Att försöka förstå det obegripliga ..

.. är nästan omöjligt. Att försöka förstå dem som drivs av en så blind övertygelse och en tro så helt befriad från andra argument än att de som ifrågasätter, eller inte delar denna tro, måste torteras, våldtas och mördas är något som i alla fall jag inte klarar av.

Jag vet för lite, det inser jag. I min lilla värld är islam en religion på samma sätt som kristendomen och muslimer och kristna de som bekänner sig till respektive religion. Inom varje religion finns det olika trosinriktningar i form av religiösa grupper som tolkar de heliga skrifterna .. Bibeln eller Koranen ..  efter eget godtycke och i en egen mycket trång åsiktskorridor.

Jag antar att det bland alla muslimer och kristna finns en övervägande majoritet som ser på religionen på samma sätt som jag .. något som finns som en självklarhet, men som jag inte behöver ta särskild ställning till annat än på högtider som jul, påsk och andra högtider som innebär lite extra ledighet eller firande?

En Islamisk Stat (IS) tror jag är målet för extremislamister som vill frälsa världen på samma sätt som korsriddarna, som svor en ed på att säkra de heliga platserna i Mellanöstern genom att ta sig rätten att tortera, våldta och mörda för att bilda och etablera Korsfararstaterna.

Historien upprepar sig som vanligt även om det går nästan tusen år mellan varven. Tron och den extrema synen på islam som Daesh representerar är förmodligen lika blind, och övertygelsen om att rätten att döda oliktänkande lika stark, som den som drev medeltidens korsriddare att ta sig till Mellanöstern för att mörda män, kvinnor och barn som var i vägen för målet.

Hur man tänkte då är lika obegripligt som hur man tänker nu. Åtminstone för den lilla människan som inte har högre ambitioner än att få leva i fred i den lilla verkligheten.

Jag läser det andra skriver och blir djupt oroad. Sett ur min synvinkel, och baserat på det som får publiceras, så verkar dagens flyktingströmmar vara något som gynnar Daesh målsättning att etablera "renläriga celler" i Europas alla länder, för att kunna skapa den Islamiska staten inifrån, och skapa motsättningar mellan muslimer och kristna i respektive land genom terrorhandlingar.

Vi vet alltså inte hur många "krigare" för Daesh som finns bland dem som söker asyl i vårt land. Vi vet inte vilka som hjärntvättar och utbildar dem som ansluter sig till kampen för IS och vi vet inte hur många de är .. bara att det kommer ovanligt många enbart från Sverige.

Bara det känns skrämmande. Nästan lika skrämmande som den ovilja och den oförmåga att ens tala om det som finns bland hos folkvalda och media.

Men jag tycker mig plötsligt förstå varför ett parti som Sverigedemokraterna kan vara så attraktivt för människor som flytt från Daesh och kampen för IS. Det måste vara rena helvetet att söka tryggheten i ett fritt och demokratiskt land som Sverige och upptäcka att de livsfarliga, våldsbejakande extremisterna som man flytt från, ges tillåtelse, och till och med ekonomiskt stöd, att växa sig starka i de segregerade bostadsområden man tvingas leva i. Att människor som stöder kraven på en Islamisk Stat finns representerade på höga poster i det svenska samhället och ibland även styr den svenska politiken och medierapporteringen?

Men det är alltså vad jag tror, när jag försöker få någon slags ordning och reda bland begreppen?

Våra politiker och media verkar vara medvetna om problemen, men av rädsla för att skapa motsättningar och panik tillsätter man utredningar, avstår från det öppna samtalet, tystar kritiska röster .. och skapar på det sättet just de motsättningar och den panik som man vill undvika.

Jag tror inte Sverige har råd att föra "krig" på två fronter samtidigt. Dels den, enligt min uppfattning, lite futtiga, ovärdiga och odemokratiska  "kampen" mot Sverigedemokraterna i Sveriges Riksdag och dels den "förbjudna" och "rasistiska" kampen mot dem som använder Sverige som bas i kampen för en Islamisk Stat.

Är det vid något tillfälle som våra folkvalda bör samarbeta och bilda en enad front så är det väl nu? Även om fler än ett parti för en politik vars mål kan ifrågasättas.

Inte sju partier utan åtta som representerar HELA folket. För om inte riksdagens 87% "godkända" partier kan bemöta och samarbeta med 13% sverigedemokrater i dag, så lär det inte bli lättare nästa mandatperiod när mörkläggningen av vardagens problem gjort att partiet ökat ytterligare. Öppenhet gynnar alla, utom dem som gynnas av den rädsla som växer i tystnad och mörker .. och ingen har någonsin vunnit en strid med hjälp av ryktesspridning, förtal eller mobbning.

Jag är, som många andra, rädd för vad som kan hända, för det som händer och för den blodiga extremism som Daesh representerar i sin tolkning av islam.

Men det som skrämmer mig mest är det som inte syns i media, den oförmåga att bemöta den oro som finns i samhället och det som inte sägs i de budskap som kommer både regering och opposition.

Jag tror att vi måste tala öppet om de problem som finns eller kan uppstå i landet, i alla frågor, inte bara när det gäller religion. Några enstaka gruppers känsla av individuell kränkning får inte hindra en majoritet från att samtala fritt. Det finns mycket att vinna om vi synliggör det som inte fungerar, de motsättningar och de lagöverträdelser som skapas av enögda debattörer, om vi slipper klistra etiketter på allt och alla och kan enas om att det inte finns något förmildrande över hat-, vålds- och terrorhandlingar oavsett vem eller vilka som utför dem.

Men det är vad jag tror .. härnere bland dem vars åsikter inte betyder så mycket.

Ledarsidorna-Daesh, Ledarsidorna-Den nationelle samordnarens framtid, Motpol-Låt den rätte komma in, Fnordspotting-Om Paris ..., 6mannen-positiv särbehandling, WTF-Öppna era hjärtan, Bubbavel-Allons-y!, Göran Fröjdh-Fel ordval riskerar ..., Maria Skiddi-Jihadistkuvösen Sverige,

Dagens Samhälle, DI, DI-Kaplans islamism .., Dagens Samhälle-Det är inte islamofobi ...