Jag tänker vänta och se ..

Trots att jag fortfarande är både upprörd, oroad och arg över decemberöverenskommelsen, så är jag inte dummare än att jag förstår att det ligger i Stefan Löfvens intresse att framställa sin förlust som en seger och att det kanske finns dolda vinster som jag inte ser, som gynnar Allianspartierna. Men jag orkar ärligt talat inte ens försöka förstå motiven, målet eller meningen med politiken just nu för då kanske jag landar i att hela Sveriges inrikespolitik handlar om 13% som ska frysas ut på bekostnad av 87%?

Därför tänker jag vänta och se vad som händer fram till i april när diskussionerna om vårbudgeten tar fart. Det är bättre än att gå omkring och må dåligt över något som jag definitivt inte hade förväntat mig.

Besannas mina farhågor kommer glöden att flamma upp till full eld igen, infrias förvissningen om att Stefan Löfven återigen kommer att manövrera in sig i ett hörn kommer jag att bli sannspådd och om det hela utmynnar i en svekdebatt, uppriven överenskommelse och ytterligare ett utlyst extraval så blir jag i alla fall inte förvånad.

Dick Erixon skriver .. Jag fortsätter förvånas över hur lite folk i sociala och andra medier kan om politik. Men det är egentligen inte det upprördheten handlar om. Den handlar om tillit, öppenhet/ärlighet, trovärdighet, moral och inte minst .. demokrati.

Att rösta på en politisk färdriktning som tre månader senare visar sig gå åt ett helt annat håll kan få den bäste i gungning. När det ena dagen sägs att .. vi ansvarar främst inför våra väljare, därför måste vi rösta på vår egen budget.. och några dagar senare sägs .. vårt ansvar för landet kräver att vi lägger ner våra röster och släpper fram en budget som vi inte ens vet vad den innehåller.. är det inte förvånande att väljarna känner sig bortvalda och lurade.

Från min gräsrotsnivå hade det varit förståeligare om samtalen som föregick decemberöverenskommelsen hade påbörjats EFTER ett utlyst extraval, vilket hade förberett väljarna på den förväntade politiska situationen med två minoritetsalternativ med Sverigedemokraterna som kraftfull vågmästare och därmed också på behovet av en stark .. och genomarbetad .. uppgörelse mellan blocken.

Men .. som sagt .. jag tänker luta mig tillbaka och se på när partiledarna dansar och krumbuktar sig till den nya melodin. Det finns ju inget annat att göra ... den makt som ska utgå från folket finns inte längre inom räckhåll.

Jag förbehåller mig rätten att tycka, tänka och sätta mina egna poäng i politikens eget Let´s Dance .. men fram till vårbudgeten kan jag vänta med att utvärdera effekterna av uppgörelsen. Sedan tänker jag bestämma mig för exakt hur idiotisk jag tycker den är.

Det kommer förmodligen att bli underhållande, och alldeles särskilt spännande kommer det att bli att se hur mycket av en regerings politik som kan bakas in i en budget utan att oppositionen kommer med en misstroendeförklaring.

Finns det överhuvudtaget något som INTE kan bakas in i en budget som ingen får fälla??

Och vilket värde har 349 riksdagsledamöter á 61000 kr i månaden när de ändå inte får rösta emot minoritetsregeringens politik som till största delen är inbakad i en oberörbar budget? Kan de permitteras fram till 2022?

Det är frågor som jag ser fram emot att få svar på.

SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, DN, DN, DN, DN, Expr., Expr.,

Ledarsidorna, 6mannen,