söndag 27 april 2014

Det är någonting som håller på att gå sönder i Sverige och det är inte ..


 .. välfärden, som sossarna oupphörligen hävdar .. utan tryggheten och tilliten. Maktlystna politiker och journalister med en tydlig agenda skyr just nu inga medel för att framställa Sverige som ett land som håller på att gå under, krossas, utarmas och sjunka ner i den djupaste fattigdom och armod.

Det som haglar över oss har vissa likheter med Putins försök att återerövra stormaktstiteln .. med desinformation från partitrogna journalister, krav på registrering av särskilt populära bloggare som hamnat på avvägar i tänkandet, tvångsutbildning av de svagaste ungdomarna  och små pöbelarméer som .. i demokratins namn .. reser runt och spöar skiten ur oliktänkande eller andra som oturligt kommer i vägen.

Jag växte upp under en tid då det fanns oskrivna regler som inte fick överträdas. Att sparka på någon som låg på marken var så otänkbart att den som gjorde det blev socialt brännmärkt för all framtid i sin umgängeskrets eller på en mindre ort. I dag hyllas varje spark som ett hjältedåd och de blodiga resultaten visas stolt upp på Youtube?

Ett handslag i vittnens närvaro var som en skriftlig överenskommelse och bröts inte med mindre än att den som gjorde det skämde ut både sig själv och sin familj. I dag stjäl ungdomar från varandra .. något som skulle ha varit otänkbart för inte alls så många år sedan.

I dag kan ingen "skämma ut sig" även om de försökte.

Det fanns till och med något som kallades "tjuvheder" och särskild omtyckta fängelsevakter/direktörer kunde få "fribrev" att hänga i hallen och var därmed skyddade från inbrottstjuvar.

Nu finns inte ens ordet heder kvar.

När jag växte upp så "klarade man sig själv" .. dvs den allra, allra sista möjligheten var att söka hjälp hos "det allmänna". Var du sjukskriven var du bunden till hemmet .. om inte läkaren skriftligt medgett "får vistas ute" i läkarintyget, och skammen var oerhörd om du blev påkommen i affären av en arbetskamrat när du officiellt låg hemma i influensa.

Arbetskamrater .. dom svek man inte.

Då, för inte alls så länge sedan, fanns det väl ingen som skulle tro att det skulle växa upp små politiska privatarméer med "revolutionärer" och "anti-fascister" som for omkring i landet och misshandlade eller vandaliserade hemma hos oliktänkande? Med sina luvor, mössor, och hatiska attityd liknar de till förvirring de män jag ser på nyhetsprogram från Ukraina .. luv- eller mössförsedda med en hatisk attityd .. och ett självförtroende som för tankarna till ett godkännande från högre ort.

Budskapet är solklart .. stå på "vår" sida annars ...!

Ännu mer otänkbart skulle det väl ha varit om något berättat om att kvällspressen samarbetade med samma "soldater" i "sanningens tjänst" för att kunna hänga ut och täppa till truten på medborgare med förargliga åsikter. Och om jag sagt att tv-licensen skulle användas till valpropaganda för vänstersidan av svensk politik så hade väl ingen trott mig?

En gång var miljöpartister människor som flyttade ut i kollektiv på landsorten och odlade sina egna grönsaker. I dag är det välkammade gossar och argsinta kvinnor som sippar rött på innerstadens gatuserveringar, anser att landbygdens folk får avstå från välfärdstjänster eller flytta till stan och att grönsakerna med fördel kan köpas från Tyskland?

En gång, så arbetade vänsterns kulturarbetare .. musiker, artister och skribenter .. för att skildra/skapa ett samhälle där alla stävade gemensamt, på lika villkor, med samma värde och delade/hjälpte/såg varandra som jämbördiga i en bättre värld. I dag hotar de med vedergällning, hat eller förakt om de som tycker fel inte genast rättar in sig i ledet och tycker rätt?

Politiker lutade sig då som nu på floskler och klyschor, lovade stort och motbevisade motståndarens lika stora löften med ungefär samma klena resultat. I dag ljuger man öppet och förlitar sig på de senaste generationernas dåliga matematikkunskaper .. eftersom ingen ser avgrundshålen i löfteskaskaderna.

I dag kan LO styra över sossarna och storslaget "ge sosseledaren Stefan Löfven lov" att bilda regering med vem han vill. Underförstått att det handlar om Vänstern och Miljöpartiet.

Men ändå. Det är nästan synd att det inte går att går ur facket retroaktivt.

När jag växte upp upplevde jag mig själv som NÅGON. Jag kände mig inte förtryckt eller ful eller för fet eller för smal och jag dög precis som jag var och kunde göra allt jag ville .. det kan jag inte i dag och det är kanske inte så konstigt, det har ju gått några år. Men det som känns märkligt är att de som är i den åldern jag var i då .. inte verkar känna samma trygghet och ha samma grundmurade känsla av att duga som de är?

I årets valrörelse är jag INGEN .. eller om fler skulle läsa det jag skriver, ett HOT!

Om jag använder fel ord är det ingen som besvärar sig med att försöka förstå vad jag menar .. men hur många som helst som är villiga att hänga ut mig som någon slags -ist eller -fob.

Det skrämmer mig.

Det är något viktigt som trasats sönder i årets valrörelse så här långt .. respekten för oliktänkande, förtroendet för det skrivna ordet, känslan av jämlikhet och samhörighet och tron på att det finns möjligheter. Det lika värdet .. vart tog det vägen?

Det är något fel när det inte räcker med att ifrågasätta en människas åsikt utan att även utseendet, den sociala hemhörigheten och personligheten också måste hånas och hatas. Av utbildade journalister?

Det skrämmer mig också!

Hur mycket är det tillåtet att tycka? VAD är det tillåtet att säga? VEM ska jag akta mig för och VEM tänker sälja ut mig om jag inte passar mig?

Vi har blivit ett ensamt folk som desperat försöker köpa lycka och tillhörighet medan vi lägger hela vår framtid i händerna på människor som ljuger oss rakt i ansiktet .. hyresrätter, javisst! Men på bekostnad av välfärden och servicen .. eller skrämmer oss med medial offentlig avrättning om vi ställer obekväma,fullt berättigade, frågor .. varför inte försöka lösa den nuvarande arbetslösheten INNAN vi skapar MER arbetslöshet??

För inte alls så länge sedan var middag med vänner middag med vänner, utan krångliga recept och designade middagsbord. Då talade vi med varandra över en spontan kopp kaffe eller över staketet och hade till och med tid att oplanerat gör saker tillsammans .. bara för att vi fick lust.

Nu är vi mest rädda för att inte duga, det talas om "klassmarkörer" som utpekar innehavaren som obildad, värdelös och utan värdegrund ... och eftersom vi inte vet vad det är förrän det är för sent, så famlar vi ängsligt omkring i en allt ensammare, otryggare och osäkrare tillvaro.

16 kommentarer:

  1. Peter Nicklasson27/4/14 21:13

    Du skriver bra, Any, men den här gången överträffar du dig själv :)
    Tyvärr har du ju rätt, samhället har trasats sönder.
    Det som jag själv en gång upplevde som ett hårt, men varmt och fast handslag mellan mig som medborgare och staten i form av ett samhällskontrakt existerar inte längre. Borta är den valkiga handen, ersatt av ett slappt, nervöst vått handslag. Det beskriver osäkerhet, förljugenhet och möjligt svek. Staten litar inte på Svensson, de som skulle granska statens affärer åt honom ägnar sig istället åt att granska honom själv, trots att Svensson fortfarande är löjligt trofast staten.
    Svensson håller på att bli blåst, läs t ex hur du blir lurad på pensionen http://www.svd.se/naringsliv/pengar/pension/en-pensionskrona-inte-langre-en-krona_3500100.svd#xtor=AD-500-[svd]-[tf_huvudspalt_1404]-[integration]-[aftonbladet]-[ettan]-[29]
    Läste precis innan din text Kadhammars långa artikel om de rika i Sverige i AB (tyvärr verkar den hamnat bakom betalväggen nu...) och slogs att hur samhällets förfall sammanfallit med den rikas utveckling.
    Även de rika visar mindre socialt ansvarstagande. Borta är långsiktigheten och ersatta istället av omedelbara bekräftelsekickar.

    Men, det börjar uppifrån. Man borstar sin trappa uppifrån och ned.
    Staten och eliten har visat oss vägen.

    Jag är inte glad. Alls.

    SvaraRadera
  2. En sak som särskilt skrämmer mig är att nu har vi sådan brottslighet att folk vågar inte vittna. 'Dialogpolisen' kan inte skydda vittnena.

    SvaraRadera
  3. Och man vaktar sina ord noga när man är med sina vuxna barn, syskon och goda vänner...... Man vet inte längre vem som kan, bli ens fiende.

    SvaraRadera
  4. Åsiktskorridoren blir trängre och trängre. Man får ta sig en allvarlig funderare på om man ska bo kvar här om vänstersidan vinner valet. Korridoren kan lätt utvecklas till ett nålsöga och vem vill uppleva den problematiken?

    SvaraRadera
  5. Jadu, nu är jag öppet en nationalsocialist-helt djävla otroligt!!

    SvaraRadera
  6. @Maja
    Vi äro tusenden
    Som levt
    i ofrihetens tid
    Vi äro tusenden
    som beslutat oss
    ta strid

    SvaraRadera
  7. Väldigt talande inlägg! Jag håller till fullo med dig om att något värdefullt håller på att gå förlorat. Även om jag anser att vänstern (inkl MP) bär den större delen av skulden till samtalets sammanbrott, de mer eller mindre paramilitära gruppernas framväxt, det ständiga ljugandet och stämplandet, det offentliga schavotterandet så kommer vi inte ifrån att högern tillåtit skurkar plundra samhällets gemensamma resureser och kallat det marknadsekonomi. I mina ögon är marknadsekonomi inget annat än ett system där man är strävsam och gör rätt för sig, inte ett system där stölden är satt i system.

    //Rick

    SvaraRadera
  8. Fantastiskt bra inlägg. Säger som Peter, du har till och med överträffat dig själv.

    Det som slår mig när du skriver om att heder inte längre finns så är det att jo, det pratas om heder ibland, och då är det något negativt som i hedersbrott. Kanske är det så att det har blivit smutsigt ord? Är det så att det ordet faktiskt har stulits - och inte bara ordet, utan även betydelsen.

    Som du varit inne på förut så var inte allting bättre förr - det fanns problem. Men vissa saker har tappats bort någonstans på vägen.

    SvaraRadera
  9. Anybody,
    Oj, vad jag håller med dig om allt – en lysande sammanfattning.

    Förändringen av vad som är socialt acceptabelt – etiskt och moraliskt - har drastiskt förändrats på ett sätt som nog ingen skulle kunnat förutse, eller ens trott på, för några decennier sen.

    Det enkla vore kanske att resignera, men vi är säkert många som tänker i banor liknande dina och fortfarande reagerar med tillräckligt mycket ilska och frustration. Bra drivkrafter att ta till.

    När vi suckat en stund över sakernas tillstånd är det dags att leta fram optimismen. Ja, jag tror fortfarande på förändring. Ju äldre jag blir, ju starkare blir övertygelsen om att det mesta kan bli bättre, eftersom jag ändå fått uppleva det så många gånger. Både i samhället och på de många stora och ofta trögrörliga företag där jag arbetat.

    Alla har inte tillgång till en offentlig plattform som du och andra bloggare och skribenter, men alla kan samtala med sin närmaste omvärld på något sätt. Vi har frukostbordet därhemma, kollegor på arbetet, grannar, vänner och bekanta. Och då menar jag samtala, inte agitera.

    Alldeles vanliga personer i vår omgivning har inga spikade agendor som överskuggar alla argument och stänger ute allt som avviker från den utstakade linjen. De flesta jag träffar är intresserade av att lyssna till andra åsikter än de egna så länge de blir bemötta med intresse och respekt.

    Och när man behöver lite extra kraft är din blogg och en del journalisters arbete ett bra sätt att få en välbehövlig vitamininjektion. Gott så.

    //Gunnie

    SvaraRadera
  10. Ett friskt lysande inlägg bland dina många. När det känns som mest angeläget. Precis som vårsolen.

    Det mesta stämmer säkert också. Värden förloras hela tiden. Ibland är det bra. Men ofta är det tragiskt. Nu är det också lättare att kolla upp maktens argument. Anklagelserna. Förtalet. Girigheten. Karriärismen. Löftena. Förenklingarna. Fördömandena. Kollegialitet. Beroende. Tjänster och gentjänster. Hyckleri. Moral och dubbelmoral. Allt, nästan, finns att kontrollera eller komplettera på nätet. Den gamla tidens trögare ordergångar gjorde kanske att de värsta dumheterna filtrerades bort på vägen av något mer verklighetsanknutna personer. Så när det når fram till den som aktivt gör uppdraget eller faktiskt läser om det har förnuftsbaserade tankar självjusterat det mest ogenomtänkta. Nu går det fortare. Direkt från apans mun till gräsrötterna på några minuter. Att tänka högt har blivit riskabelt.

    Samtidigt blir det också alltmer uppenbart hur enkelt det är att utnyttja just detta om du är förslagen, strategisk och cynisk. Leta efter känslomässiga tangenter att trycka på. Spela ut. Dela in. En industri av åsikter anpassade för dagens behov. Moral och värderingskoder blir viktigare än kunskap och förnuft.

    Bäst av allt. Inga ställer motfrågor. Har du rätt utgångspunkt, korrekt perspektiv och godkänd tydlig målbild då slipper du motfrågor. Du kan rädda världen, miljön, etniska grupper, klasser, ryska minoriteter, välfärden, barnen eller alltings baksida. Du verkar stå på rätt sida och ingen ställer motfrågor. Det jobbigaste blir bara att bestämma nästa ämne att torgföra.

    Birg. T

    SvaraRadera
  11. När jag läser det här så känner jag mest för att bli som de tre aporna och hålla i alla fall för ögon och mun samt sjunga trala la la laaa högt för att slipa se det som du så träffsäkert belyser.

    Vet inte hur mycket mer jag orkar!?

    SvaraRadera
  12. Ögon och öron skulle det så klart stå :oops:

    SvaraRadera
  13. Mycket bra Any och även kommentarerna gör att det känns som det ändock finns hopp.

    SvaraRadera
  14. Hej. Borgarna är dåliga, mitt namn är Magdalena Andersson. Sa jag att borgarna är dåliga? Vi lägger fram en enormt stark budget idag. Där miljoner tas från stöd till ungdomar i arbetslivet och läggs istället till utbildnings satsningar inom skolsektorn. Förresten är borgarna dåliga. Vi inför flera lärare redan från första skoldagen om vi blir valda.. -Joho det går visst. Eftersom vi är bra. Och vill.

    Och så måste jag framföra att borgarna är dåliga. Bättre skola vill vi. Borgarna vill ha sämre skola. Och det beror på att de är dåliga.

    SvaraRadera
  15. Bästa jag läst från dig tror jag.

    SvaraRadera