fredag 24 augusti 2018

”Vill ni göra det lätt eller svårt att bilda en bra regering i Sverige?


Det är väljarnas ansvar, inte mitt”, sa Ulf Kristersson i P1 i onsdags.

I dag fick vi inte mindre än två opinionsmätningar och det verkar inte som om väljarna är särskilt intresserade av att ta ansvar för Moderaternas regeringsbildande.

Det är nog inte så konstigt. Jag är en av dem som skulle kunna tänka mig att rösta på moderaterna om jag bara hade en aning om vad de skulle använda min röst till.

Blir den kanske en present till Stefan Löfven och ytterligare fyra år av totalt ointresse för allt som inte gynnar partiet?

Eller ett stöd till Miljöpartiet eller Vänsterpartiet som jag helst vill se utanför riksdagen?

Kanske rent av grönt ljus för Annie Lööfs orealistiska drömmar om öppna gränser, åtdragna bidragskranar till dem som får stanna, särlagstiftning och mer bidrag till dem som får avslag samt lite meningslöst lullull till landsbygden?

Kan min röst föra landet ännu längre ner i EU-träsket eller kanske hamna i någon slags överenskommelse om euromedlemskap som jag är dödligt emot?

Hur ska jag som väljare kunna ta ansvar för vilken typ av regering som Ulf Kristersson tänker bilda EFTER valet, när han inte ger mig den allra minsta lilla hint FÖRE valet, om hur han vill regera utifrån de siffror som opinionsmätningarna har visat hela det här året?

Jag vill nog påstå att ansvaret för informationen till väljarna är ditt, Ulf Kristersson.

Precis som när det gäller de övriga partiledarna. För moderatledaren är inte ensam om att dölja sina kort. Det är INGEN som ger klara besked om färdriktningen. Alla är villiga att sälja ut sina löften och samarbeta med alla, vilket gör det så gott som omöjligt att veta vad eller vem man röstar på.

Så har vi då Sverigedemokraterna. Där vet jag i sanning vad som händer om jag röstar på dem och om de blir valets vinnare.

Då blir plötsligt min röst ogiltigförklarad och alla låtsas som om jag över huvud taget inte finns?

Jag tycker inte att det här valet känns så där helt demokratiskt. Det liknar mer ett folklustspel där det bara är de som hoppas på att få sin försörjning tryggad, genom att enögt strida för en riksdagsplats, som egentligen VET vart de är på väg.

Hur i hela friden ska VI väljare kunna ta ansvar för regeringsbildandet när politikerna själva vägrar att informera oss om förutsättningarna eller alternativen?

Vi vanliga väljare riskerar att få samma resultat om vi röstar med ögonbindel och plockar röstsedlarna ur en hatt – eller väljer ett parti som säljer ut sina röster till dem väljarna verkligen ansträngt sig för att rösta bort.

Det bästa förslaget i den här märkliga valrörelsen kom från en kunnig person, någon slags expert, som också uttalade sig i P1. Jag vet inte vem det var eller vad han sysslade med, men hans idé om att antalet blankröster skulle räknas som alla andra röster och medföra motsvarande tomma stolar i riksdagen, slog verkligen an en sträng hos mig.

Det alternativet skulle jag definitivt ha röstat på den 9:e september.

5 kommentarer:

  1. jag gick på vilka som var emot höjningen av pensionsåldern av ren självbevarelsedrift. det v och sd som var emot detta, är man lagd åt vänster röstar man v,är man lagd åt allmännt hyfs blir det sd.

    alliansen gjorde DÖ,det förlåter jag aldrig

    SvaraRadera
  2. De nio tusen s.k. ensamkommande och deras förtur till gymnasieskolan.

    De illegalas möjlighet att få tandvård för 50 kronor medan fattigpensionärer tvingas till socialen för att får sin vård som kostar tusenlappar.

    Höjningen av pensionsåldern för infödda svenskar samtidigt som det är noll koll på att de som får pension eller bidrag verkligen bor i vårt land eller har rätt till det.

    Ser man till hur de olika partierna har agerat i dessa frågor blir valet lätt.

    Som den goda modern säger till sin dotter: se till vad han gör inte vad han säger.

    SvaraRadera
  3. Men Anybody, hur resonerar du? Du kan väl inte begära att Ulf Kristersson m.fl. partiledare skall kunna förutsäga valutgången?! Men landet måste styras och du får göra som jag blir tvungen till nämligen att rösta på det parti som ligger närmast min ideologi/värdegrund. Utan garantier!/Gunilla

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nej, jag begär naturligtvis inte att partiledarna ska förutsäga valutgången. Men det minsta vi kan begära är väl att de gör som Anna Kinberg Batra ville göra; ingen regering med SD, ingen budget med SD, men vanlig samtalshyfs i riksdagen och samarbete med SD i de frågor som de har samsyn.

      Annars får vi fyra år till av ängslighet när alla hellre avstår från att lägga fram förslag som kan "gynna" SD. Det vill säga förslag som kan vara livsavgörande för väljarna, men som kan ifrågasättas som SD-vänliga av "motståndarna".

      Om det sker spelar det faktiskt ingen roll vilken "värdegrund" de påstår sig ha .. och den som trodde det blir grundlurad.

      Ingen kan få mig att tro att det här problemet inte diskuteras i ALLA partiledningar, men av någon anledning verkar det som om de tror att de förlorar väljare om de avslöjar ens en pytteliten del av sina slutsatser för dem som de begär ska ta ansvar för regeringsbildandet?

      Kanske är det också så? Men i så fall kommer alla att bli grymt besvikna när det visar sig att alla förlorade i ett val där ingen kan regera eftersom ingen vill ta strid för sin ideologi eller värdegrund av rädsla för att få en SD-etikett.

      Radera
  4. Kristersson säger regelbundet att förhandlingar med SD är uteslutet, i alla fall på jämnt datum. På ojämnt öppnar man för sådana, men en alliansregering involverar Centerpartiets lilla Annie som varit tydlig med att hon hellre siktar på att vara stödhjul åt socialdemokraterna. Även folkpartiet verkar oomkullrunkeliga i det avseendet. Socialdemokraterna utesluter att stödja en alliansregering.


    Slutsatsen är att vid rimliga valresultat är en röst på moderaterna en röst på fortsatt kravlöst och ovillkorat stöd för en socialdemokratisk - miljöpartistisk regering. En röst på oppositionspartiet förblir blott en demokratisk gest så länge moderaterna förblir vid sin självdestruktiva inställning.


    Kartellen verkar garantera sossar vid rodret.


    Det ligger en del humor i att båda TV-bolagen tänker låta statsministerduellen vara ett märglöst och tafatt skådespel där statsministern och ledaren för ett stödparti tillsammans låtsas ta avstånd från sin gemensamma politik. Orsaken måste vara att oppositionspartiet leds av en duglig debattör medan statsministern är påfallande valhänt i den grenen. TV rycker då ut för att skydda honom från demokratiskt ansvarsutkrävande.


    Skulle statsministerduellen istället stå mellan statsministern och oppositionsledaren bleve valresultatet ett som speglade detta.


    SvaraRadera