Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 1 april 2014

En kommentar till kommentaren ..


 Det samhälle som jag växte upp i finns inte längre kvar? Jag har sett hur det sakta har förändrats och är därför inte direkt förvånad, även om det slutliga sönderfallet går fortare än vad jag hade förväntat mig?

Jag hade hoppats att jag skulle hinna dö innan min egen familj skulle riskera att dras med i fallet .. men nu ser det inte ut som om jag skulle bli bönhörd. Attans också .. de sysslolösa, bekymmersfria, trevliga dagarna på ålderns höst, kommer förmodligen att infinna sig efter urnsättningen?!!

Jag skulle kunna försöka skriva om hur jakten på det absolut rättvisa och jämlika samhället har skapat det våldsdyrkande, kränkta, passivagressiva och hatiska samhället .. men så upptäcker jag att Dick Erixon redan har gjort det i .. "Fotbollsvåldet: ensidiga rättigheter urholkar dygderna" .. där jag fastnar för raderna - "Nu börjar vi få betala priset. Vi går inte säkra någonstans. Du och jag, vem som helst, kan bli ihjälslagen mitt i stan medan andra bara passivt ser på. Så ser det rättighetsstyrda och dygdefria samhället ut". 

Sedan tycker jag att du ska fortsätta med att läsa det tidigare inlägget .. "Är staten god och människorna onda?" ... där han bl.a skriver - "Priset för utveckling är frihet som innebär att allt inte hela tiden blir rättvist. Men allt blir bättre för alla, om än i olika takt".

Nu vet du hur jag tänker och känner .. men vad ska jag nu hitta på när någon annan imponerar med ämnet för dagen?

Ja, jag kan ju alltid återge en kommentar på en kommentar till en helt annan bloggpost ..

@Martin. "Vi vill införa en läxfri och betygsfri grundskola - kan någon förklara varför den åsikten ska ha lika mycket värde/plats som andra åsikter i en demokrati?"

Enkelt. Eftersom läxor är ojämlika. En del har svårt för läxor medan andra har enkelt. Vilket blir orättvist. Vissa har en bra läxmiljö hemma. Vissa har en urusel läxmiljö hemma. Vissa har föräldrar med akademisk utbildning. Vissa har föräldrar som är analfabeter. Vissa får bra betyg vissa får dåliga betyg. Vissa läxor är tråkiga vissa är roliga. Vissa dagar är det soligt och varmt ute vissa dagar är det kallt och grått ute.

Ständigt dessa orättvisor och ojämlikheter. Som är bra att utnyttja för att själv få makt och bekräftelse. Social identitet och betydelse. Den lätta vägen. Den lockande vägen.

Men det kan bli ännu lättare. Avskaffa betyg, läxor, prov, fulhet, dåligt väder, sjukdom och många ord som kan anses nedsättande. Inför en jämlik baslön för alla oavsett ifall man jobbar eller inte. Om man behöver den eller inte.

Därefter kan alla tv-nyheter handla om diskussioner i uppriven patos-atmosfär huruvida baslönen skall höjas. Hela tiden. Då blir det så lätt att de flesta människor kan bli politiker. Vilket blir rättvist. Äntligen.

Det faller sig naturligt att fortsätta på samma ämne .. total rättvisa/jämlikhet i utbyte mot frihet/individualitet .. när jag ser att Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt klättrar på förtroendestegen hos svenska folket?

Vänsterledaren har till och med skaffat sig en nästan dubbelt så stor förtroendeökning i procent än sosseledaren?

Så min anonyme kommentator verkar ha rätt .. det svenska folket fängslas(!) av drömmen om det trygga, absolut rättvisa och myndighetsstyrda samhället där alla har  EXAKT lika lite att leva på och alla är PRECIS lika lite värda - i jämlikhetens namn.

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr.,

10 kommentarer:

  1. Ingenjören1/4/14 11:37

    "Nu börjar vi få betala priset. Vi går inte säkra någonstans. Du och jag, vem som helst, kan bli ihjälslagen mitt i stan medan andra bara passivt ser på. Så ser det rättighetsstyrda och dygdefria samhället ut".

    Det där är ju iofs ett jävligt märkligt påstående med tanke på att det dödliga våldet har minskat kraftigt de senaste åren och nu är nere på de nivåer det var på i slutet av sjuttiotalet. Det ganska vanligt att ungdomar tror att den tiden vi lever i just nu är unikt farlig.

    SvaraRadera
  2. Nu tror jag inte att det var det ökande våldet han skrev om utan om våra egna reaktioner på våldet - att det är alltid någon annans problem?

    SvaraRadera
  3. Ingenjöenr: De senaste året så är det dödliga våldet dubbelt så stort som för två år sedan.

    SvaraRadera
  4. Tack Ingenjören för att du rättar ungdomar som Any, Dick Erixon, Hmm, och mig själv, (hej mina glada unga ;-D polare!) Det är tur att det finns farbröder som du och Jerzy som alltid vet bättre efter att ha sett en siffra i statistiken. Vi "ungdomar" *fniss* drar så lätt slutsatser efter vad vi ser själva och annat, som hur många som räddas till livet på sjukhus numera. Men det är klart det DÖDLIGA våldet har ju minskat under några år (fram tills nu alltså) så det är nog inte så mycket att bry sig om. Löjliga vi är va?

    Du har aldrig funderat på att försöka förstå andemeningen i vad folk skriver?

    SvaraRadera
  5. Ursäkta Any. Jag borde väl inte raljera på det viset men jag blev plötsligt så trött på alla besserwissrar som alltid dyker ner på en enskildhet i en text och bortser från vad texten vill förmedla.

    SvaraRadera
  6. Malin .. be my guest!!;-)

    Delad trötthet är dubbel trötthet! :-D

    SvaraRadera
  7. Jag är tveksam till Dicks analys. Jag tror, att det är frånvaron av något personligt ansvar, som är själva kärnan.

    Våldsbrottslingar ursäktas med att de själva är offer för sin barndom, sin uppväxt, för droger, något trauma, föräldrarnas skilsmässa... - ALLT kan användas för att ursäkta någons utagerande beteende och brottslighet.

    Gemene svensk uppmanas att inte vara "fördomsfull" - t.ex. inte hysa "fördomen" att brottslingar är klandervärda. Svensken bör i stället vara "tolerant" och "förstående" mot ligister.

    Jag tror inte heller att Dick har rätt i sitt hypotetiska resonemang:

    För 20-30 år sedan hade inte ett fåtal kriminella kunnat attackera människor på det här sättet. Man hade inte ens försökt. Då var det självklart att alla agerade om något hände.

    Folk hade omedelbart och unisont gripit in för att stoppa galningarna. Redan under uppladdningen hade omgivningen reagerat och tagit udden av det utåtagerande beteendet.


    The Bystander Effect var en realitet också för 20-30 år sedan:

    ”The bystander effect, or bystander apathy, is a social psychological phenomenon that refers to cases in which individuals do not offer any means of help to a victim when other people are present. The probability of help is inversely related to the number of bystanders.

    In other words, the greater the number of bystanders, the less likely it is that any one of them will help. Several variables help to explain why the bystander effect occurs. These variables include: ambiguity, cohesiveness and diffusion of responsibility.”.

    http://en.wikipedia.org/wiki/Bystander_effect

    De kriminella har helt enkelt blivit många fler idag i Sverige. För 20-30 år sedan fanns knappast begreppet "livsstilskriminella".

    -----

    A propos diskussionen om våld ovan. Det s.k. dödliga våldet har minskat eftersom sjukvårdens förmåga att rädda liv har ökat.

    Men våldet har ökat och risken för gemene man att bli rånad och/eller fälld till marken av någon okänd person har ökat påtagligt.

    SvaraRadera
  8. "Skulden är en man – inte ett kollektiv" skrivs det på en ledare i DN. Märkligt! För i alla andra fall så beskyller man kollektivet för det mesta, dvs. männen som grupp.

    DN - Dyng Nyhetsspridare

    SvaraRadera
  9. Opinions siffror för partier eller partiledare speglar journalisternas jobb mer än politikernas.

    Nu har ju ett parti föreslagit extremt kontroversiella förändringar av skolplikten vilket kunde generera hur mycket media exponering som helst. Kritik och analyser skulle kunna genomlysa förslaget från alla vinklar och vrår. Mängder med tänkbara problem skulle kunna mjölkas fram i förslaget. Istället är det nästan helt tyst.

    Antyder alliansen att man måste se över pensionsåldern blir det ramaskri i media, intervjuer med potentiellt drabbade och extremt kritiska personer på golvet. Utan att ge någon bakgrundsinformation. De negativa omdömena haglar. Utan att något förslag alltså är lagt överhuvudtaget. Något år senare ansluter sig det största oppositionspartiet till samma tankegångar. Då är det helt tyst igen.

    Vad skall folk tro? Så man ger journalisterna betyg, inte politikerna.

    Erik

    SvaraRadera
  10. Nej, vi ska inte kasta in handduken – för det är inte alltid så uselt som det framställs, livet nu för tiden, men ganska så annorlunda…

    Om våldet:
    Glöm inte bort den viktiga parametern att vi människor/samhället har en betydligt lägre toleransnivå för våld i dag än vi har haft tidigare. För inte allt för länge sen hade bönderna ”rätt” att misshandla sina drängar och kräva sexuella tjänster av pigorna. När jag gick i skolan var det helt OK att lärarna slog oss elever med den meterstora stållinjalen när de var missnöjda med våra prestationer. Familjevåldet var inte mindre, men hur många tyckte att det var rätt att anmäla? Våld som uppfostringsmetod var inte bara tillåtet, utan betraktat som helt nödvändigt för att skapa goda människor och medborgare.

    Vi befinner oss kanske i någon slags transformeringsprocess mellan det tidigare självklara att somliga är finare och mer värda än andra enbart i kraft av sin samhällsställning (ni vet präster, lärare, godsägare, direktörer, kronofogden och länsman…) och det nuvarande där alla ska vara exakt lika och ha det exakt lika oavsett vad vi själva gör och hur vi gör det.

    Men med lite tur kanske vi landar i en gemensam syn som inkluderar att det faktiskt finns en tydlig och självklar koppling mellan vårt personliga ansvar, våra egna handlingar och hur tillvaron ser ut för oss - och andra.

    För hur det än klagas idag, har vi verkligen mängder av möjligheter att skapa ett bra liv även om vi startar från ett riktigt dåligt utgångsläge. Såklart att det är mycket enklare om vi föds ”med guldsked i munnen” och såklart är det riktigt orättvist. Världen har aldrig varit och kommer aldrig att vara rättvis. Men den är - genom olika former av insatser från samhället - väsentligt mer rättvis idag än den var för bara 50 år sen.

    Alla kan utbilda sig, utan att komma från en välbärgad miljö. Inkomstklyftor som är ett hett ämne idag, finns, men ser naturligtvis annorlunda ut i ett samhälle där även de fattigaste har rätt till hjälp och stöd än om man vore utelämnad till att tigga och leta mat i soporna. Vi har mängder av ekonomiska bidrag, till mat, bostad, barn, utbildning, läkare, medicin, resor, etc. En utopi för många som fortfarande lever och minns hur det varit tidigare.

    Nej, allt är definitivt inte bra och det är självklart att vi ska identifiera fel och jobba för att göra saker bättre. Men kanske har vi glömt bort att se oss i spegeln och fråga oss vad vi själva gör och bidrar med. Både i stort och smått.

    En bra åtgärd vore också att ifrågasätta och klaga mer på den förenklade och sensationsinriktade världsbild som medierna öser över oss varje dag. Journalister som drivna av sina egna politiska mål tar bort och lägger till som det passar dem, gör det ibland otroligt svårt att få en verklig uppfattning om vilket samhälle vi egentligen lever i.

    //Gunnie

    SvaraRadera