Sverige .. var god vänta!

Varje dag .. i ur och skur med undantag för de verkligt besvärliga dagarna med hagel och horisontellt ösregn .. går vi samma promenad med hunden. Den brukar ta ungefär 40 minuter om vi går i raskt takt .. vilket sällan händer eftersom det finns så mycket att stanna upp och förundras över.

Först går vi en längre sträcka efter en landsväg som en gång i tiden var landets största riksväg .. den tidens motorväg för hästtransporter och som betydligt senare erbjöd "fri fart" för de nya motordrivna transportmedlen.

Vägen går längs med stora fält som en gång i tiden myllrade av folk som sådde, skördade och utförde det arbete som nu kan utföras av en man och en svindyr lantbruksmaskin värd miljoner.

Vi viker av och går över en stallplan mellan stora ekonomibyggnader. En gång, för mindre än hundra år sedan, fanns här en enorm besättning kor och hästar, lantbruksmaskiner och förråd. Det behövs inte mycket fantasi för att se den mängd av anställda som krävdes för att det hela skulle fungera .. mjölkerskor, ladugårdsförman och drängar, kuskar och stallskötare och allt vad det hette. Det måste ha myllrat av folk, men nu är stallet privat och ekonomibyggnadernas förfall är synbart.

Vi passerar hästhagarna, där ett av fjolårsfölen förälskat sig i vår Rackarkott och intresserat följer oss hela vägen, svänger av till höger över bron som går över vattenfallet som drev smedjan och kvarnen, passerar den mäktiga herrgården som står tom och förfaller.

Längs med ån syns fortfarande spåren av någon slags anläggningsplats för båtar(?), det finns tjocka kedjor mellan vägen och ån och rester av pioner och liljor kämpar för att överleva bland ogräset. På andra sidan går det att urskilja resterna av en trädgård, en park och en damm. En stor, men gles, rhododendron överlever nätt och jämt i ett buskage av sly och ogräs.

Förfallet är uppenbart. Tystnaden är total, alla bostäder som förr beboddes av statare och torpare är numera uthyrda till människor som arbetar någon annanstans. Vi går förbi skolan, där godsets barn fick lära sig läsa, men som numera är ett paradis för sommargäster. Vi traskar mödosamt uppför en backe på en väg som bara jaktlaget och jordbruks- och skogsavverkningsmaskinerna använder. Väl uppe stannar vi och försöker låta bli att skrämma de djur som vant sig vid att det nästan aldrig är någon människa där. Utom vi då, förstås .. som står där och tjuvkikar av ren nyfikenhet. Egentligen borde vi avstå från att gå där av ren hänsyn.

Och därför vänder vi och går hem innan vi skapar för stor panik och oreda.

En gång var allt detta en plats där människor levde och dog i absolut trygghet i att det var beständigt. Ingen kunde väl tro att herrgården skulle överges, att greven skulle bo någon annanstans och att hela systemet skulle falla samman.

Jag funderar mycket på hur det hände. När stannade hjulen och när märktes det att det höll på att ske? Hur lång tid tog det innan de sista arbetarna, som levt på godset i generationer, förstod att framtiden låg bakom dem?

När tystnade de sista rösterna och när dog det sista hoppet om en "nystart"?

Det går inte att låta bli att dra en parallell till vad som sker i dag .. även om det kanske känns långsökt för någon.

I vår lilla stad är det fler och fler butiker som antingen står tomma eller förvandlas till sushibarer eller caféer. Där det förr var liv och rörelse syns det färre och färre .. men fler och fler tiggare, vilket känns rätt motsägelsefullt. Fördelen är att det är lättare att hitta en parkeringsplats .. nackdelen är att fler parkeringsplatser förvandlas till byggplatser för fler bostäder.

I vår kommun och kommunerna runt om oss blir det färre och färre hus som är till salu. Småföretagarna har åldrats och arbetar långt över pensionsåldern och trots att de skulle kunna hålla ytterligare en person .. eller fler .. med arbete så anställer de ingen. Alla vet att konkursen inte är långt borta om den anställde är fel person eller råkar bli långtidssjukskriven .. det finns inga marginaler för misstag eller felbedömningar. Någon nyetablering finns inte inom synhåll .. vem vill arbeta så mycket för så liten inkomst?

Hjulen stannar så sakta. En dag sprang jag in på vår stora, välsorterade hälsokostaffär och möttes av öppna famnen. Åh så bra att det kom någon. Jag har inte sett en människa på hela dan ..

Klockan var fyra på eftermiddagen! Det är inte så konstigt att en egenföretagare drar sig för att anställa någon. De som ger upp säljer till förhoppningsfulla "nysvenskar" som belånar sig till ögonbrynen .. och de flesta går i konkurs efter ett eller två år eftersom de kvävs av ett regelverk de inte förstått.

De enda platserna som kryllar av folk är folktandvården, vårdcentralerna och akutmottagningen. Sjuksköterskorna på lasarettet hotar med att säga upp sig, läkarna ger sig av till bättre arbetsvillkor och en viss panik känns hos dem som är beroende av regelbunden och effektiv vård.

Där det borde vara liv och rörelse, råder stiltje och där lugnet och tryggheten borde finnas, hittar vi paniken och oron.

Det känns som om människor bara går och väntar. Ingen vet riktigt på vad, men alla vet att något måste förändras och i väntan på det så går det inte att ta några livsavgörande beslut.

Var det så när det gamla bondesamhället gick i graven? När byskolan lades ner, försörjningen som dräng, mjölkerska, ladugårdsförman, smed och kusk försvann.

Dog det gamla samhället så sakta och långsamt att det nästan inte märktes? Vad hände med dem som levt så länge i en upplevd trygghet att de inte kunde, hann eller orkade anpassa sig till det nya?

I ärenden där myndigheterna styr .. kommunen, polisen, brandkåren osv .. ringer vi upp myndigheten i fråga, där någon borde kunna informera om vart vi ska vända oss med våra problem.

Oftast möts vi av svaret .. Var god vänta. Du är nu placerad i vår telefonkö .. alternativt .. Du har nu fyra val. Tryck 1,2,3,4 följt av # och vänta. Eller .. Det finns ingen som kan ta ditt samtal just nu. Var god ring senare.  När du sedan väntat, eller valt och väntat i ytterligare en evighet .. så är det nästan aldrig någon där eftersom vederbörande sitter i möte, är ledig eller på tjänsteresa.

Hjulen saktar ner så att det märks .. i alla fall utanför storstaden .. och det känns som om hela landet lägger sig i vänteläge ..

Sverige .. var god vänta. Du kommer att få flera val .. oklart vilka? .. Du är placerad i kö .. Vi har i nuläget inga svar, så var god vänta!.

Det finns ingen som kan svara just nu. Var god ring senare

Men vad du väntar på, det vet inte ens de som sliter med att dölja att de inte har några svar.

HAX, Cornucopia, Blåljus, I Otakt, Ledarsidorna, Fnordspotting, WTF,

Expr., Expr., Anna Dahlberg/Expr., Expr., DN,