Kan vi eller får vi skilja på sak och person?

Vi har en mycket stor ökning av andelen äldre i samhället just nu. Det innebär ökade kostnader i stora delar av de kommunala verksamheterna .. vården, tandvården och omsorgen i första hand och påverkar de övriga välfärdsbehoven i andra hand. Det kan vi tala om utan att dra fram kortet "Åldersrasist".

Vi kan skilja på sak och person när vi talar om demografiska problem.

Vi har också en stor ungdomsarbetslöshet och fallande skolresultat för dem som köar upp för att höja den andelen ... som också kommer att påverka samhällets ekonomiska förutsättningar. Det kan vi också tala om utan att kalla varandra för "ungdomsrasister". Vi kan tala om kostnaderna och försöka hitta lösningar.

Vi kan skilja på sak och person när det handlar om skolans problem och den ökande arbetslösheten.

Vi noterar att andelen sjukskrivna ökar. Det är en stor kostnad och ett problem rent samhällsekonomiskt och också en signal om att det finns grupper som är särskilt utsatta. Vi kan tala om kostnaderna och vi kan försöka hitta fungerande lösningar utan att någon plockar fram vuvuzelan ur garderoben.

Vi KAN alltså skilja på sak och person när det handlar om den kraftigt ökande andelen sjukskrivna kvinnor med stress- eller psykiska problem.

Vi vet att det finns många som inte kan leva sina liv utan vårt gemensamma stöd. Hemlösa, människor med missbruksproblem, psykiskt sjuka, funktionshindrade bland många andra, och vi kan tala om vårt gemensamma ansvar och om vilka kostnader som det faktiskt för med sig.

Vi kan ju faktiskt skilja på sak och person.

Vi har en öppen migrationspolitik i tider när många flyr från sina länder för att hitta en plats att bygga en framtid på. Vi VET att en extra befolkningsökning på ca 100.000 personer per år medför extra kostnader och en ökad belastning på välfärdsområdena. Vi vet också att kommunernas ekonomier är beräknade på kommuninvånarnas skatteförmåga och antalet företagare på orten.

Invandringskostnaderna påverkar HELA samhället på samma sätt som kostnaderna för de äldre, arbetslösa, sjukskrivna, bidragsberoende gör det .. men i en omfattning som gör att någon/några grupper kommer att förnekas det som de egentligen har rätt till. Pengarna räcker inte till .. det vet vi, men om vi säger det kommer både vuvuzelorna och rasistkortet fram?

Vi kan inte tala om det.. vi får absolut inte tala om kostnader när det gäller migrationen i förhållande till välfärdens kostnader och behov, kommunernas ekonomi och i förhållande till vårt gemensamma ansvar för alla andra svaga, hjälpbehövande grupper i samhället.

Vi anser att alla människor har samma värde .. äldre-yngre, friska-sjuka, arbetande-arbetslösa, kvinnor-män osv osv .. vi talar om det både känslomässigt och ekonomiskt samtidigt som vi får veta de ekonomiska förutsättningarna för alla välfärdsområden .. UTOM Migrationen?

Just nu står Vänsterns Ulla Andersson och nästan gråter när hon talar om de fattiga barnen som behöver mer satsningar .. men hon skulle aldrig i livet drömma om att ställa detta i relation till alla andra kostnader i samhället. Och hon skulle förmodligen hellre äta en burk mask än tala om invandringens kostnader i förhållande till samhällets andra åtaganden i välfärden.

Vi ser absolut inte på människor ur ett "vi och dom-perspektiv", men kan INTE skilja på sak och person när det gäller invandringsfrågor och kostnader???

Vi låtsas att de frågorna inte finns? Inte påverkar något? Inte behöver nämnas? Varför?

Det är för mig fullständigt obegripligt?

Men det gör dagens regeringskris fullständigt begriplig.

DN, DN, DN, DN, DN, DN, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, SvD, Expr.,

Motpol, Cornucopia, Dick Erixon, Maria Skiddi, Ledarsidorna,