torsdag 20 september 2012

Sankt Göran och Draken.


Jag har verkligen ansträngt mig för att förstå hur han tänker, Göran Lambertz. Det är naturligtvis inte helt lätt för en vanlig, enkel och obildad människa som jag att begripa de tankar en intellektuell gigant som Göran Lambertz tänker .. men jag tror jag förstår, lite i alla fall?

Han anser att alla de åtta fällande domarna i målen mot Thomas Quick är oklanderliga och att han därför ska anses vara skyldig i evighet. amen. Grunden till detta är att domsluten inte kunde ha blivit något annat än skyldig eftersom underlaget entydigt pekade i den riktningen.

Att underlaget sedan var manipulerat och innehöll felaktigheter är helt betydelselöst eftersom domstolen inte visste om det?

De dömde på det material som presenterades av åklagaren och godkändes av försvarsadvokaten och därmed dömde de rätt.

Alltså är mannen skyldig .. eftersom han dessutom blivit dömd tidigare!

Som sagt, jag tror jag förstår vad han menar.

Men då underkänner han samtidigt hela systemet med rättvisa, tycker jag? Då blir ju det hela bara ett juridiskt hantverk som egentligen inte alls tar hänsyn till den individ det handlar om?

Göran Lambertz avhumaniserar Thomas Quick/Sture Bergwall. Han förvandlar en psykiskt sjuk man som erkänt åtta brott, under påverkan av narkotiska preparat tillhandahållna av personal på den vårdanstalt som har ett egenintresse av att framkalla "förträngda minnen", till ett monster .. en Drake som ska bekämpas till varje pris?

Alla som ifrågasätter de metoder och de slutsatser som låg till grund för de fällande domarna reduceras till Quickmotståndare .. Drakens följeslagare, som också ska nedläggas med vilket vapen som helst?

Göran Lambertz söker stöd hos Åklagaren som gjorde karriär på att sätta Draken inom lås och bom, Förundersökaren/Polisen som anpassat materialet efter Åklagarens behov, Försvarsadvokaten som gjorde sitt yttersta för att stödja de erkännanden som Draken gjort, med benäget bistånd av rättspsykiatrin, och Journalisten som presenterade de andras slutsatser som sanningar.

Alltså .. den svans som presenterade det underlag som ligger till grund för de domar som Göran Lambertz menar är oklanderliga.

Det är ju självklart att han har rätt .. om vi ser det ur hans perspektiv där människan Thomas Quick/Sture Bergwall är helt utraderad, där de som anklagas för felaktigheter är ofelbara och där domstolen inte sysslar med rättvisa för individen utan bara är satt till att åstadkomma en oklanderlig pappersprodukt baserad på andra oklanderliga, men tillrättalagda, pappersprodukter.

Så förvandlas en människa till en Drake. Tidigare missgärningar blir bevis, sjukdom blir bevis, försvunna människor blir faktiska mordoffer och kan därmed spåras till brottsplatser där det inte finns några offer. I stället för bemöta en människa som söker upprättelse så angriper Göran Lambertz en Drake som hotar både honom och den "absoluta rättvisa" som skapats av dem som han hämtar sin information från.

Det är som en berättelse av Terry Pratchett.

Se den skranglige Riddaren i sin skinande rustning som, med en enda trollformel i sitt trogna åttabenta Bagage och sin enormt vassa, magiska penna, går till angrepp mot den misslyckade, osympatiske och drogade mannen från Ankh-Morporks gränder, som han tror ska knuffa honom och Bagaget över Skivans kant.

Se vem som är mest lyckad, tillförlitlig och trovärdig! Se vilken usel människa han angriper! Kan det råda något tvivel om vem som har rätt?

Varför är det då så svårt att ta död på eländet??

I en värld av speglar är alltid Makten fullkomlig, men om speglarna krossas till skärvor bleknar Magin bort och ger ifrån sig myriader sub-astrala partiklar som förvränger verkligheten i området.

Du är ju Riddare, säger Bagaget. Använd din magi .. bevisa något! Rädda oss!

Vi har förirrat oss in i en zon med högt magi-index, säger Riddaren. Fråga mig inte hur, men vi känner av efterverkningarna. Om vi går tillbaka samma väg vi kom kanske vi klarar det.

Och vart är de på väg nu, undrar den intresserade läsaren.

På väg kantvart i full fart .. svarar kristallkulan.

Ibland ser verkligheten som den beskrivs i böckerna om Skivvärlden, verkligare ut än den verklighet som beskrivs i den verkliga Verkligheten ... typ? 

DN, DNAB, AB, AB, AB, AB, SvDExpr., Expr., Expr., Expr.,

3 kommentarer:

  1. Älskar dina inlägg Any! Så spot on. Och Terry Pratchett. Underbart!

    SvaraRadera
  2. Sanslös brevväxling. Helt otroligt. Vad som borde ske härnäst är att dessa slemmiga typer byter plats med Sture Bergwall på Säter. Vilket advokatsamfundet och B.Ask nu skyndsamt borde agera för.

    SvaraRadera
  3. Mkt genomtänkt och bra inlägg.

    SvaraRadera