Prinsessan på ärten.

Det var en gång en osäker utvald prins som förtvivlat sökte efter en äkta prinsessa som kunde leda honom genom den overkliga verkligheten, stå vid hans sida och vinna folkets kärlek. En dag knackade en vän, blåögd och blond prinsessa på hans dörr och påstod att hon var svaret på alla hans drömmar och all hans längtan.

Prinsen blev överlyckligt och gick oreserverat med på alla hennes önskemål och krav. En RIKTIG prinsessa .. vad kunde gå fel.

Och tiden gick, fler och fler röster började ifrågasätta om den väna prinsessan verkligen var en ÄKTA prinsessa. Till slut började även prinsen började vackla .. i smyg .. och vad var då naturligare än att återuppväcka den gamla välbeprövade metoden med madrasserna och ärtan .. fast i en modernare version.

Prinsessan fick en feministisk stab, frihet att representera landet .. och ett officiellt twitterkonto.

Plus en gnagande ärta, i form av en envis kritiker som ifrågasatte hennes kompetens och förmåga att hantera sina uppdrag ..  dold under alla förmåner och beundrande jasägare.

Spänningen var oliiiiidlig.

Skulle prinsessan vara lika ömskinnad och känslig som en RIKTIG prinsessa eller skulle hon visa sig vara lika oäkta, hård, kompetent och handlingskraftig som en .. hmm .. vanlig, duglig utrikesminister?

Så kom då svaret.

Den helgonförklarade prinsessan visade sig vara lika sipp, affekterad och ömskinnad som sagans RIKTIG prinsessa vars tillvaro ställdes på ända av en ärta under ett berg av tjugo madrasser och tjugo ejderdunsbolster.

Vad vi nu ska med en sipp och ömskinnad prinsessa till?

Se bara hur bra det blev när prinsen löste sina kommunikationsproblem genom att skicka fram en underordnad minister som ingen tidigare lagt märke till.

Men å andra sidan .. vad är det som bevisar att prinsen är en RIKTIG prins?

Det kanske är dags att bryta mot sagornas gamla mönster och traditioner och inse att det är ärtan som är den äkta varan?