En liten kul bok om döden ..

Om det händelsevis är någon som reagerat över att det är ganska sparsamt med inlägg på den här bloggen just nu, så kan jag berätta att det inte beror på att jag inte har tid att skriva. Snarare beror det på att jag skriver alldeles för mycket.

Jag skriver för livet. Långa fruktansvärt genomtänkta, trist formulerade ark med text .. som jag skriver ut, läser igenom, river sönder och skriver om. I all oändlighet och det finns nog ingenting i livet som jag önskar hetare än att det någon gång ska ta slut så jag får bryta ihop lite lugnt och stilla utan att ha en deadline att förhålla mig till.

Jag blir väldigt låg, håglös och initiativlös av att hålla på med det jag håller på med och det är kanske därför jag har hittat massor av böcker om döden .. och helvetet .. på sista tiden?

Tänk om det är ett omen?

Då brinner det förmodligen i knutarna om jag ska hinna få till ett blogginlägg till .. och få en chans att läsa Terry Pratchetts "Mort" .. som jag tror jag läst .. och "Döden ligger lågt" .. som jag vet att jag inte läst .. och Bengt Ankarloos skildringar av "Döden och de eviga straffen i Västerlandets kristna tradition" .. som jag garanterat vet att jag inte kommer att läsa i sin helhet. Men den sistnämnda har väldigt fantasieggande illustrationer och dom vill jag inte missa.

Det gäller ju att vara förberedd för .. som det står i det senaste nyförvärvet "Aldrig i livet" .. det gäller att inte ta livet för allvarligt. Vi kommer i alla fall aldrig ifrån det levande.

Det var Elbert Hubbard som sa det, vem det nu var .. eller är?

Så för att göra det lätt för mig att hålla liv(!) i den här bloggen så tänkte jag roa er med lite citat så ni påminns om er egen dödlighet. Om det känns som en dålig idé så lovar jag att ha döden i rubriken så är ni i alla fall förberedda nu när jag börjar med ..

"Löjtnanten Andrew Bright som var den förste engelsmannen som använde byxhängslen. Det blev också hans fall.

En kväll försökte han hoppa ur brallorna utan att först ta kavajen .. och glömde att hängslena satt i byxorna.

Det blev en kullerbytta, så brutal att han dog av sviterna."

Bortsett från att jag snabbt ber en bön om att slippa dö på ett skrattretande sätt, så tyckte jag att det var nästan lika roligt som mannen som väcktes av en ilsken telefonsignal. Han greppade telefonluren .. trodde han. Men i stället fick han tag i sin Smith & Wesson, som också fanns på nattduksbordet.

"Han satte den mot örat och den svarade med en knall."

Jag blir omåttligt uppiggad av den här boken faktiskt och jag tror inte att jag bryter mot någon lag om jag återberättar historien om den dödliga strippan också? Men för säkerhets skull så sparar jag den till ett kommande inlägg där jag kanske också kan dela med mig av "10 beprövade knep för att avslöja skendöd".