Jordens undergång!

Det är alldeles för många som mår dåligt nu. Barn som har ångest för att inte få leva hela sina liv innan jorden går under. Vuxna som har ångest för sina barns framtid. Människor som känner skräck för att samhället har förvandlats till en farlig plats där kriminella i princip kan få göra vad som helst när som helst. Äldre som ser äldrevårdens fasor komma närmare och närmare utan hopp och alternativ. Sjuka som inte har en aning om hur de ska överleva när Försäkringskassan tagit sin hand från dem och anhöriga till alla tidigare nämnda som inser att hela ansvarsbördan förr eller senare kommer att hamna hos dem.

Det är inte direkt ett muntert, hoppfullt och glatt samhällsklimat vi har.

Då kanske det kan vara på sin plats att berätta om en vän, en av de få som jag litar obetingat på och tycker väldigt, väldigt mycket om, som redan för länge sedan fann ett botemedel mot undergångsångest.

Innan Greta ens var påtänkt, innan klimat-, miljö- och konsumtionsångesten spred sig som en vaccinlös pandemi över världen och långt före den Tvingande Solidariteten som nu ersatt begreppet Folkhemmet, började barnen till denna fantastiska mamma grubbla över jordens undergång.

Särskilt hotande kändes den dagen före julaftonen. Den magiska kvällen när allt var färdigt och julklappar, julmat, julgodis och julkakor nääästan fanns inom räckhåll.

Men .. TÄNK, OM JORDEN GÅR UNDER I NATT??

Vad gör då en ensamstående utarbetad och trött mamma med fem speedade uppskrämda barn och fem par förhoppningsfulla ögon dagen före julaftonen?

Just den här mamman lade grunden till en framtida familjetradition och öppnade för en ny helgdag .. Firandet av Jordens Undergång.

Bara för säkerhets skull ..

Finns det någonting som jag är avundsjuk på så är det detta traditionella firande av Jordens Undergång den 23:e december varje år. En kväll där barnen infinner sig mangrant, numera med respektive, och samlas runt julmaten, skålar, festar och skrattar till långt in på småtimmarna, utan en tanke på morgondagen.

Något som helt klart överträffar mitt eget totala sammanbrott på kvällen den 23:e december, efter att ha utfört mina egna julförpliktelser.

Det är nog bra med ångest och panik när det gäller mycket av det som händer .. och framför allt INTE händer just nu. Men jag önskar att någon ansvarsfull person kunde ansvarsbefria oss och vika en enda dag på året till att bejaka paniken och ångesten och fira Jordens Undergång på samma hämningslösa sätt som den här lilla fantastiska familjen.

Tänk vad bra vi skulle må om vi gemensamt kunde tillåta oss det, en enda kväll om året. Kanske kunde vi till och med få lite inspiration till att hitta nya framgångsrika lösningar för att inte missa nästa års Undergångsfirande.