Åtta saker jag tror att ni inte vet om mig ..

.. det är en utmaning som jag fått av Mångmamma.

Håhåjaja, det där med utmaningar tycker jag är lite knepigt, faktiskt. Å ena sidan så vill jag inte göra någon besviken och bryta en kedja som går att följa långt bakåt och å andra sidan så kan jag inte begripa vad det ska leda till eller hur någon ens kunnat komma på tanken från början.

Men eftersom jag uppskattar Mångmammas blogg och eftersom jag har så förtvivlat svårt att säga nej så gör jag väl ett försök. Men vad sjutton kan det vara som jag inte redan har skrivit om?

1. Jag tror inte att jag har nämnt att jag har spindelfobi?

Har jag det?

Inte för alla spindlar, men ju längre ben de har desto räddare blir jag. Det är så illa att jag känner obehag bara genom att skriva det här, och jag kan inte ens teckna en spindel längre än till ben nummer sex. En gång hade jag kortare kärleksgrej med en väldigt attraktiv kille som hade en spännande burk under sängen. Vid närmare efterforskning visade det sig vara en fågelspindel (tror jag), en enorm sak med ludna ben som han älskade att gulla med.

Och det fick han så gärna göra, men i samma ögonblick som han visade upp sin andra kärlek så var det färdiggullat med mig.

2. Jag har skjutit med en 357 Magnum. En gång. Sedan var jag vettskrämd, fullständigt lomhörd och hade ont i högerarmen i flera dar. Att någon kan hålla på att skjuta på folk med sånt är mig en fullständig gåta .. man riskerar ju både hörsel- och muskelskador. För att inte tala om hur farligt det är. Men det var en intressant erfarenhet .. även om jag inte ens var i närheten av den måltavla som jag stod rätt nära.

3. En gång skulle jag avstyra ett slagsmål mellan två skitförbannade, rätt biffiga killar och klev in mellan dem i exakt rätt ögonblick för att få en perfekt uppercut mitt på käken. Åskådarna bedyrade att jag låg fullständigt horisontellt i luften innan jag landade på ett bord i närheten.

Jag var inte så talför den närmaste veckan, om man säger så. Men det blev inget slagsmål så man kan kanske säga att jag lyckades i alla fall?

4. När jag var barn tvingade min mamma handgripligen mig att äta spenat, vilket har resulterat i ett livslångt hat mot just spenat. (Därför har jag aldrig tvingat mitt barn att äta någonting, vilket har resulterat i en strålande aptit på precis allting .. inklusive spenat.)

5. Något senare i livet blev jag mamma till en geting.

Eftersom jag redan då var en samlare, samlade jag en höst på mig en bit av ett söndergrävt getingbo och lade den i en tom burk som sedan hamnade bland andra bra-att-ha-saker. På våren började det låta konstigt i bra-att-ha-röran i bra-att-ha-skåpet och det visade sig att jag adopterat ett nykläckt getingbarn. Vi fick ingen vidare kontakt så jag var en urusel adoptivmorsa och slängde ut nykläcklingen i verkligheten så fort som möjligt.

Det är kanske därför jag blev getingallergiker rätt sent i livet??

6. Apropå konstiga husdjur så kan jag ju också berätta att jag klappat en fladdermus. Det tror jag inte att jag tagit upp tidigare?

Det var en förvirrad stackare som flög in i mitt föräldrahem och skrämde slag på min mamma som inte visste vart hon skulle ta vägen. Möss var ju en sak, då kunde hon stå på en stol och dirigera den som för stunden var hemma .. men en flygande mus!!

Men till slut landade den förvirrade stackaren under hennes säng och lät sig fångas av mina intresserade händer. Fladdermöss har en väldigt trevlig päls, kan jag berätta, märkligt tunna, gummi/läderartade vingar och väldigt vassa klor. Jag ville behålla den .. men den begäran föll inte god jord till min enorma sorg och besvikelse.

7. Av alla otäcka upplevelser jag någonsin har haft så är nog den gången jag såg en människa bli så förbannad att han dog på fläcken mitt framför mina ögon den allra värsta. Som tur var så var det inte mig han var arg på .. men det gjorde ju ingen större skillnad egentligen.

Den upplevelsen kommer fram varje gång någon börjar blir lite het och rödbrusig av vrede och då är jag den som halvt medlar ihjäl mig .. (se punkt 3) .. för att slippa uppleva det igen.

8. En liten egenhet jag har bottnar i alla resor jag gjorde med buss när jag jobbade i innerstaden. Biljetten var tvungen att sparas till byten och därför höll jag den i handen under resan .. och rullade den fram och tillbaka mellan fingrarna till den var som en liten, liten pinne.

Det har jag fortsatt med hela livet .. fast utan biljett. Jag river remsor ur tidningar, cigarettpaketscellofan eller godispapper och har i fickan och rullar, rullar, rullar mellan fingrarna när jag inte är sysselsatt med något annat ..

.. men annars är jag lika normal som vem som helst.

Och vilka ska jag nu skicka den här utmaningen vidare till? Ingen som känner mig blir väl överraskade om jag säger att jag är väldigt, väldigt sugen på att skicka den till Johan Westerholm som har bloggen Mitt i steget. Det är ett lite märkligt karaktärsdrag jag har .. jag kan inte låta bli att peta på sådant jag borde hålla fingrarna borta från.

Men eftersom jag numera är fullvuxen och klarare ser konsekvenserna av min impulsivitet, så väljer jag säkra kort och skickar utmaningen till några som jag bergsäkert inte blir kränkta eller känner sig förödmjukade av att nämnas i det här sammanhanget .. även om jag också vet att de tycker att det är lika jobbigt som jag .. Granntanten och Häxan Mexan.

Grattis!!