Jag läser vad Hans Odeberg skriver ...

 .. på sin blogg "Bubbavel", och jag inser att jag är en dålig, dålig människa.

En föraktlig person som skaffar mig fördelar för mina egna skattade pengar. En usel varelse som väljer att se om min egen person och bekvämlighet, i stället för att mata flygbolagen, researrangörerna, krogarna, de fina butikerna och får lite fart på lyxkonsumtionen .. som jag faktiskt aldrig kan komma i närheten av ändå.

Jag dricker inte ens tillräckligt mycket sprit så det lönar sig för staten och sparar säkert en inte allt för föraktlig slant på att vägra grilla.

Men jag måste erkänna .. jag har en privat SJUKVÅRDSFÖRSÄKRING.

Nu är det sagt. Nu står jag på samma sida som de RIKA. De som använder sig av "bakdörren till Privatvården" ... den dörr som Daniel Suhonen beskriver så här ...

"För de rödgröna gäller bara en sak efter valet. Bakdörren till privatvården i hjärtat av den offentliga vården måste låsas igen, utvecklingen med fler privata vårdförsäkringar brytas och den offentliga vården förbättras. Bara en bra offentlig vård murar igen hållet (sic) där bakdörren satt"

Jag har utnyttjat min försäkring vid två tillfällen. En gång när jag inte fick någon hjälp när jag skadat min axel och en gång när jag hamnade i en rent Kafka-liknande situation när jag fick gallsten.

Jag fick smärtsamma anfall nästan varje vecka och fick veta att jag skulle få en operation inom 3 månader .. efter det att jag varit på ultraljudsundersökning .. som jag skulle få en tid till inom 1 månad?

Efter en månad fick jag mycket riktigt en tid för ultraljud och väntade tålmodigt på min brits medan en allvarlig man gnuddinuttade runt på min mage och sökte och sökte och sökte och sökte och ..

Hittar du något? .. frågare jag som tyckte det var läge att vara lite social.

Just nu tittar jag på din ena njure .. svarade han gravallvarligt.

Hittar du inte gallblåsan?? .. sa jag som trodde att han skämtade.

Har du den kvar!?? .. frågade han förvånat ... och när jag svarade jakande på den frågan försvann han.

??????????

Det dröjde jättelänge och jag undrade om jag diskvalificerat mig som patient .. men så kom det TVÅ allvarliga män och gnuddinuttade på min mage .. och så var det klart och adjöss.

Nästan en månad senare ringde en läkare. Hon berättade att jag hade gallsten .. vilken överraskning! .. och skulle få en operation. Men först skulle jag få tala med en läkare.

Den som ska operera?

Men nej, det var en läkare som skulle informera OM operationen, och sedan skulle jag få en tid för operation inom 3 månader.

Tiden för information var 2 månader senare?

Då gick jag till Maken och sa ... jag vill dö hemma!!

Då påminde han mig om den PRIVATA sjukförsäkringen som jag betalat troget på i flera år.

Halleluja, pris ske Herren ... inom en månad befann jag mig på Sophiahemmet, hade en intresserad läkare på sängkanten som informerade om vad som skulle ske, blev omhändertagen i en fantastisk miljö, av änglar som verkade uppriktigt intresserade av oss som delade rum tack vara förutseende arbetsgivare eller eget sparande.

Vi var fyra tanter på samma rum .. och ingen som såg oss skulle ha anat att här låg överklassen. Inte ens vi själva .. eftersom vi alla tillhörde samma lite halvtrista medelklass. En galla (jag), en handledsskada (damfrisörska), ett utslitet knä (äldrevården) och så den som anlände sist som jag inte riktigt kommer ihåg.

I Daniel Suhonens rättvisa rödgröna värld så får vi alla konsumera precis vad vi vill för våra egna pengar .. bara det inte gör att vi mår bättre än någon annan. I Daniel Suhonens värld ska INGEN räddas från smärta och lidande utan ALLA måste stå i samma kö där ... PENGARNA MÅSTE TA SLUT, UTAN ATT DET BLIR NÅGOT ORÄTTVIST BESTÅENDE KVAR!!

Att spara är nästan suspekt i dag. Att spara med tanke på sämre tider är rent högertänkande och bör bestraffas, genom att det sparade konfiskeras och delas ut bland behövande. I en kö där du själv får ställa dig om du är så dum att du inte skuldsätter dig upp över öronen i solidaritetens namn.

DN, DN, DN, DN, Expr.,

En kommentar till kommentaren ..

 Det samhälle som jag växte upp i finns inte längre kvar? Jag har sett hur det sakta har förändrats och är därför inte direkt förvånad, även om det slutliga sönderfallet går fortare än vad jag hade förväntat mig?

Jag hade hoppats att jag skulle hinna dö innan min egen familj skulle riskera att dras med i fallet .. men nu ser det inte ut som om jag skulle bli bönhörd. Attans också .. de sysslolösa, bekymmersfria, trevliga dagarna på ålderns höst, kommer förmodligen att infinna sig efter urnsättningen?!!

Jag skulle kunna försöka skriva om hur jakten på det absolut rättvisa och jämlika samhället har skapat det våldsdyrkande, kränkta, passivagressiva och hatiska samhället .. men så upptäcker jag att Dick Erixon redan har gjort det i .. "Fotbollsvåldet: ensidiga rättigheter urholkar dygderna" .. där jag fastnar för raderna - "Nu börjar vi få betala priset. Vi går inte säkra någonstans. Du och jag, vem som helst, kan bli ihjälslagen mitt i stan medan andra bara passivt ser på. Så ser det rättighetsstyrda och dygdefria samhället ut". 

Sedan tycker jag att du ska fortsätta med att läsa det tidigare inlägget .. "Är staten god och människorna onda?" ... där han bl.a skriver - "Priset för utveckling är frihet som innebär att allt inte hela tiden blir rättvist. Men allt blir bättre för alla, om än i olika takt".

Nu vet du hur jag tänker och känner .. men vad ska jag nu hitta på när någon annan imponerar med ämnet för dagen?

Ja, jag kan ju alltid återge en kommentar på en kommentar till en helt annan bloggpost ..

@Martin. "Vi vill införa en läxfri och betygsfri grundskola - kan någon förklara varför den åsikten ska ha lika mycket värde/plats som andra åsikter i en demokrati?"

Enkelt. Eftersom läxor är ojämlika. En del har svårt för läxor medan andra har enkelt. Vilket blir orättvist. Vissa har en bra läxmiljö hemma. Vissa har en urusel läxmiljö hemma. Vissa har föräldrar med akademisk utbildning. Vissa har föräldrar som är analfabeter. Vissa får bra betyg vissa får dåliga betyg. Vissa läxor är tråkiga vissa är roliga. Vissa dagar är det soligt och varmt ute vissa dagar är det kallt och grått ute.

Ständigt dessa orättvisor och ojämlikheter. Som är bra att utnyttja för att själv få makt och bekräftelse. Social identitet och betydelse. Den lätta vägen. Den lockande vägen.

Men det kan bli ännu lättare. Avskaffa betyg, läxor, prov, fulhet, dåligt väder, sjukdom och många ord som kan anses nedsättande. Inför en jämlik baslön för alla oavsett ifall man jobbar eller inte. Om man behöver den eller inte.

Därefter kan alla tv-nyheter handla om diskussioner i uppriven patos-atmosfär huruvida baslönen skall höjas. Hela tiden. Då blir det så lätt att de flesta människor kan bli politiker. Vilket blir rättvist. Äntligen.

Det faller sig naturligt att fortsätta på samma ämne .. total rättvisa/jämlikhet i utbyte mot frihet/individualitet .. när jag ser att Stefan Löfven och Jonas Sjöstedt klättrar på förtroendestegen hos svenska folket?

Vänsterledaren har till och med skaffat sig en nästan dubbelt så stor förtroendeökning i procent än sosseledaren?

Så min anonyme kommentator verkar ha rätt .. det svenska folket fängslas(!) av drömmen om det trygga, absolut rättvisa och myndighetsstyrda samhället där alla har  EXAKT lika lite att leva på och alla är PRECIS lika lite värda - i jämlikhetens namn.

DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr.,

Sankt Göran och Draken.

Jag har verkligen ansträngt mig för att förstå hur han tänker, Göran Lambertz. Det är naturligtvis inte helt lätt för en vanlig, enkel och obildad människa som jag att begripa de tankar en intellektuell gigant som Göran Lambertz tänker .. men jag tror jag förstår, lite i alla fall?

Han anser att alla de åtta fällande domarna i målen mot Thomas Quick är oklanderliga och att han därför ska anses vara skyldig i evighet. amen. Grunden till detta är att domsluten inte kunde ha blivit något annat än skyldig eftersom underlaget entydigt pekade i den riktningen.

Att underlaget sedan var manipulerat och innehöll felaktigheter är helt betydelselöst eftersom domstolen inte visste om det?

De dömde på det material som presenterades av åklagaren och godkändes av försvarsadvokaten och därmed dömde de rätt.

Alltså är mannen skyldig .. eftersom han dessutom blivit dömd tidigare!

Som sagt, jag tror jag förstår vad han menar.

Men då underkänner han samtidigt hela systemet med rättvisa, tycker jag? Då blir ju det hela bara ett juridiskt hantverk som egentligen inte alls tar hänsyn till den individ det handlar om?

Göran Lambertz avhumaniserar Thomas Quick/Sture Bergwall. Han förvandlar en psykiskt sjuk man som erkänt åtta brott, under påverkan av narkotiska preparat tillhandahållna av personal på den vårdanstalt som har ett egenintresse av att framkalla "förträngda minnen", till ett monster .. en Drake som ska bekämpas till varje pris?

Alla som ifrågasätter de metoder och de slutsatser som låg till grund för de fällande domarna reduceras till Quickmotståndare .. Drakens följeslagare, som också ska nedläggas med vilket vapen som helst?

Göran Lambertz söker stöd hos Åklagaren som gjorde karriär på att sätta Draken inom lås och bom, Förundersökaren/Polisen som anpassat materialet efter Åklagarens behov, Försvarsadvokaten som gjorde sitt yttersta för att stödja de erkännanden som Draken gjort, med benäget bistånd av rättspsykiatrin, och Journalisten som presenterade de andras slutsatser som sanningar.

Alltså .. den svans som presenterade det underlag som ligger till grund för de domar som Göran Lambertz menar är oklanderliga.

Det är ju självklart att han har rätt .. om vi ser det ur hans perspektiv där människan Thomas Quick/Sture Bergwall är helt utraderad, där de som anklagas för felaktigheter är ofelbara och där domstolen inte sysslar med rättvisa för individen utan bara är satt till att åstadkomma en oklanderlig pappersprodukt baserad på andra oklanderliga, men tillrättalagda, pappersprodukter.

Så förvandlas en människa till en Drake. Tidigare missgärningar blir bevis, sjukdom blir bevis, försvunna människor blir faktiska mordoffer och kan därmed spåras till brottsplatser där det inte finns några offer. I stället för bemöta en människa som söker upprättelse så angriper Göran Lambertz en Drake som hotar både honom och den "absoluta rättvisa" som skapats av dem som han hämtar sin information från.

Det är som en berättelse av Terry Pratchett.

Se den skranglige Riddaren i sin skinande rustning som, med en enda trollformel i sitt trogna åttabenta Bagage och sin enormt vassa, magiska penna, går till angrepp mot den misslyckade, osympatiske och drogade mannen från Ankh-Morporks gränder, som han tror ska knuffa honom och Bagaget över Skivans kant.

Se vem som är mest lyckad, tillförlitlig och trovärdig! Se vilken usel människa han angriper! Kan det råda något tvivel om vem som har rätt?

Varför är det då så svårt att ta död på eländet??

I en värld av speglar är alltid Makten fullkomlig, men om speglarna krossas till skärvor bleknar Magin bort och ger ifrån sig myriader sub-astrala partiklar som förvränger verkligheten i området.

Du är ju Riddare, säger Bagaget. Använd din magi .. bevisa något! Rädda oss!

Vi har förirrat oss in i en zon med högt magi-index, säger Riddaren. Fråga mig inte hur, men vi känner av efterverkningarna. Om vi går tillbaka samma väg vi kom kanske vi klarar det.

Och vart är de på väg nu, undrar den intresserade läsaren.

På väg kantvart i full fart .. svarar kristallkulan.

Ibland ser verkligheten som den beskrivs i böckerna om Skivvärlden, verkligare ut än den verklighet som beskrivs i den verkliga Verkligheten ... typ? 

DN, DN, AB, AB, AB, AB, AB, SvD, Expr., Expr., Expr., Expr.,

Ångest ..

.. och vanmakt är vad människor känner när förutsättningarna för deras liv plötsligt ändras och de står hjälplösa inför en situation de varken har förutsättningar eller kunnande för att klara av. När det de fått löfte om, och som varit förutsättningen för hela livet, oväntat tas ifrån dem utan en begriplig förklaring?

Utmattning, tomhet och framför allt otrygghet är belöningen när de efter flera års kamp återvinner sin rätt till sin egen vardag. För var det första avgrundshålet i vardagen helt oväntat .. och dessutom falskt och felaktigt .. så ligger oron kvar för att det ska uppenbara sig igen kvar .. och otrygghet föder mer ångest.

Ett dåligt .. men begripligt .. besked är lättare att hantera än en lögn som är helt obegriplig. Men en lögn är ett bättre politiskt redskap än sanningen .. hur obegriplig den än är.

Så är det. Det är i alla fall min övertygelse att den lögnen är lätt att skriva om till sanning om belöningen är makt.

Det finns inget parti, ingen politiker och ingen opinionsbildare som går ut och berättar en obekväm sanning som ingen vill höra, om den inte skadar den som man vill överta makten från. Lögnen behöver inte vara uttalad, ibland räcker det med att alla förtiger den sanning som skulle göra livet betydligt lätthanterligare för de människor man påstår sig vilja ta ansvaret för.

Det finns tre grupper i samhället vi känner mindre förtroende för än andra. Politiker, journalister och myndighetsutövare. Det är de tre grupperna som lovar oss mest, sviker oss oftast och som vi är totalt utlämnade inför och beroende av.

Det är de tre grupperna som vi borde känna mest förtroende för.

Av de sistnämnda har gör nu Göran Lambertz sitt bästa för att påtala rättssystemets brister och föra fram åklagare, advokater och domstolar till de åklagades bänk.

Kanske gör han oss en tjänst med det? Kanske borde vi vara lite mindre tillitsfulla och respektfyllda inför lagens utövare? Är allt vi får veta sanningen eller förtigs det som skulle få sanningen att framstå som en lögn? Finns det i så fall en vinst i det .. för vem .. varför .. och kan vi alla bli försumbara "bönder" på juridikens schackbräde?

Jag ser hur den lilla människan strider förgäves för att få behålla de överlevnadsförutsättningar som samhället en dag lovade att hon hade rätt till, och nu ifrågasätter, och jag ser hur de som sitter vid makten tar sig en rätt som vi inte trodde att de hade rätt till .. eller inte ens trodde att de skulle komma på tanken att begära.

Jag har svårt att beskriva hur desillusionerad jag känner mig .. och varför .. men det finns inte heller någon anledning. Det finns de som redan gjort det på en mycket bättre sätt. Johan Westerholm skriver om "Packet på Explorers Club" och Erik Laakso om "Politikens yrkessjukdomar" och båda klargör så tydligt orsaken till människors känsla av vanmakt, ångest, tomhet och otrygghet.

Vem kan man lita på när inte ens de som påstår sig skickade att avgöra vad som är rätt och fel litar på varandra, människorna de företräder eller de sanningar de hävdar vara de enda riktiga?

När jag började blogga 2008 var det för att få en lucka i tillvaron för lite trams och roligheter. Ett andningshål i tillvaron där verkligheten fick stå tillbaka för något mer lustfyllt och oseriöst.

Men steg för steg har verkligheten och min vardag tagit över även det här utrymmet och nu vet jag inte riktigt vad jag ska ha det till. Att skriva här om det som verkligen berör mig, om de människor jag möter som far illa och som försöker försvara sig mot en rättvisa som inte riktigt känns rättvis .. är som att ropa i öknen, och ungefär lika meningslöst.

Att försöka gå tillbaka till utgångsläget känns lika omöjligt, även om jag önskar att det var möjligt.

På något sätt verkar jag ha tappat bort den biten av mig själv under de här åren?

SvD, SvD, Expr., AB, AB, DN, DN
Den hälsosamme ekonomisten, 

"Jag beklagar att kvinnors rätt ..

.. och ställning väger så lätt när det gäller den här typen av frågor" .. säger Fredrik Reinfeld, angående den "svartmålning" av det svenska rättssystemet som nu sker när det gäller anklagelserna mot Julian Assange.

Han fortsätter .. "Det är viktigt att vi har kommit så långt här i Sverige när det gäller att vara tydliga med att vi inte accepterar sexuella övergrepp eller våldtäkter".

Jag kunde inte vara mer överens med Fredrik Reinfeldt. Det är viktigt att vi tar den här frågan på allvar .. men gör man verkligen det i det här fallet??

Jag har aldrig någonsin varit med om ett fall av sexuellt våld eller sexuella övergrepp där åklagaren och målsägarens advokat gemensamt försökt skapa så mycket offentlighet runt offret/offren och de påstådda övergreppen? Människor som är tillsatta för att tillvarata målsägandens intressen??

Normalt sett visas en viss hänsyn inför deras utsatta situation .. man försöker om möjligt undvika att de så att säga "blir våldtagna igen" av en allmänhet som inte är insatt i målet.

Jag tycker det har visats väldigt lite förståelse eller hänsyn .. om ens någon .. inför de båda kvinnornas situation faktiskt. I vissa lägen tycker jag nog att det verkar som om de blir mer utnyttjade av rättvisans företrädare än vad de påstår sig ha blivit av Julian Assange.

Hur mår de här kvinnorna? Känner de verkligen att det här handlar om att tillvarata deras intressen??

I mina ögon handlar den här cirkusen runt Julian Assange och hans två kvinnor inte så mycket om sexuella övergrepp, som om politik, makt och karriärambitioner.

Fredrik Reinfeldt säger också .. "Låt oss inte glömma bort vad som riskeras här. Det är ju rätten för kvinnor att få prövat huruvida det har varit ett övergrepp som de har varit utsatta för."

Jag begriper inte riktigt vad han säger?? Rätten att få prövat HURUVIDA det har varit ett övergrepp?? Sätt in ett annat ord i stället för övergrepp .. rätten att få prövat HURUVIDA det har varit ett rån/bedrägeri eller en misshandel de har varit utsatta för.

Om jag har varit utsatt för övergrepp/rån/misshandel så VET jag det .. vad jag då vill ha prövat är om gärningsmannen kan ställas till ansvar eller inte. Jag går inte till rätten för att få klargjort VAD jag tycker eller HUR jag ska tycka .. utan för att kräva min rätt. Därmed inte sagt att jag får den rättvisa jag anser mig ha rätt till .. men det är ju en annan fråga.

Avslutningsvis vill jag citera Den Hälsosamme ekonomisten .. "Kan man svartmåla det svenska rättsväsendet? Behöver man svartmåla? Är det inte redan färdigmålat här?"


Expr., AB, SvD,

Klass-samhället?

Om vi skulle ta och leka lite med tanken på att vi kunde dela upp Sveriges och svenska folkets alla tillgångar mellan oss.

Alla får exakt lika mycket kontanter, värden, andelar, aktier och andra värdepapper osv osv. Alla får också exakt samma lön, ansvar och arbetstid och delar de sociala kostnaderna med exakt lika stora andelar. Alla får lika .. de som arbetar, studerar, är sjuka, handikappade och de som är äldre och gått i pension.

Då lever vi väl i ett klasslöst samhälle?

Hur länge dröjer det då innan några avstår från lite av sin lön till någon annan för att få jobba mindre och hur länge dröjer det innan en grupp har betydligt mer?

Hur många vill inte jobba alls och gör sig av med lite i taget för att få slippa??

Hur många tycker att deras talanger är värda kortare arbetstider med samma lön?

Hur länge dröjer det innan några säljer sina andelar och värdepapper för att kunna konsumera och resa mer och hur reagerar de .. och alla andra .. när tillgångarna tagit slut?

Hur länge dröjer det innan vi börjar bråka om orättvisan i att de som inte har barn måste betala sör skola och omsorg för andras? Hur lång tid tar det innan de som valt bort bilen tycker att det är orättvist att behöva bidra till vägarna?

Hur lång tid tar det innan vi tycker att gamla och handikappade inte behöver lika mycket som vi andra? Och hur lång tid tar det innan vi börjar ifrågasätta om alla sjuka är riktigt så sjuka som de påstår?

Hur länge dröjer det innan vi upptäcker att ingen vill studera för att få mer ansvar för samma lön och hur länge dröjer det innan vi upptäcker att vi inte har någon annan än oss själva att lita till?

Hur lång tid tar det innan vi upptäcker att vår levnadsstandard fallit drastiskt och ..

.. hur länge dröjer det innan de som konsumerat och levt upp sina tillgångar börjar tala om orättvisor och klass-samhälle igen?

Jag blir inte ofta förbannad ..

.. men i går hände det och jag var tvungen att stänga ner datorn omedelbart för att inte skriva rätt upp och ner hur jag kände det. För det är aldrig bra att häva ur sig heta känslor utan att först tänka över vad det är man säger .. även om det i det här fallet hade varit skönt.

Att resa utomlands till ett soligare klimat minst en gång om året ser de flesta nästan som en mänsklig rättighet nu för tiden. Att utnyttja RUT-avdraget och lägga de pengarna på att få hjälp med städning när man inte själv orkar eller hinner är en så omåttlig, extremt stötande lyx att man bör skämmas ögonen ur sig.

Att få hjälp med allt en MAN kan utföra i hemmet är helt ok, men kärringgöra ska kärringen själv utföra även om hon stupar på kuppen ... någon ordning ska det väl ändå vara?

Jag fick en kommentar angående bl.a RUT-avdraget som sa ...

Varken RUT- eller ROT-avdragen är helt lyckade ur rättvisesynpunkt. Båda branscherna bör löna sig själva. Det är dock så att många av de tjänster som omfattas av ROT-avdragen är arbeten som enbart kan utföras av professionella yrkesmän eller kvinnor och därför är avdraget mer befogat. Det borde dock göras om till att just enbart omfatta den typen av tjänster. Då det gäller RUT-avdraget handlar det om ren rättvisa. Ett avdrag som i stort sett enbart ginnar rika människor slår fel. Dessa människor bör ha råd att betala för hushållsnära tjänster vitt, vare sig de är statligt subventionerade eller ej.

Jag fick nästan hjärnblödning!!

Sveriges befolkning verkar vara det mest "rättvisekrävande" i världen. ALLA ska ha och göra det ALLA har och gör .. oavsett arbetsinsats eller arbetstid. Om någon prioriterar annorlunda .. avstår från vad ALLA har eller gör och satsar på något annat .. då blir det plötsligt ORÄTTVIST?

Vi har utnyttjat ROT-avdraget för snöskottning i år .. Maken har skador på diskarna i ryggen och jag kände mig inte direkt manad att klättra upp på taket och röja is och tog fullständigt slut efter en veckas intensivt skottande. Detta utfördes av en vanlig man utan snöskottarutbildning, vilket tydligen gör det orättvist eftersom han inte var professionell yrkesman?? Förmodligen hade det blivit rättvisare om jag gjort det själv och slagit ihjäl mig i stället?

ROT-avdraget skulle alltså vara mer befogat bara för att det utfördes av professionella yrkesmän och kvinnor!! Vilken otrolig nedvärdering av dem som utför professionella städningar inom ramen för RUT-avdraget!!!

Och så kommer det som nästan har blivit en vandringssägen .. det är bara RIKA människor som gynnas. Så talar den som fortfarande bor hemma med en mamma som står för markservicen och bränner lönen fortare än den kommer in, eller den som föraktar städarbetet och dem som utför det. Det är förnedrande att städa hos andra?? Inte att klippa gräset eller att skotta snön med manliga verktyg och maskiner ... men STÄDA!! Usch!!!!!

Det är sannerligen inte enbart rika som gynnas. Det är många pensionärer och uttröttade medelklassfamiljer som utnyttjar RUT-avdraget på samma sätt som radhus- och villaägare inom samma grupper använder sig av ROT-avdraget vid snöskottning och reparationer. Båda grupperna med lika medelmåttiga inkomster ... var ligger skillnaden??

Över 11000 människor som utför arbetet .. är det obildade rikemansslavar allihop? Över 150.000 som köper tjänsten ... ska det enbart vara RIKA pösmunkar??? Det faller ju på sin egen orimlighet .. och slutar sossarna och vänstern sedan att skambelägga kvinnor som betalar för hjälp med hushållsnära arbete så kommer den tjänstesektorn att växa sig ännu starkare och mer lönsam och kanske få en bättre status .. särskilt från vänsterhåll.

Det är skamligt att läsa om hur hårt arbete som utförs av kvinnor med hinkar och moppar anses som mindre värt, mindre professionellt än liknade arbetsinsatser .. utförda utomhus .. av män, med muskler och verktygsbälte.

Och jag som trodde att det rödgröna experimentet ville ses som ett feministiskt alternativ????

Vid närmare eftertanke ..

.. så kan jag nog tänka mig Gudrun Schyman dansandes en politisk dans med banderoll och allt!!

Men då ska de andra partiledarna också svänga sina lurviga iförda banderoller och slagord .. annars blir det ju inte RÄTTVIST eller jämlikt!!

Och rättvist och jämlikt ska det väl vara i alla sammanhang, eller hur Gudrun Schyman??