När blev socialdemokratin ett maktlöst parti?

Det har kommit tre nya böcker om Socialdemokraternas inre liv .. Partiet av Eva Franchell, Margot av Bengt Ohlsson och Tobleroneaffären av Mikael Romero. Rubriken är hämtad från de sista raderna i Martin Jönssons recension av alla tre, där han skriver .. "Bilden av socialdemokratin som ett maktlöst parti återstår helt enkelt att teckna. Eller så är övertygelsen om att makten ska återtas 2014 så stark att ingen vill göra det."

Jag har inte läst någon av dem, men har funderat över de här raderna i ett par dagar nu. När blev egentligen Socialdemokraterna ett maktlöst parti? Ett parti bland alla andra.

När jag var barn var Socialdemokraterna Staten. Det var helt otänkbart att något annat parti skulle hota dem som Sveriges största parti och när jag så småningom började tänka på att rösta själv var väl idén att få upp något annat parti så stort att det gick att påverka lite grand i alla fall.

Socialdemokraterna bestod av Arbetare, så sa de som var äldre. Alla andra partier gick Arbetsgivarnas ärenden och var Folkets fiender.

Det var lite svårsmält redan när jag var tonåring. Men visst .. det fanns socialdemokrater som hade arbetat på vanliga arbetsplatser i regeringen då.

När ändrades då synen på Socialdemokraterna som ett parti som bestod av Vanliga Människor? Arbetare?

När slutade väljarna att tro på att det var deras liv som stod högst på dagordningen?

Ja, jag är ingen vetare av något slag .. varken stats- eller samhälls, så jag har inga svar annat än till mig själv.

Men till mig själv säger jag; jag tror att det var när socialdemokratiska partiledare plötsligt upphörde att vara vanliga människor och förvandlades till helgon eller gudar.

För när någon blir helgon eller gud behövs det tillbedjare i stället för medlemmar och i stället för att värva "arbetare" till partiet så började sossarna föda upp sina egna efterträdare och tillbedjare i SSU och stängde därmed dörren för de "Vanliga Människorna" som placerat dem himmelshögt från början.

Då blev det liksom lite stängt för den som inte är 100% frälst .. och "den vanlige Arbetaren".

Sedan är det ju så ordnat att det inte finns något Paradis utan ett motsvarande Helvete. Inga änglar utan konkurrens av ett antal djävlar och i och med Socialdemokraternas upphöjdhet till nästan religiösa höjder, så klassades övriga väljare ner till andra sidan. Till skärselden med dem bara .. var väl budskapet?

Antingen tror och bekänner du eller så blir du liggande där du ligger på yttersta dagen, typ.

Det är en praktisk inställning eftersom partiet då gör anspråk på totalt tolkningsföreträde och slipper lyssna nedåt, eftersom de redan har alla lösningar och svar och kan koncentrera sig på att leda de troende och svärta ner och vara emot alla andra.

Jag har inga gudar jag tror på och jag aktar mig väldigt noga för att tala illa om eller ifrågasätta andras. Men Olof Palme, han var ingen vanlig man .. sett med rosenröda glasögon. Ingvar Carlsson däremot var bara tillfällig och har numera en slags profetstatus, medan Göran Person väl mest var att likna vid Sankte Per under sin krafts dagar när han ensam höll himmelens nycklar i sin hand.

Mona Sahlin var Godhetens gudinna, Moder Teresa och Jungfru Maria under sin korta partiledartid, då hon gick omkring som en alldeles vanlig människa mitt ibland oss, och så framställs hon tydligen också .. nästan i nordkoreanska ordalag .. i boken som Mikael Romero skrivit och Håkan Juholt fick de bekännande troende att tala i tungor innan han försvann i fjärran .. den förste som gav sina tillbedjare en nästan utomkroppslig upplevelse.

Hade Margot Wallström tackat ja till partiledarskapet så hade väl den "riktiga Gud" fått vika ner sig totalt .. åtminstone tills hon avgått. För avgådda socialdemokratiska partiledare dyrkas inte efter sin avgång .. de upplöses i en moln av glömska. Åtminstone till den dagen då de verkligen försvinner ur tiden och åter blir gudar och helgonförklarade.

Nu stiger Stefan Löfvens stjärna på den socialdemokratiska himlen, de troende samlas för att andäktigt få ta del av det budskap som ska föra dem till makten och härligheten än en gång.

Han säger ingenting .. och det uppfattas som om att han sitter inne med alla svaren.

Partiledaren är Gud, medlemmarna de utvalda och väljarna är de som ska frälsas till den enda rätta tron. Alla andra tillhör den "andra sidan" som ska bekämpas till varje pris och med vilka medel som helst.

"Socialismen har blivit en religion. Liksom de kristna talar om Guds utvalda folk talar socialisterna om den utvalda klassen. Men medan Guds utvalda syndade gång på gång är arbetarklassen ofelbar" .. är ett citat från Palle Lauring och när jag hittade det så fann jag också följande ....

"Socialismen kommer att förbli populär så länge människorna finner hoppet om att det också ska gå dåligt för andra viktigare än hoppet om att det också ska gå bra för dem själva."/Hans Habe

"Många politiker är som blindtarmen. Det går lika bra utan, men det har partiet inte märkt än."/Henri Tisot

Och Henri Tisot beskriver tiden efter Hålkan Juholt på ett klockrent sätt, tycker jag, nät han säger .. "Många politiker efterlämnar ett tomrum som ersätter dem fullständigt."

Expr., SvD,