Men, jisses vad det är tråååkigt ..

.. att läsa tidningarna nu när Socialdemokraterna tydligen har gått under jorden i avvaktan på Det Stora Budskapet som ska komma från den nya Store Ledaren. I Svenska Dagbladet skriver Roland Poirier Martinsson att .. "Alla förstår att han ..[Stefan Löfven] .. måste hålla korten tätt till bröstet" och det gör han tydligen med besked, eftersom jag efter idogt trålande i sossebloggarna inser att ingen har den minsta susning om vad som väntar.

De politiska ledarskribenterna gör vad de kan. Skriver krönikor om socialdemokratin som den var förr, skriver artikelserier om Olof Palme (eftersom Göran Persson, Mona Sahlin och Håkan Juholt fortfarande är i livet i all sin ofullkomlighet). Det märkliga är att ingen förhåller sig till vad som hände efter Olof Palme?

På Palmes tid var sossarna  som bäst och allt var ljust och vackert, och det är så det ska bli igen. Finanskriser, USA:s vacklande på banan, EU och eurokrisen hände senare så det behöver ingen ta ställning till och att resten av världen ser annorlunda ut är också helt ovidkommande.

För som Katrine Kielos skriver .. "Svenska idéer och värderingar har en enorm möjlighet att påverka och säkra svenskt inflytande i världen. Vår samhällsmodell är vad som gör oss unika och något som omvärlden i allt högre grad intresserar sig för. I stället för att riva ner den borde vi bygga en politisk strategi runt den." 

Med en socialdemokratisk regering 2014 kommer vi alltså att flyga som humlor i stället för att tränga ihop oss som pingviner under ett paraply?

Inte ett ord om att vi är bundna av avtal med andra länder i den europeiska gemenskapen och måste anpassa i princip allt .. till exempel den politiska strategin .. efter de avtalen.

Nej då .. gör hela världen till ett enda stort Sverige så blir allting bra? "Stefan Löfven personifierar den svenska modellen" .. skriver hon vidare och då undrar jag, hur vet hon det?

Hur vet någon vad Stefan Löfven kommer att säga och "personifiera" när han väl tar bladet från munnen. Om han nu säger något alls? Vi kanske får köpa grisen i säcken på valdagen 2014?

Och eftersom jag just nu läser om gamla tider när människor, med all rätt, var rädda för att bli skendöda och levande begravda så kan jag vidarebefordra följande "10 beprövade knep för att avslöja skendöd" till alla sossar som ängsligt undrar vad som händer innanför betongmurarna där alla gamla sosseledare sitter och försöker anpassa gamla sanningar till nya tider. Jag har inte hittat på dem själv, om det är någon som känner sig kränkt och påhoppad, de finns tillsammans med en del andra tips i boken "Aldrig i livet" av Hans Bengtsson.

1. Strimla fotsulorna med rakblad? Ett ovanligt fullt trick, men det kanske är att föredra före en instängt tillvaro tills luften tar slut?

2. Trumpetfanfar i öronen. Det är nog effektivt, och spelar man sedan Internationalen så kanske det sprattlar lite i dem som det fortfarande går att få lite liv i?

3. Sticka nålar under tånaglarna. Usch!!!

4. Glödhet eldgaffel i anus. Här måste jag göra något åt min fantasi som genast skapar generande bilder i huvudet som håller i sig när jag läser punkt ..5. Blåsa upp tobaksrök i samma kroppsöppning.

6. Knipsa av bröstvårtorna och .. 7. Tobakslavemang? Jag undrar om den som tänkte ut de här tipsen ens ville att den döde skulle vakna till liv eller bara ville förvissa sig om att titeln skulle bli ledig och att arvet verkligen skulle betalas ut? Ett tobakslavemang redan innan skendöden skulle väl resultera i en garanterad stendöd?

8. Hälla kokande vax på pannan, 9. Hälla varm urin i munnen och 10. Köra upp vassa blyertspennor i näsan.

De var mer påhittiga förr måste jag erkänna.

Men om inget av ovanstående "knep" fungerar så kan man nog lugnt anta att det inte finns tillstymmelsen till liv i försöksobjekten.

Det kan ju vara bra att tänka på om man misstänker det värsta och tystnaden börjar bli olycksbådande.

SvD,