsikt vi vill i vilken fråga som helst .. men har vi rätt att yttra vår åsikt offentligt, om den inte stämmer överens med den för ögonblicket "rätta" värdegrunden?

Om åsikten är politisk och gäller ett demokratiskt valt riksdagsparti .. låt oss säga Miljöpartiet .. är det då förenligt med den "rätta" värdegrunden att använda sig av yttrandefriheten för att yttra den offentligt och samtidigt kräva full åsiktsfrihet?

Kan en arbetsgivare/företagare, med rätt värdegrund, begära att någon med en annan .. i h*ns ögon felaktig .. värdegrund offentligt ska göra avbön och avstå från sin åsiktsfrihet och yttrandefrihet för att ett tidigare avtal som utlovar ersättning för en avtalad arbetsinsats inte ska gå upp i rök på värdegrundens altare?

Och om nu denne arbetsgivare/företagare bestämmer sig för att betala ersättning för att få slippa få det som avtalats i ett juridiskt bindande avtal? Är inte det då ett bevis på att denne har en sämre värdegrund att stå på än den som vägrar att sälja sin yttrande- och åsiktsfrihet?

Jag känner att min egen värdegrund känns minst sagt vinglig och ostadig. Vad tycker jag egentligen och vad är rätt eller fel. Kan jag använda mig av min demokratiska rättighet att rösta på vilket parti som helst nästa val eller riskerar jag att falla i en fallgrop som tillhör den "rätta" värdegrunden i dag .. men kanske inte gör det i morgon?

Om jag röstar "fel" och säger det offentligt .. får jag då vistas på samma plats som de som hade "rätt"? Handla i samma affär? Sova på samma hotell? Äta på samma restaurang?

Förstör jag mina egna och mina närståendes alla framtida möjligheter till eget företagande om den åsikt jag har i dag är den åsikt som är "fel" om några år?

Vad händer i så fall med min yttrandefrihet och åsiktsfrihet? Försvinner de i samma stund som  den "riktiga" värdegrunden förvandlas till en "felaktig" värdegrund?