Dagar kvar till riksdagsvalet 2018

tisdag 3 maj 2016

Döden, döden, döden.


Jag läste en debattartikel i Sydsvenskan och om jag tyckt att stämningen blivit låg i landet blev den inte direkt högre när jag läste det Börje Klangberg, 82 år skrev .. "Livet tar slut förr eller senare. Hur vill du avsluta det? Låt det ske på ett anständigt sätt.

Vad är det för liv att leva att inte kunna ta hand om sig själv och att ständigt vara i behov av andras hjälp? Kan vi klara oss själv tills vi blir 85 år, låt livet ta slut på ett värdigt sätt då".

Nu vet inte jag om Börje Klangberg verkligen finns eller om han kanske är ett alias för något ungdomsförbund som vill skapa debatt om hur vi ska lösa kostnaderna för äldreomsorgen och vården, men OM han finns så är hans idé att .. "Vi ska vara tacksamma om vi får vara friska tills vi tar avsked av livet. De åren efter 85 kan vi bjuda den yngre generationen på. Detta skulle ge en högre livskvalitet åt oss alla. Äldre är en belastning, helt enkelt. Och det finns så många unga som samhället skulle behöva lägga sina resurser på".

Och det är ju vackert tänkt. Men det är också så sorgligt att någon ser sig själv som en belastning som lever ett meningslöst liv. Egentligen så borde det vara allas vår plikt att lovebomba Börje Klangberg så att han kommer på bättre tankar.

Börje Klangberg tror att om svenska folket röstade om detta så skulle en majoritet vara för en sådan lösning .. det tror faktiskt inte jag. Men OM det var så .. hur tvingar man sedan dem som ångrar sig på sin 85:e födelsedag?

Steg ett skulle vara att låta svenska folket komma med förslag om hur de vill avsluta sina liv på sin 85-årsdag.

Steg två blir att de tre vanligaste förslagen lagstadgas, och sedan kan man välja mellan dem då det är dags att ta farväl av livet. Eller så kunde forskare och psykologer utforma tre olika alternativ. Bland dem skulle var och en sedan välja själv".

Och då kan man förmodligen ge sig f*n på att det varken ingår champagne, trestjärniga måltider, unga alerta män, lyxiga bilar, tropiska badstränder, shopping, massage .. följt av någon form av yster lössläppthet i någondera alternativen.

Börje Klangberg .. om han finns .. är en fin människa. Det menar jag på fullt allvar. Han är villig att offra livet om tre år bara för att vi ska "få färre sjukhus och sjukvårdspersonal och för att det skulle bli många miljarder över av skattebetalarnas pengar som skulle kunna användas på ett klokare sätt än att kastas bort på något helt meningslöst".

När jag läser den sista meningen så tänker jag på Dagny"Bojan" Carlsson som gick sin första datakurs vid 99 års ålder och startade sin blogg när hon fyllt 100 år.
I dag är hon 103 år, känd i hela Sverige och när hon var gäst hos Skavlan menade hon att hon mognat sent och att de senaste 4 åren varit de bästa i hennes liv.

Om hon tvingats avsluta livet vid 85 år hade hon överhuvudtaget aldrig sett en dator och aldrig fått utlopp för den skrivarglädje hon förnekats under ett helt liv. Det om något hade väl varit helt meningslöst.

Makens mormor som styrde familjen med järnhand fram till sin 100-årsdag hade inte gillat Börje Klangbergs förslag, det är jag bergsäker på, Anna-Greta Rylander, 94 år, hade aldrig fått träffa prins Daniel .. och det tror jag att hon inte gärna avstått från, Ingvar Kamprad hade varit död sedan 5 år tillbaka och PG Gyllenhammar, 81 år, som blev pappa i år hade inte haft mer än 4 år att ge sin dotter om förslaget hade varit lagstadgat i dag.

Det som ger den största förtjänsten i Börje Klangbergs förslag är alla pensioner som inte skulle behöva betalas ut efter samtliga svenskars 85 årsdag. Eller samtliga och samtliga .. kan någon tro att till exempel kungen, näringslivets höjdare, särskilt hyllade artister, författare eller andra kulturarbetare skulle tvingas avsluta livet på 85 årsdagen?

Det är djupt deprimerande att läsa om någon som anser att det ska finnas ett slutdatum efter vilket livet enligt lagen ska ses som helt meningslöst. Något som bör avslutas för det allmännas bästa .. fast på ett trevligt och behagligt sätt.

Jag förstår Börje Klangberg .. min mammas sista år är inget jag längtar efter själv och visst ..  "många äldre illa behandlade. Det är så hemskt att se dem som går med rollator och inte orkar något. De som inte kan ta hand om sig själva. De som lider och inte kan bli bättre. Min egen mor fick lida under många år i onödan. Det är så tokigt, vi måste skapa reda i kaoset". Men vi kan väl inte begära att människor ska offra livet bara för att slippa något som KANSKE kommer att hända? Eller kanske inte?

Men det är klart .. vilken regering som helst skulle jubla om landets alla 85-åringar solidariskt löpte som lämlar mot döden en gång om året. Och varför begränsa det till 85? Många blir dementa eller sjuka redan vid 65-70 .. och tänk bara vilka vinster den tidsgränsen skulle ge!

Så vem vet .. det här förslaget kanske faller i god jord när medborgarnas pengar tar slut.


6 kommentarer:

  1. Jag tror också att det är tankar från en fin människa men samtidigt också någon som är mycket ensam. När jag läser får jag nästan syner av när man kastade de gamla utför ättestupan eller att den gamle "onyttige" inuiten som lade av sig alla kläder (kunde användas av någon annan) och naken gick ut i snön och satte sig där för att frysa ihjäl.Inget av alternativen tilltalar mig ett smack. Jag vill nog inte varken frysa ihjäl, bli ihjälslagen eller avlivad som det känns nu och definitivt inte för att staten skall slippa betala pension eller för att ge plats för andra. Egoist ja visst men min plats i världen är min.

    SvaraRadera
  2. Sicken synnerligt osmaklig tanke som Börje när, att staten skulle bestämma när vi ska dö. Då dröjer det inte länge förrän vi blir avlivade några dagar efter pension. Då är vi ju bara en kostnad...

    SvaraRadera
  3. Äkta sossesolidaritet , kan inte uttryckas finare än så här,��

    SvaraRadera
  4. Jag tycker redan vid 51 års ålder att man börjar halka efter. Jag hör dåligt,ser dåligt är stel överallt och tänker trögt.Jag kan mycket väl förstå att vid 85 års ålder om man har normalt åldrande så är det inte så roligt längre i det moderna kalla high-techsamhället.Man får ingen vård om man inte har kontakter eller är jävligt framåt.TVn ,blurayspelaren ,datorn och mobilen går inte att förstå.Det går inte att ta ut pengar på banken och det är jättesvårt att betala räkningar.Det går inte heller att förstå sig på hur en ny bil eller spis fungerar.Alla tycker att man är till besvär om man frågar om hjälp.

    Jag förstår om den lätta utvägen är döden.

    SvaraRadera
  5. Jag tycker att vi ska införa aktiv dödshjälp i Sverige. När allt hopp är ute och det inte finns någon återvändo eller någon chans till rehabilitering så borde det finnas möjlighet att välja om man vill avsluta livet på ett värdigt sätt. På sätt och vis så har vi redan dödshjälp i landet men den är inte aktiv. När inget finns att göra, i livets slutskede, så tar man bort näringslösning och dropp och ger endast smärtstillande och det innebär i praktiken att människan i fråga dör av svält och uttorkning. Ett i min mening utdraget lidande innan döden kommer som en befrielse. Faktum är att vi behandlar djur bättre än människor. När det inte finns något att göra för ett djur så ger man djuret en spruta så att det får somna in. Varför kan man inte praktisera detsamma på en människa? //tompas11

    SvaraRadera
  6. Hej.

    Vi kan ju dra Börjes resonemang till dess logiska konsekvens:
    Staten avgör om du är produktiv och livsduglig eller inte.

    Den som befinns vara en börda steriliseras för att inte öka kostnaderna för vården via sin defekta och degenererade avkomma.
    Alla barn som föds med för grova handikapp för att vara produktiva avlivas.
    Alla som begår stats-skadande brott placeras i läger för att processas antingen till rehabilitering eller destruktion.
    Alla som uppnår en ålder då personen är en nettokostnad för staten avstängs från alla statlig försörjning och erbjuds gratis eutanasi och gratis begravning om beslutet fattas att frivilligt och i lojalitet med statsmedborgaren avsluta livet i en fridsträdgård.
    Alla barn intelligenstestas och placeras i det utbildningsspår där samkörning av stordata visar att den passar bäst in och blir mest produktiv.

    Börje kan för övrigt hittas via namnsökning, men utan att ta kontakt med personen kan man inte gå ed på att han skrivit texten i Sydsvenskan.

    Den som tror att jag förordar det som står ovan kan få tro det - att sådana Brask-lappar ens behövs säger mycket om Sverige idag.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    SvaraRadera